Översättningsvetenskap
Översättningsvetenskap är ett tvärvetenskapligt forsknings- och utbildningsområde där man systematiskt studerar översättning och tolkning.[1] Eftersom området är tvärvetenskapligt, lånar översättningsvetenskapen mycket från intilliggande områden, såsom lingvistik, litteraturvetenskap, semiotik, datavetenskap, historia, filosofi och terminologi. På en grundläggande nivå är det gemensamma för översättningsvetenskapen att ett budskap överförs från ett källspråk till ett målspråk i form av en skriven och/eller talad text.
Historia
redigeraÖversättningsvetenskap som term och akademiskt huvudområde är förhållandevis ny i Sverige, men översättning och tolkning har studerats och diskuterats i Sverige och internationellt sedan urminnes tider, då ofta under benämningen översättningsteori. Översättningsteorin var länge preskriptiv, vilket innebar att någon auktoritet bestämde eller gav råd om hur översättning skulle vara. När man diskuterar tidig översättningsteori, börjar man ofta med Ciceros utlåtanden om hur han använde översättningar från grekiska till latin för att förbättra sin retoriska förmåga.[2] Översättarnas skyddshelgon St. Hieronymus, diskuterade under fyrahundratalet fördelarna med fri och ordagrann översättning, en debatt som sedan i olika former fortgått fram till våra dagar. St. Hieronymus är ett bra exempel på hur tidig översättningsteori ofta var baserad på översättning av Bibeln och andra sakrala eller kanoniserade texter. Närmare vår egen tid finner man författare som Eugene Nida som med utgångspunkt i bibelöversättning lagt fram teorier om formell och dynamisk ekvivalens,[3] vilka kan ses som ett inlägg i den ständigt pågående debatten om ordagrann kontra fri översättning. James S Holmes grundläggande framförande 1972[4] ses ofta som ett internationellt startår för den organiserade översättningsvetenskapen. Han beskrev då de olika grenarna och forskningsobjekten inom översättningsvetenskapen och andra akademiker har sedan byggt vidare på hans modell och utvecklat olika delar av den. Ämnet saknade dock en gemensam grund fram till mitten av nittiotalet, då Gideon Toury utvecklade den deskriptiva översättningsvetenskapen, som är i grunden empirisk och inte säger hur översättare ska översätta, utan istället hur översättningar faktiskt ser ut och varför.[5]
Olika översättningsvetenskapliga skolor
redigeraEkvivalens
redigeraUnder 1950- och 1960-talen handlade den översättningsvetenskapliga diskussionen ofta om olika sorters ekvivalens och hur denna skulle uppnås. Ekvivalens (lat. ”lika värde”) innebär som grundidé att ett uttryck på ett språk har en motsvarighet i ett annat språk. Termen har dock även en annan betydelse i en av de tidigaste diskussionerna om översättningsstrategier, där de kanadensiska forskarna Vinay och Darbelnet (1958)[6] avser en översättningsstrategi där ett språkligt uttryck ersätts av ett helt annat på målspråket, utan att det finns en semantisk, utan enbart en funktionell motsvarighet. Ekvivalens anses numera kunna uppnås på många olika sätt, formell, dynamisk, funktionell, denotativ, konnotativ [7] m.fl. Inom den deskriptiva översättningsvetenskapen tar man numera ekvivalens för given och undersöker istället vilka former och uttryck ekvivalensen tar sig.
Manipulationsskolan
redigeraManipulationsskolan [8]
Skoposteorin
redigeraPå 1980-talet skedde något som kan ses som ett paradigmskifte inom översättningsvetenskapen, när Katharina Reiss och Hans Vermeer [9] [10] publicerade sina inflytelserika texter om översättning som handlingsbaserad problemlösning och då särskilt om skoposteorin (skopos av det grekiska ordet för syfte eller ändamål). Inom skoposteorin fokuserar man på måltextens funktion och syfte i sitt nya sammanhang, och källtexten anses vara mer av ett ”erbjudande om information” (tyska: Informationsangebot) som ska få en ny gestalt i en måltext. Därmed bytte översättningsvetenskapen fokus från trohet mot källtexten och till att betrakta den blivande måltexten. Man började också se översättning som en faktor som påverkar målspråket och målkulturen.
