| dbo:abstract
|
- هينريتش إيفال (بالألمانية: Georg Heinrich August Ewald) هو عالم عقيدة وسياسي ألماني، ولد في 16 نوفمبر 1803 في غوتينغن في ألمانيا، وتوفي بنفس المكان في 4 مايو 1875. حزبياً، نشط في German-Hanoverian Party . وقد انتخب Member of the Customs Parliament وانتخب عضو مجلس النواب الألماني للإمبراطورية الألمانية خلال (9 مارس 1871 – 29 نوفمبر 1873). (ar)
- Heinrich Ewald (* 16. November 1803 in Göttingen; † 4. Mai 1875 ebenda), ein deutscher Orientalist und evangelischer Theologe, gilt als einer der bedeutendsten Orientalisten des 19. Jahrhunderts. Seine Arbeiten über Hebräisch und Arabisch, die Biblische Exegese des Alten Testaments und die Geschichte der Hebräer waren bahnbrechend. Als Unterzeichner des Protests der Göttinger Sieben verlor er 1837 seine Professur an der Universität Göttingen und wechselte an die Universität Tübingen. 1863 war er Mitbegründer des Deutschen Protestantenvereins. Seit 1869 als Abgeordneter im Reichstag des Norddeutschen Bundes, wurde er zum Gegner des preußischen Militarismus. (de)
- Georg Heinrich August EWALD (naskiĝinta la 16-an de novembro 1803 en Göttingen, mortinta samloke la 4-an de majo 1875) estis germana orientalisto kaj teologo. (eo)
- Georg Heinrich August Ewald (16 November 1803 – 4 May 1875) was a German orientalist, Protestant theologian, and Biblical exegete. He studied at the University of Göttingen. In 1827 he became extraordinary professor there, in 1831 ordinary professor of theology, and in 1835 professor of oriental languages. In 1837, as a member of the Göttingen Seven, he lost his position at Göttingen on account of his protest against King Ernst August's abrogation of the liberal constitution, and became professor of theology at the University of Tübingen. In 1848, he returned to his old position at Göttingen. When Hanover was annexed by Prussia in 1866, Ewald became a defender of the rights of the ex-king. Among his chief works are: Complete Course on the Hebrew Language (German: Ausführliches Lehrbuch der hebräischen Sprache), The Poetical Books of the Old Testament (German: Die poetischen Bücher des alten Bundes), History of the People of Israel (German: Geschichte des Volkes Israel), and Antiquities of the People of Israel (German: Die Altertümer des Volkes Israel). Ewald represented the city of Hanover as a member of the Guelph faction in the North German and German Diets. (en)
- Georg Heinrich August Ewald ( * 16 de noviembre de 1803 - 4 de mayo de 1875) fue un orientalista y teólogo alemán. (es)
- Georg Heinrich August Ewald, né à Göttingen le 16 novembre 1803 et mort le 4 mai 1875, est un orientaliste et théologien allemand, hébraïsant, grammairien, historien, philologue et spécialiste des études bibliques. Il était le gendre de Carl Friedrich Gauss. Son enseignement à l'université de Göttingen et ses ouvrages influencèrent les biblistes et les orientalistes des XIXe et XXe siècles, parmi lesquels Hartwig Derenbourg, Eberhard Schrader et Julius Wellhausen. (fr)
- 하인리히 게오르크 아우구스트 에발트(Georg Heinrich August Ewald, 1803년 11월 16일 ~ 1875년 5월 4일)은 독일의 동양학자이자 복음주의 신학자이다. (ko)
- Georg Heinrich August Ewald (Göttingen, 16 november 1803 - aldaar, 4 mei 1875) was een Duits theoloog en oriëntalist. Hij behoorde tot de Göttinger Sieben, die in 1837 tegen het opheffen van de vrijzinnige grondwet van 1833 in het koninkrijk Hannover protesteerden en daarom werden ontslagen en deels verbannen. Hij studeerde vanaf 1820 aan de Universiteit van Göttingen bij en , waar hij zich specialiseerde in oosterse talen. Hij studeerde af in 1823. In 1830 huwde hij met Wilhelmina, de dochter van Carl Friedrich Gauss. (nl)
