Chathamalbatross
Chathamalbatross[2] (Thalassarche eremita) är en fågel i familjen albatrosser inom ordningen stormfåglar.[3]
| Chathamalbatross Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Stormfåglar Procellariiformes |
| Familj | Albatrosser Diomedeidae |
| Släkte | Thalassarche |
| Art | Chathamalbatross T. eremita |
| Vetenskapligt namn | |
| § Thalassarche eremita | |
| Auktor | (Murphy, 1930) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
|
Thalassarche cauta eremita Diomedea cauta eremita | |
Utseende
redigeraSalvinalbatrossen är en medelstor svartvit albatross med en kroppslängd på 90 centimeter. Vuxna fåglar har mörkgrå hätta, strupe, ansikte och övre delen av manteln samt gråsvart på rygg, vingovansida och stjärt. Övergumpen är vit, liksom vingundersidan bortsett från en svart fläck vid basen av undervingens framkant samt svart på både vingspetsarna liksom vingarnas fram- och bakkant. Näbben är gul med en mörk fläck på undre näbbhalvan.
Ungfåglar har mer utbrett grått och näbben är svartspetsä på båda näbbhalvorna. Liknande gråryggig albatross har en mindre och mörkare näbb samt silvergrå hjässa medan Thalassarche steadi är något större med grågul näbb och blekt huvud.[1]
Utbredning
redigeraFågeln häckar i Chathamöarna utanför Nya Zeeland,[3] där endast på 1,7 hektar stora ön The Pyramid.[1] Efter häckningen sprider den sig i södra Stilla havet västerut till Tasmanien och österut till Chile och Peru.[1]
Systematik
redigeraTidigare behandlades den som underart till gråkindad albatross och vissa gör det fortfarande.[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt
redigeraArten häckar på klipphyllor och i branta sluttningar. Den lägger ägg i september-oktober, ungarna kläckas i november–december och blir flygga i mars–april.[5] Den återvänder till häckningskolonin vid fyra års ålder men börjar häcka först vid sju. Efter häckning lever den mest pelagiskt. Födan är relativt okänd men den tros huvudsakligen leva av fisk och bläckfisk.[5]
Status
redigeraInternationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar på grund av att den häckar på en enda ö.[1] Inventeringar gjorda 1999–2003[6] samt 2007 och 2010[7] visar på en stabil population med 5 250–5 300 upptagna bon, vilket tros motsvara 16 000 individer.[1]
Referenser
redigera- ^ [a b c d e f] Birdlife International 2012 Thalassarche eremita Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 januari 2015.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ [a b] Marchant, S.; Higgins, P. J. 1990. Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic birds, 1: ratites to ducks. Oxford University Press, Melbourne.
- ^ Robertson, C. J. R., Bell, D., Sinclair, N. and Bell, B. D. 2003. Distribution of seabirds from New Zealand that overlap with fisheries worldwide.
- ^ Fraser, M.; Henderson, G.; Robertson, C. J. R.;Scofield, P. 2011. Population dynamics of the Chatham Mollymawk at The Pyramid, 19 November - 2 December 2010.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör chathamalbatross.
Wikispecies har information om Thalassarche eremita.- Läten på xeno-canto.org