Ädellövträd, även ädla lövträd eller ädellöv, är lövträd vars träslag är särskilt ekonomiskt och ekologiskt värdefulla och har snäva krav på omgivningen för att frodas.[1] De får ofta stora kronor och planteras även ofta som vårdträd. Ädellövträden i Sverige är enligt lag de inhemska arterna alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär (körsbär), lind och lönn[2].
Ekonomi kring ädellöv
redigeraDå ädellövträd generellt har en längre omloppstid och högre omkostnader än gran väljer många skogsbrukare i södra Sverige att plantera det senare. För att stimulera skogsbrukare att plantera ädellöv utgår ett statligt bidrag på 25 000 – 30 000 kronor per hektar.[3]
Ädellövträd står även stadigare än gran, vilket bland annat orkanen Gudrun och orkanen Per visat. Det statliga återplanteringsstödet var betydligt högre om man planterade lövskog efter Gudrun istället för barrskog[4], men trots detta är det granåterplantering som dominerar [5].
Tidigare har ädellövträ varit viktiga ekonomiska resurser för sina egenskaper. Av avenbok, som är det hårdaste och tyngsta träslaget i Sverige, tillverkades valsar, alm var oaptitligt för grisar och hästar och användes därför till stall- och båsvirke. Sveriges mjukaste lövträslag, lind, lämpade sig bra till att forma bland annat slevar och tallrikar. [6]
Flygbildstolkning av ädellöv
redigeraPå flygfotografier kan man tydligt utskilja ädellöv från övriga lövträd, då kronstorleken på ädellöv är större än triviallöv och inte har hopflytande kronor som sumpskogens lövträd. Med hjälp av IR-färgfotografier kan man även avgöra ståndorten och få en ledtråd om vilka träd det är man ser. Ask växer gärna där det är mycket fuktigt och ek på frisk, väldränerad mark med hög näringshalt, men även på hällmark. Boken har finkornig jord som enda krav och de andra arterna vill ha friska och näringsrika marker.
Ekar känns igen på den stora kronan med få, stora grenar. Detta syns tydligast på solitära ekar, men även i ett skogsbestånd brukar de bli större än omgivande träd, såsom björk eller hassel. Kronans form är oregelbunden och liknar en bomullstuss. I rena ekbestånd brukar krontaket få en vågig form. Färgen är rosa-röd i IR-flygbilder, när bladen slagit ut.
Bokar är svåra att känna igen när de står ensamma, men en bokskog ger ett platt, jämnt och sammetsliknande utseende, med samma färgton som eken.
Asken liknar eken och kan även förväxlas med andra ädellövträd. Förutom skillnaden i ståndort har asken fler och tunnare grenar än ek och har även en skarpare avgränsad och mer regelbunden krona. Den har även senare lövsprickning än ek, så på våren är asken fortfarande blåaktig i IR-flygbilder när eken börjar bli rosa.
Övriga lövträd är svåra att artbestämma med flygbilder och måste oftast karteras från marken.
I Sverige
redigeraÄdellövskog
redigeraÄdellövträden växer generellt inte norr om biologiska norrlandsgränsen och ingår oftast i blandskog eller står ensamma på betesmarker, där de når betydligt större höjd, stamgrovlek och krondimension än i en skog.[källa behövs] Blandskogen kan såväl vara med andra ädellövträd som med triviallövträd (främst al, asp, björk och hassel) och gran. Bok och ek kan dock bilda tillräckligt stora bestånd för att klassas som skog. De rena bok- och ekskogarna uppskattas uppta totalt cirka 50 000 hektar vardera.
I skogsvårdslagen finns två definitioner av ädellövskog.
- Ett skogsområde på minst 0,5 hektar med minst 50 % ädellövträd och ytterligare minst 20 % triviallövträd.
- Ett betesmarksområde på minst 1 hektar med minst 50 % ädellövträd och ytterligare minst 20 % triviallövträd, samt att minst 10 träd per hektar ska ha en brösthöjdsdiameter (1,3 meter över marken) på minst 30 centimeter.
Den totala andelen ädellövskog i Sverige (i utbredningsområdet) är knappt två procent, men i Blekinge, Halland och Skåne uppgår ädellövskogen till cirka tio procent av skogsarealen.
Ekologisk betydelse
redigeraÄdellövskog är den mest artrika skogstypen i Sverige[7], särskilt om den varit ädellövskog under en lång tidsperiod. Röd glada, stenknäck och skogsduva är fåglar som särskilt trivs i ädellövskogen. I gamla ädellövträd, främst ek, trivs många insekter, däribland många vedlevande skalbaggar. Ollonen från bok och ek är näringsrika och äts av bland annat kron- och dovhjort, vildsvin, skogsmöss, nötskrikor och bergfinkar.
Klassificering
redigeraI Sverige räknas följande trädarter till de ädla:
- Almar (Ulmus)
- Ask (Fraxinus excelsior)
- Avenbok(Carpinus betulus)
- Bok (Fagus sylvatica)
- Ekar (Quercus)
- Sötkörsbär, fågelbär (Prunus avium)
- Lindar (Tilia)
- Lönnar (Acer)
Av almarna är skogsalmen vanligast, liksom skogsek är bland ekarna och skogslind är bland lindarna. Naverlönn växer bara vilt på ett ställe i Sverige, utanför Svedala i Skåne län. Parklind (Tilia x europaea) växer inte vilt, då den är steril, och räknas därför inte in bland ädellövträden. Ej inhemska trädarter som rödek och sykomorlönn räknas inte till ädla lövträd[2][8].
Se även
redigeraKällor
redigeraNoter
redigera- ^ Martin Diekmann; Souther Deciduous forests; sidan 33 i Swedish plant geography; ISBN 91-7210-084-2; Svenska Växtgeografiska Sällskapet; 1999
- ^ [a b] Riksdagsförvaltningen. [https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skogsvardslag-1979429_sfs-1979-429 ”Skogsvårdslag (1979:429) Svensk författningssamling 1979:1979:429 t.o.m. SFS 2014:890 - Riksdagen”]. www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skogsvardslag-1979429_sfs-1979-429. Läst 6 april 2018.
- ^ Skogseko nr 4 2005: Ädellöv mest lönsamt för samhället. Webbversion besökt 2007-01-10.
- ^ Skogsstyrelsen 2007: Ekonomiskt stöd till återplantering efter stormen Gudrun Webbversion besökt 2007-01-10.
- ^ Östgöta Correspondenten 24/12 2007: Skogens förnyelse släpar efter Arkiverad 30 december 2007 hämtat från the Wayback Machine.. Webbversion besökt 2007-01-10.
- ^ Fakta Skog nr 4 2007: Ädellöv - tillgångar och förädling ( PDF)
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 15 april 2015. https://web.archive.org/web/20150415110733/http://www.nationalstadsparken.se/default.aspx?id=2268&ptid=0. Läst 8 april 2015.
- ^ Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SKSFS 2011:7), Allmänna råd till 22 § skogsvårdslagen
Tryckta källor
redigera- Skogsstyrelsen 2005: Grundbok för skogsbrukare. ISBN 91-88462-64-1
- Nämnden för Skoglig Fjärranalys 1993: Flygbildsteknik och fjärranalys. ISBN 91-884 62-04-8