- Georg Heinrich August Ewald (16 de novembro de 1803 — 4 de maio de 1875) foi um orientalista e teólogo alemão. (pt)
- Georg Heinrich August von Ewald, född den 16 november 1803 i Göttingen, död den 4 maj 1875 där, var en tysk orientalist och bibelforskare. Ewald blev 1827 extra ordinarie och 1831 ordinarie professor i filosofi vid universitetet i Göttingen. År 1835 erhöll han professuren i orientaliska språk. Som en av de sju Göttingenprofessorerna, vilka protesterade mot upphävandet av den hannoverska grundlagen, blev han 1837 avsatt från sitt ämbete, men utnämndes 1838 till professor i Tübingen, först inom filosofi, 1841 inom teologiska fakulteten. År 1848 återvände han dock till Göttingen. Ewalds arbeten om hebreiska språkets grammatik, bibelns exegetik och det israelitiska folkets historia har varit epokgörande för forskningarna på dessa områden, fastän hans påståenden ej sällan vittnade om en hög grad av självsäkerhet och hänsynslöshet. Hans exegetiska ståndpunkt var moderat bibelkritisk. Viktigast bland hans arbeten är: Kritische Grammatik der hebräischen Sprache (1827. utgiven flera gånger under titel Ausführliches Lehrbuch der hebräischen Sprache; 8:e upplagan 1870), Die poetischen Bücher des Alten Bundes (1835-39; 2:a upplagan 1866 ff.), Geschichte des Volkes Israel (1843-52; 3:e upplagan, 7 band, 1864-69) och Die Lehre der Bibel von Gott oder Theologie des Alten und Neuen Bundes (4 band, 1871-78). Även de övriga österländska språken, särskilt arabiskan, arameiskan, etiopiskan, persiskan och sanskrit, gjorde Ewald till föremål för djupgående studier. Ett för sin tid mycket förtjänstfullt arbete var Grammatica critica linguae arabicae (1831-33). I Sprachwissenschaftliche Abhandlungen (1861 ff.) sökte han bryta en ny väg för bevisen om den inre frändskapen mellan alla jordens språk. Även som universitetslärare var Ewald synnerligen framstående, och många lärda män ha utgått ur hans skola. Därjämte fann han tid att i tal och skrift inlägga sitt votum i de från 1862 fortgående kyrkliga striderna i Hannover, och han var 1863 en av upphovsmännen till den nya hannoverska kyrkolagen. Efter tyska kriget 1866 och Hannovers införlivande med Preussen blev Ewald, som vägrade att avlägga trohetsed åt sin nye monark, försatt ur tjänstgöring och 1868 berövad "". Från den tiden uppträdde han som öppen motståndare till den nya ordningen och kämpade, dels genom flygskrifter, dels såsom representant för staden Hannover i nordtyska och tyska riksdagen, på det hänsynslösaste sätt mot annexionspolitiken. (sv)
- Генрих Георг Август Эвальд (16 ноября 1803, Гёттинген — 4 мая 1875, там же) — немецкий библеист, гебраист и арабист. (ru)
|
| rdfs:comment
|
- هينريتش إيفال (بالألمانية: Georg Heinrich August Ewald) هو عالم عقيدة وسياسي ألماني، ولد في 16 نوفمبر 1803 في غوتينغن في ألمانيا، وتوفي بنفس المكان في 4 مايو 1875. حزبياً، نشط في German-Hanoverian Party . وقد انتخب Member of the Customs Parliament وانتخب عضو مجلس النواب الألماني للإمبراطورية الألمانية خلال (9 مارس 1871 – 29 نوفمبر 1873). (ar)
