Canon Dial
Canon Dial är en halvformatskamera från Canon som kom 1968.[2] Negativformatet är 18 × 24 mm, med kortändorna mot filmens perforering vilket medför att 72 bilder kan exponeras på en normal 36-bilders 135-filmrulle. Halvformatet blev aldrig någon försäljningsframgång, men kameran var tidigare populär bland avancerade amatörer på grund av sitt lilla format och dess snabba hantering. Snabbheten berodde på exponeringsautomatik och fjäderdriven filmtransport.
| Canon Dial | |
 Canon Dial 35-2 | |
| Tillverkare | Canon |
|---|---|
| Typ | 35 mm, halvformat, 72 bilder |
| Lins | SE 28 mm f2.8 |
| Fokus | Manuell zonfokus |
| Exponering | Halvautomatisk, slutarförval |
| Blixt | Hot-shoe, M X |
| Dimensioner | 99 x 75,5 x 43,5 mm[1] |
| Vikt | 410 g[1] |
Namnet "Dial" kommer av att det sitter en ring av runda exponeringsfönster för ljusmätningen kring objektivet, med ett "fönster" för varje filmhastighet (DIN/ASA-värde). Denna ring ser ut som fingerskivan (engelska dial) på samtida telefoner.
Historia
redigeraBell & Howell började samarbeta med Canon 1961. 1963 skapade man Dialkameran och lade ut tillverkningen till Canon. Kameran förekommer i något olika utseende, ibland med namnet Bell & Howell.[3] 1965 presenterade Canon sin halvformatskamera Canon Dial Rapid. Kameran använde Agfas Rapidkassetter. Kameran hade fjäderdriven filmtransport och gav stående bildformat.[4] 1963 kom så Canon Dial 35 med vertikal filmtransport som gav 72 bilder 18 × 24 mm, liggande bildformat på 135-film. Den tillverkades till 1969 då en ny version av kameran kom ut: Canon Dial 35-2 . Tillverkningen av den kameran upphörde 1971.[5]
Egenskaper
redigeraSlutaren är Seikosha Leaf.[4] Slutartiderna är 1/30, 1/60, 1/125 och 1/250 s. De tio ”bubblorna” på framsidan är ljusinsläpp till ljusmätaren, försedda med olika bländarhål. Med hjälp av dessa ställs filmkänsligheten in. Dial 35-2 har ISO-inställning från 10-16 ASA till 640-1000 ASA. Sju av bubblorna är försedda med bländarhål, tre är helt öppna och är där endast för symmetrin.[3] Kameran använder slutartidsförval. Med en visare i sökaren kan exponeringen kontrolleras och det framgår vilken bländare som kameran väljer.[1]
I sökaren används zonfokus med tre symboler för 1, 3 och 10 meter. En mer noggrann avståndsinställning kan göras med en avståndsskala (meter och fot) på ovansidan av ringen.[1] Den korta brännvidden ger dock ett bra skärpedjup.
Kameran använder en CdS-mätare för exponeringen. Mätaren fick sin ström från ett (dåtidens) 1,3 V kvicksilverbatteri.[1]
Objektivet är Canon SE 28mm f2.8.[3] På objektivet kan filter 48 mm monteras.[1]
Källor
redigera- ^ [a b c d e f] ”Canon Dial 35-2” (på engelska) (pdf). Canon. https://www.cameramanuals.org/canon_pdf/canon_dial35-2.pdf. Läst 20 februari 2024.
- ^ ”Canon Dial 35-2” (på engelska). Canon Camera Museum. https://global.canon/en/c-museum/product/film69.html. Läst 5 oktober 2022.
- ^ [a b c] ”The Bell-Howell/Canon Dial 35” (på engelska). Aly’s Vintage Camera Alley. 20 januari 2020. https://alysvintagecameraalley.com/2020/01/19/the-bell-howell-canon-dial-35/. Läst 20 februari 2024.
- ^ [a b] Mike Eckman (30 mars 2021). ”Canon Dial 35-2 (1968)” (på engelska). https://mikeeckman.com/2021/03/canon-dial-35-1963/. Läst 20 februari 2024.
- ^ Michele (22 april 2017). ”Canon Dial 35-2” (på engelska). Geek Camera Blog. https://www.geekcamerablog.it/en/canon-dial-35-2-2/. Läst 20 februari 2024.