håll

Voir aussi : hall, häll, Hall

Suédois

Étymologie

Étymologie manquante ou incomplète. Si vous la connaissez, vous pouvez l’ajouter en cliquant ici.

Nom commun

Neutre	Indéfini	Défini
Singulier	håll	hållet
Pluriel	håll	hållen

håll \Prononciation ?\ neutre

1. (Lieu où l'on attend)
   1. Relais, station.
      • Ligga på hållet.

        Attendre au relais assigné.

   2. (Chasse) Affût.
      • Stå i håll för haren.

        Attendre un lièvre à l'affût.

      • Ställa sig i håll.

        Se poster à l'affût.

2. Distance.
   • Se dåligt på långt håll.

     Ne pas bien voir à grande distance.

   • På lämpligt håll.

     À une distance convenable.

   1. (Entre deux points) Trajet, parcours.
      • Resa långt håll.

        Faire de longs trajets.

   2. (Armement) Portée.
      • Vara inom håll.

        Être à portée.

3. Sens, côté, part.
   • Från alla håll.

     De tous les côtés.

   • Fylla sitt behov från annat håll.

     Se pourvoir autre part.

   • Folk från alla håll och kanter.

     Des gens venus de partout.

   • Blåser vinden från det hållet?

     Est-ce que le vent souffle de ce côté-là ?

   • (Médecine) Ha håll i sidan.

     Avoir un point de côté.

Dérivés

• hålla
• hållning

Apparentés étymologiques

• anhåll
• bakhåll
• behåll
• förbehåll
• hushåll
• hållplats
• innehåll
• räckhåll
• skotthåll
• skjutshåll
• synhåll
• tillhåll
• underhåll
• uppehåll

Forme de verbe

håll \Prononciation ?\

1. Impératif de hålla.

Prononciation

• (Région à préciser) : écouter « håll [Prononciation ?] »

Références

• Ferdinand Schulthess, Svensk-fransk ordbok, 1922, 1^re édition → consulter cet ouvrage