klangfärg

Swedish

Etymology

klang +‎ färg

Noun

klangfärg c

1. timbre (of a sound, indepedent of its pitch and volume)

Declension

Declension of klangfärg

		nominative	genitive
singular	indefinite	klangfärg	klangfärgs
	definite	klangfärgen	klangfärgens
plural	indefinite	klangfärger	klangfärgers
	definite	klangfärgerna	klangfärgernas

References

• klangfärg in Svensk ordbok (SO)
• klangfärg in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• klangfärg in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)