Swedish

edit

Etymology

edit

störa +‎ -ning

Noun

edit

störning c

  1. disturbance
    1. a (mental) disorder
      personlighetsstörning
      personality disorder
      ätstörning
      eating disorder
      talstörning
      speech disorder
    2. interference
      störningar i mottagningen
      interference in the reception
    3. disruption
      störningar i tågtrafiken
      disruptions in rail traffic

Declension

edit
Declension of störning
nominative genitive
singular indefinite störning störnings
definite störningen störningens
plural indefinite störningar störningars
definite störningarna störningarnas

References

edit
  NODES
Note 1