Deskriptiv översättningsvetenskap
redigeraEtt nytt paradigmskifte ägde rum på 1990-talet, då den deskriptiva översättningsvetenskapen etablerades. Termen skapades av Holmes i hans anförande från 1972, men utvecklades framför allt av Gideon Toury i hans mycket inflytelserika monografi ”Decriptive Translation Studies – and beyond”[11]. Detta paradigm hade det gemensamt med skoposteorin att man såg översättningar som företeelser i målkulturen, snarare än som en manifestation av källkulturen. Detta har sin teoretiska grund i polysystemteorin som ser översatt litteratur som ett undersystem inom målkulturens litterära system (Even-Zohar 1990 [12]). Den deskriptiva översättningsvetenskapen är empiriskt baserad och undersöker hur översättningar faktiskt ser ut (och varför) snarare än hur översättningar bör vara, vilket är den förhärskande idén i det preskripitiva paradigmet.Andra inflytelserika forskare inom detta paradigm är bl.a. Andrew Chesterman, som framför allt genom sin monografi "Memes of Translation" 1997[13] ökat spridningen och förståelsen för den deskriptiva översättningsvetenskapen.
Referenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Translation studies, 15 januari 2016.
- ^ ”Lokal examensbeskrivning - Översättningsvetenskap Kandidat” (pdf). Stockholms Universitet. 2015. http://www.su.se/polopoly_fs/1.262097.1450440910!/menu/standard/file/%C3%96vers%C3%A4ttningsvetenskap%20Kandidat%20HFN%201511215.pdf. Läst 21 januari 2016.
- ^ Munday, Jeremy. 2012 (3rd ed.). Introducing Translation Studies: Theories and applications. London New York: Routledge
- ^ Nida, Eugene. 1964. Toward a Science of Translating. Leiden: EJ Brill.
- ^ Holmes, James S. 1972/2004. “The name and nature of translations studies.“ In Venuti,Lawrence. 2004. The translation studies Reader, London & New York: Routledge
- ^ Toury, Gideon (1995). Descriptive Translation Studies and beyond. Amsterdam and Philadelphia: John Benjamins.
- ^ Vinay, Jean Paul & Jean Darbelnet. 1958/2000. ”A methodology for translation”. Translated by Sager, Juan C. & Hamel M.-J. In: Venuti, Lawrence. The translation studies Reader, London & New York: Routledge pp. 84 – 93
- ^ Koller, W. (1979). Einführung in die Übersetzungswissenschaft. Heidelberg: Quelle and Meyer.
- ^ Hermans, T. (ed.) .1985. 'The Manipulation of Literature: Studies in Literary Translation'. London and Sydney: Croom Helm.
- ^ Reiss, Katharina (1989). "Text Types, Translation Types and Translation Assessment." In: Chesterman, Andrew (ed.) (1989). Readings in Translation Theory. Helsinki: Finn Lectura
- ^ Pym, Anthony. 2008. Exploring Translation Theories. London and New York: Routledge. 47
- ^ Toury, Gideon (1995. Descriptive Translation Studies and beyond. Amsterdam and Philadelphia: John Benjamins.
- ^ Even-Zohar, I. (1990b) “Polysystem theory,” Poetics Today 11(1): 9-26 LINK
- ^ Chesterman, Andrew, 1997. Memes of Translation. The Spread of Ideas in Translation Theory. Amsterdam & Philadelphia: Benjamins.
Vidare läsning
redigera- Baker, Mona ed. (2001). Routledge Encyclopedia of Translation Studies. New York and London: Routledge.
- Bassnett, Susan (1980/1991/2002). Translation Studies. New York and London: Routledge.
- Benjamin, Walter (1923). "The Task of the Translator," an introduction to the translation of Les fleurs du mal by Baudelaire.
- Berman, Antoine (1991). La traduction et la lettre ou l'auberge du lointain. Paris: Seuil.
- Berman, Antoine (1994). Pour une critique des traductions: John Donne, Paris: Gallimard.
- Gentzler, Edwin (2001). Contemporary Translation Theories. 2nd Ed. London: Routledge.
- House, Juliane (1997) A Model for Translation Quality Assessment. Germany
- Munday, Jeremy (2008). Introducing Translation Studies. London and New York: Routledge
- Pym, Anthony (2010/2014). Exploring Translation Theories. London: Routledge.
- Robinson, Douglas. (1991). The Translator’s Turn. Baltimore and London: Johns Hopkins University Press.
- Steiner, George (1975). After Babel. Oxford and New York: Oxford University Press.
- Venuti, Lawrence. (2012). The Translation Studies Reader, 3rd ed. London: Routledge.