See also: slacka

Swedish

edit

Etymology

edit

From Old Swedish slækkia, from Old Norse sløkkva, from Proto-Germanic *slakwjaną.

False cognate, but possibly related, with English slake.

Pronunciation

edit
  • Audio:(file)
  • Rhymes: -²ɛka

Verb

edit

släcka (present släcker, preterite släckte, supine släckt, imperative släck)

  1. to cause to stop burning; to put out, to extinguish, etc.
    Antonym: tända
    Brandmännen släckte elden
    The firefighters put out the fire
    Glöm inte att släcka ljusen
    Don't forget to put out the candles
    1. to quench (thirst)
      släcka törsten med ett glas vatten
      quench one's thirst with a glass of water
  2. to cause to stop emitting light; to turn off, to put out, etc.
    Antonym: tända
    Det blev mörkt när jag släckte lampan, så jag tände den igen
    It got dark when I turned off the light, so I turned it back on
  3. (usually in the past participle) to slake (add water (to quicklime) to produce slaked lime)

Conjugation

edit
edit

References

edit

Anagrams

edit
  NODES
Note 1