gåskarl

Swedish

Etymology

Since 1727. From gås (“goose”) +‎ karl (“man”).

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈɡoːsˌkɑːr/

Noun

gåskarl c

1. gander

   Vi har fem präktiga gåskarlar här på gården.

   We have five stout ganders here on the farm.

Declension

Declension of gåskarl

		nominative	genitive
singular	indefinite	gåskarl	gåskarls
	definite	gåskarlen	gåskarlens
plural	indefinite	gåskarlar	gåskarlars
	definite	gåskarlarna	gåskarlarnas

Further reading

• gåskarl in Svensk ordbok.