förlåta

See also: forláta

Swedish

Etymology

Old Swedish forlata, from Middle Low German vorlaten, from Proto-Germanic *fralētaną. Cognate with Danish forlade, Norwegian Bokmål forlate, Norwegian Nynorsk forlate, forlata, Icelandic forláta, German verlassen, Dutch verlaten, English forlet, forelet, forleet, forleit, forlete, foreleit, Scots forleet (“to forsake, abandon”), Saterland Frisian ferläite (“to forlet, abandon”) and West Frisian forlitte (“to forlet”). Equivalent to för- +‎ låta.

Pronunciation

• IPA^(key): /fœrˈloːta/, [fœ̞ˈɭoə̯t̪ä]

• Audio:

  (file)

Verb

förlåta (present förlåter, preterite förlät, supine förlåtit, imperative förlåt)

1. to forgive (someone)

   Jag förlåter dig

   I forgive you

   Kan du någonsin förlåta mig?

   Can you ever forgive me?

   Jag kommer aldrig kunna förlåta henne för hur hon behandlade våra guldfiskar

   I will never be able to forgive her for how she treated our goldfish

2. (dated) to abandon, to leave someone
   • 1928, “Natten går tunga fjät”, Arvid Rosén (lyrics):

     Natten går tunga fjät runt gård och stuva / Kring jord som sol’n förlät, skuggorna ruva.

     Night walks with heavy steps round yard and hearth / as the sun departs from earth, shadows are brooding.

Conjugation

Conjugation of förlåta (class 7 strong)

	Active		Passive
Infinitive	förlåta		förlåtas
Supine	förlåtit		förlåtits
Imperative	förlåt		—
Imper. plural1	förlåten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förlåter	förlät	förlåts, förlåtes	förläts
Ind. plural1	förlåta	förläto	förlåtas	förlätos
Subjunctive2	förlåte	förläte	förlåtes	förlätes
	Participles
Present participle	förlåtande
Past participle	förlåten
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• förlåt
• förlåtelse
• förlåtlig
• oförlåtlig

See also

• förgäta
• ursäkta

References

• förlåta in Svensk ordbok (SO)
• förlåta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• förlåta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)