Alfred Hugenberg

Alfred Hugenberg
	Alfred Hugenberg
	Alfred Hugenberg, 1933.
Född	Alfred Ernst Christian Alexander Hugenberg; 19 juni 1865; Hannover
Död	12 mars 1951 (85 år); Kükenbruch, Tyskland
Begravd	Nordrhein-Westfalen
Medborgare i	Tyskland
Utbildad vid	Göttingens universitet; Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg; Humboldt-Universität zu Berlin; Strasbourgs universitet
Sysselsättning	Politiker, diplomat, investerare, mediaentreprenör, förläggare
Befattning
	Ledamot av Weimarrepublikens riksdag; Ledamot av Nazitysklands riksdag
Politiskt parti
	Tysknationella folkpartiet; Deutsche Vaterlandspartei
Föräldrar	Carl Hugenberg
Utmärkelser
	Adlerschild des Deutschen Reiches (1943)
	Redigera Wikidata

Alfred Hugenberg, född 19 juni 1865 i Hannover, död 12 mars 1951, var en tysk jurist, ekonom, affärsman och politiker.

Biografi

Hugenberg var son till Karl Hugenberg, som var ledamot av kungariket Preussens parlament innan Tysklands enande 1871. Hugenberg studerade juridik vid flera tyska universitet, bl.a. Heidelberg och Berlin.

1888 blev han filosofie doktor i Strassburg, och blev därefter preussisk statstjänsteman. 1892 deltog Hugenberg i grundandet av All deutscher Verband, arbetade därefter som regeringsassessor i Posen och i kolonialverksamheter och blev senare direktör för jordbrukarnas centralbank. Han blev 1903 föredragande råd i Preussens finansministerium, 1907 direktör för berg- och metallbanken i Frankfurt am Main och var 1909-18 ordförande i Kruppkoncernen i Essen. Hugenberg oranganiserade från 1916 och ledde det konservativa Scherlförlaget i Berlin och skapade genom sin telegramagentur (Telegrapheunion) ett mäktigt verktyg för att påverka opinionen. 1927 anknöts Ufa, det stora filmföretaget, till hans koncern. Hugenbergs mål var att driva konservativ propaganda bland massorna och vinna dem för en nationell politik.^[7]

1919 var Hugenberg medlem av nationalförsamlingen och valdes 1920 till ledamot av riksdagen för det tysknationella konservativa partiet, Deutschnationale Volkspartei, DNVP. Hugenberg förde efter första världskriget en intensiv strid mot Versaillesfredens bestämmelser och bidrog genom sin propagandaverksamhet till nationalismens spridning i mellankrigstidens Tyskland.^[7]

I oktober 1928, efter DNVP:s katastrofala valnederlag, blev Hugenberg partiets ordförande, och han drev snabbt partiet i en allt mer radikalkonservativ och nationalistisk riktning, vilket bland annat innebar att partiet övergav en av sina absoluta hjärtefrågor, återinförandet av den tyska monarkin. Detta ledde till att många av partiets ledamöter hoppade av och bildade Konservativa Folkpartiet (KVP) 1929. Under Hugenberg inledde DNVP 1931 dessutom ett samarbete med nazisterna, vilket ledde till att Adolf Hitler kunde bilda en nazistledd regering 1933, där Hugenberg satt med som näringsminister. 1934 förbjöds dock alla politiska partier, inklusive DNVP, utom Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP). Hugenberg fick trots detta behålla sin plats i den tyska riksdagen ända fram till 1945.

Hugenbergskoncernen föll sönder efter 1934, eftersom den nazityska staten tog kontroll över samtliga självständiga medier, även Hugenbergs nationalkonservativa press. Hugenberg togs i fängsligt förvar av de allierade efter Tysklands kapitulation 1945, men inga åtal väcktes. Hugenberg avled 1951.

Referenser

^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Alfred-Hugenberg topic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: hugenberg-alfred.^{[källa från Wikidata]}
^ Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 26612.^{[källa från Wikidata]}
^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Гугенберг Альфред”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.^{[källa från Wikidata]}
^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Гугенберг Альфред”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 412.

Vidare läsning

På tyska

Peter de Mendelssohn Zeitungsstadt Berlin: Menschen und Mächte in der Geschichte der deutschen Presse Berlin Ullstein 1982.
Georg Honigmann Kapitalverbrechen oder der Fall des Geheimrats Hugenberg. Berlin 1976 - Berlin:Verlag der Nationen.

På engelska

Larry E. Jones "The greatest Stupidity of my Life". A. Hugenberg and the Formation of the Hitler Cabinet, January 1933 In: Journal of Contemporary History 27/1992, S.63-87

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Alfred Hugenberg.
Bilder & media

[9470632af79756edeee61b240b673e24445946bd-1] [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Alfred-Hugenberg topic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[11bd4c8634213cc291b3849b213863fd45182c4a-2] [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: hugenberg-alfred.^{[källa från Wikidata]}

[8094093d4cd8c94e9223c7486562207c3a471e7a-3] Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 26612.^{[källa från Wikidata]}

[64fcd493a3cd63ab16f007b2276bdbf5d4135fe2-4] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Гугенберг Альфред”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.^{[källa från Wikidata]}

[3d45813d1f8cd3e1409ea49ed6aa40db5d3c5db9-5] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Гугенберг Альфред”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.^{[källa från Wikidata]}

[7b286093b6ec03c57e39b254d18edad34fd5115e-6] [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015.^{[källa från Wikidata]}

[Carlquist_1932-7] [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 412.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]