Abborre
Abborre (Perca fluviatilis) är en sötvattenslevande fisk som jagar i stim och tillhör familjen abborrfiskar och släktet Perca.[3] Den lever i vilt tillstånd i både Europa och norra Asien, arten har även introducerats i Sydafrika, Nya Zeeland och Australien. Abborren har i det sistnämnda landet gjort betydande skada på det inhemska fiskbeståndet och anses i delstaten New South Wales vara en invasiv art.[4]
| Abborre Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Abborre | |
| Systematik[2] | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Abborrartade fiskar Perciformes |
| Familj | Abborrfiskar Percidae |
| Släkte | Perca |
| Art | Abborre P. fluviatilis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Perca fluviatilis | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 Röd = naturlig utbredning Grön = den introducerade utbredningen | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende och anatomi
redigera
Vanligtvis blir abborren 20–40 cm lång, men vissa exemplar kan bli drygt 60 cm långa.[5] Den har kamformade fjäll, och på främre sidan av huvudet finns munnens överkäke och underkäke, ett par näsborrar och ögonlockslösa ögon. På de bakre sidorna finns gällocket, som skyddar gälarna. Det finns också ett sidlinjeorgan som är känsligt för vibrationer i vattnet. De har ett par bröst- och bukfenor. Den har två ryggfenor, där den första är taggig och den andra mjuk. Den har även en taggig analfena och en stjärtfena.
Stora honor kan uppnå en vikt på över 3 kg[6]. Abborrar i mindre insjöar kan utvecklas till en mindre form som kallas tusenbröder om rovfiskar saknas. I vissa sjöar planteras bara abborre av en viss storlek ut. En annan onaturlig påverkan som leder till stora abborrar är varmvattenutsläpp till exempel från kärnkraftverk, där den högre vattentemperaturen gör att fisken växer fortare.
Ekologi
redigeraAbborren är företrädesvis bottenlevande men stora abborrar jagar ofta ytligt levande stimfiskar som löja, stäm och liknande på kvällen. Abborren är framför allt en sötvattensfisk, men lever också i Östersjöns brackvatten, och även i Bottenhavets inte så salta vatten. Vid ostkusten hotas abborren i yngre stadier av födokonkurrens från storspigg och man har kunnat se att i områden med mycket storspigg finns det lite abborre[7]. Tillståndet för abborren i Sverige bedöms årligen i SLU:s publikation "Fisk och skaldjursbestånd i hav och sötvatten - resursöversikt"[8].
Fortplantning
redigera
Abborren leker på senvåren, och för att sprida sina gener har den utvecklat ett märkligt lekbeteende. Honorna lägger rommen på grenar, stenar eller vattenväxter. Hannarna cirklar runt henne för att befrukta äggen. När hon med jämna mellanrum byter underlag eller ändrar riktning, fortsätter den hane som cirklade runt henne att befrukta den redan lagda rommen. Med honan följer istället de andra hanarna, så att ägg som läggs på det nya underlaget kommer att befruktas av en ny hane. Rommen läggs i långa mjölkvita, sammanhängande strängar.
Abborren och människan
redigeraNamn
redigeraTrivialnamnet abborre lydde ursprungligen aghborre, där 'agh' betecknar något spetsigt, vasst och tandat. Ordet förekommer med samma betydelse i namnet på växten ag, inom starrsläktet. "Borre" har också betydelsen 'taggigt', som i exempelvis ordet kardborre. "Borre" återfinns också i tyskan och engelskan, för Barsch (abborrfiskar) och bass (havsabborre).[9] Jämför exempelvis med det spetsiga verktyget borr.
I stora delar av Sverige har abborren även kunnat kallas för skomakare, ibland särskilt syftande på mörka abborrar (till skillnad från ljusa, som kunde kallas skräddare).[10]
| Namn | Trakt | Referens |
|---|---|---|
| Abbar | Närke, Västerbotten, Ångermanland | [11] |
| Abbur | Gotland, södra Österbotten | [11] |
| Aburr | Kalmartrakten | [11] |
Inom kulturen
redigeraEn folksägen berättar att abborren fick sina ränder då Sankte Per tappade nycklarna i en damm och abborren vägrade ta upp nycklarna. De andra fiskarna blev arga och randade (slog) abborren så hårt, att ränderna sitter i än idag.[12]
Abborren är Medelpads landskapsfisk [13] och Finlands nationalfisk.
Fiske
redigeraSvenska rekordet för sportfiske ligger på 3,15 kg fångad i Hällers myr.[14]
Referenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Perch, 23 mars 2011.
Noter
redigera- ^ Freyhof, J. & Kottelat, M. 2008 Perca fluviatilis . Från: IUCN 2008. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 5 augusti 2023.
- ^ Standard Report Page: ”Perca fluviatilis” (på engelska). ITIS. 2004. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=168470. Läst 21 juli 2010.
- ^ R. Froese; D. Pauly (20 april 2010). ”Perca fluviatilis, European perch” (på engelska). FishBase. FishBase Consortium. http://fishbase.se/Summary/speciesSummary.php?ID=358. Läst 21 juli 2010.
- ^ ”Redfin perch”. NSW Government. Arkiverad från originalet den 12 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170212181514/http://www.dpi.nsw.gov.au/fishing/pests-diseases/freshwater-pests/species/redfin-perch. Läst 23 januari 2017.
- ^ ”Fish eco”. Fish eco. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170822011731/http://www.fisheco.se/news.php?modulID=2&newsID=11067. Läst 21 augusti 2017.
- ^ ”Havs- och vattenmyndigheten”. Havs- och vattenmyndigheten. https://www.havochvatten.se/hav/fiske--fritid/arter/lista-over-vanliga-arter-i-svenska-vatten/arter/abborre.html. Läst 27 oktober 2014.
- ^ ”Stickleback increase in the Baltic Sea – A thorny issue for coastal predatory fish” (på engelska). Estuarine, Coastal and Shelf Science 163: sid. 134–142. 2015-09-20. doi:. ISSN 0272-7714. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0272771415002267. Läst 16 april 2018.
- ^ ”Abborre; Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten - resursöversikt”. SLU.SE. Sveriges lantbruksuniversitet. 1 juni 2023. https://fiskbarometern.se/rapport/2022/species/Abborre. Läst 2 juni 2023.
- ^ Bergman, Gösta (2001). Ord med historia (sjätte uppl). Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-3857-5
- ^ ”Skomakare, bliv vid ditt torp!”. www.isof.se. 10 augusti 2022. https://www.isof.se/lar-dig-mer/bloggar/namnbloggen/inlagg/2022-08-10-skomakare-bliv-vid-ditt-torp. Läst 24 januari 2024.
- ^ [a b c] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 1 [1] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
- ^ Gunnar Brusewitz (1957) Kallblodigt sällskap: om kräldjur, groddjur och fiskar
- ^ ”Sveriges landskapsfiskar”. Havs- och vattenmyndigheten. https://www.havochvatten.se/hav/fiske--fritid/arter/landskapsfiskar.html. Läst 11 april 2017.
- ^ ”Sportfiskerekord i sötvatten”. Sportfiskarna. Arkiverad från originalet den 23 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130723051712/http://www.sportfiskarna.se/storfisk_registret/Sportfiskerekords%C3%B6tvatten/tabid/381/Default.aspx. Läst 27 oktober 2014.
Externa länkar
redigera- Sveriges lantbruksuniversitet, SLU: Forskningsrapporter, faktablad och övrig information om fisk och fiske i svenska vatten
- Läs om abborre och andra fisk och skaldjur i hav och insjöar
Wikimedia Commons har media som rör Abborre.