- Heinrich Ewald (* 16. November 1803 in Göttingen; † 4. Mai 1875 ebenda), ein deutscher Orientalist und evangelischer Theologe, gilt als einer der bedeutendsten Orientalisten des 19. Jahrhunderts. Seine Arbeiten über Hebräisch und Arabisch, die Biblische Exegese des Alten Testaments und die Geschichte der Hebräer waren bahnbrechend. Als Unterzeichner des Protests der Göttinger Sieben verlor er 1837 seine Professur an der Universität Göttingen und wechselte an die Universität Tübingen. 1863 war er Mitbegründer des Deutschen Protestantenvereins. Seit 1869 als Abgeordneter im Reichstag des Norddeutschen Bundes, wurde er zum Gegner des preußischen Militarismus. (de)
- Georg Heinrich August EWALD (naskiĝinta la 16-an de novembro 1803 en Göttingen, mortinta samloke la 4-an de majo 1875) estis germana orientalisto kaj teologo. (eo)
- Georg Heinrich August Ewald ( * 16 de noviembre de 1803 - 4 de mayo de 1875) fue un orientalista y teólogo alemán. (es)
- Georg Heinrich August Ewald, né à Göttingen le 16 novembre 1803 et mort le 4 mai 1875, est un orientaliste et théologien allemand, hébraïsant, grammairien, historien, philologue et spécialiste des études bibliques. Il était le gendre de Carl Friedrich Gauss. Son enseignement à l'université de Göttingen et ses ouvrages influencèrent les biblistes et les orientalistes des XIXe et XXe siècles, parmi lesquels Hartwig Derenbourg, Eberhard Schrader et Julius Wellhausen. (fr)
- 하인리히 게오르크 아우구스트 에발트(Georg Heinrich August Ewald, 1803년 11월 16일 ~ 1875년 5월 4일)은 독일의 동양학자이자 복음주의 신학자이다. (ko)
- Georg Heinrich August Ewald (Göttingen, 16 november 1803 - aldaar, 4 mei 1875) was een Duits theoloog en oriëntalist. Hij behoorde tot de Göttinger Sieben, die in 1837 tegen het opheffen van de vrijzinnige grondwet van 1833 in het koninkrijk Hannover protesteerden en daarom werden ontslagen en deels verbannen. Hij studeerde vanaf 1820 aan de Universiteit van Göttingen bij en , waar hij zich specialiseerde in oosterse talen. Hij studeerde af in 1823. In 1830 huwde hij met Wilhelmina, de dochter van Carl Friedrich Gauss. (nl)
- Georg Heinrich August Ewald (16 de novembro de 1803 — 4 de maio de 1875) foi um orientalista e teólogo alemão. (pt)
- Генрих Георг Август Эвальд (16 ноября 1803, Гёттинген — 4 мая 1875, там же) — немецкий библеист, гебраист и арабист. (ru)
- Georg Heinrich August Ewald (16 November 1803 – 4 May 1875) was a German orientalist, Protestant theologian, and Biblical exegete. He studied at the University of Göttingen. In 1827 he became extraordinary professor there, in 1831 ordinary professor of theology, and in 1835 professor of oriental languages. In 1837, as a member of the Göttingen Seven, he lost his position at Göttingen on account of his protest against King Ernst August's abrogation of the liberal constitution, and became professor of theology at the University of Tübingen. In 1848, he returned to his old position at Göttingen. When Hanover was annexed by Prussia in 1866, Ewald became a defender of the rights of the ex-king. Among his chief works are: Complete Course on the Hebrew Language (German: Ausführliches Lehrbuch der (en)
- Georg Heinrich August von Ewald, född den 16 november 1803 i Göttingen, död den 4 maj 1875 där, var en tysk orientalist och bibelforskare. Ewald blev 1827 extra ordinarie och 1831 ordinarie professor i filosofi vid universitetet i Göttingen. År 1835 erhöll han professuren i orientaliska språk. Som en av de sju Göttingenprofessorerna, vilka protesterade mot upphävandet av den hannoverska grundlagen, blev han 1837 avsatt från sitt ämbete, men utnämndes 1838 till professor i Tübingen, först inom filosofi, 1841 inom teologiska fakulteten. År 1848 återvände han dock till Göttingen. (sv)
|
