knä

See also: KNA, kná, knæ, and kñā-

Swedish

knän

Etymology

From Old Norse kné, from Proto-Germanic *knewą, from Proto-Indo-European *ǵónu (“knee”).

Pronunciation

• IPA^(key): /knɛː/

• Audio:

  (file)

Noun

knä n

1. (anatomy) a knee
2. a lap (the upper legs)

   sitta i knät på någon

   sit in someone's lap

Declension

Declension of knä

		nominative	genitive
singular	indefinite	knä	knäs
	definite	knät	knäts
plural	indefinite	knän	knäns
	definite	knäna	knänas

Declension of knä

		nominative	genitive
singular	indefinite	knä	knäs
	definite	knäet	knäets
plural	indefinite	knän	knäns
	definite	knäna	knänas

Derived terms

• knäa
• knäbyxor
• knäböja
• knäböjning
• knädjup
• knäfall
• knäfalla
• knähund
• knähög
• knähöjd
• knäkort
• knäled (“knee joint”)
• knäliggande
• knälång
• knäoperation
• knäprotes
• knäreflex
• knärör
• knäsena
• knäskada
• knäskadad
• knäskura
• knäskydd
• knäskål
• knästrumpa
• knästående
• knäsvag
• knäsvaghet
• knäsätta
• knäsättning
• knätofs
• knäveck
• knävärmare
• skurknä

 

References

• knä in Svensk ordbok (SO)
• knä in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• knä in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)