Christophe Léon Louis Juchault de Lamoricière
Christophe Léon Louis Juchault de Lamoriciére, född 5 september 1806 i Nantes, död 11 september 1865 i Prouzel, var en fransk och påvlig general.
| Christophe Léon Louis Juchault de Lamoricière | |
 | |
| Född | 5 februari 1806[1] Nantes, Frankrike |
|---|---|
| Död | 11 september 1865[2][1] (59 år) château de Prouzel[3] |
| Begravd | chapelle Lamoricière de Saint-Philbert-de-Grand-Lieu |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | École polytechnique école d'application de l'artillerie et du génie  |
| Sysselsättning | Politiker, diplomat, militär |
| Befattning | |
| Vicepresident, Andra franska republikens nationella parlament Algeriets guvernör (1845–1847) Ledamot av julimonarkins deputeradekammare julimonarkins sjunde parlament, Sarthe (1846–1848) Ledamot av 1848 års konstituerande församling, Sarthe (1848–1849) Frankrikes krigsminister (1848–1848) Frankrikes ambassadör i Ryssland (1849–1849) Suppleant i andra franska republiken Andra franska republikens nationella parlament, Sarthe (1849–1851) | |
| Maka | Amelie Gaillard d'Auberville (g. 1847–)[4] |
| Barn | Jeanne Marie Juchault de la Moriciere (f. 1848)[5] Henriette Juchault de La Moricière (f. 1850)[5] Isabelle Juchault de La Moricière (f. 1853)[5] Henri Michel Léon Juchault de La Moricière (f. 1855)[5] |
| Utmärkelser | |
| Storofficer av Hederslegionen Vatikanens Kristusorden Storkors av Piusorden | |
| Redigera Wikidata | |
Lamoricière blev 1828 officer vid ingenjörkåren, utmärkte sig 1830 i Algeriet och utnämndes till kapten vid den nyupprättadc zuavkåren. Lamoricière deltog i stormningen av Constantine 1837 och Abd-el-kader tillfångatagande 1847. År 1845 hade han blivit divisionsgeneral. Invald i deputeradekammaren 1846, återvände Lamoricière till Frankrike 1848. Han lämnade samma år krigstjänsten, ställde sig vid februarirevolutionen till general Louis Eugène Cavaignacs förfogande samt var ett halvår krigsminister och någon tid sändebud i Petersburg.
Lamoricière var en avgjord motståndare till Louis Napoléon, som 2 december 1851 lät arrestera och sedan landsförvisa honom. Från sin landsförvisning återvände han till Frankrike 1857. Genom relationer fick Lamoricière 1860 befälet över Kyrkostatens armé. Han hann inte samla denna, förrän sardinarna under Enrico Cialdini överraskande anföll landet och besegrade honom vid Castelfidardo 18 september samma år. Från land- och sjösidan innesluten i Ancona, dit han dragit sig tillbaka, måste han kapitulera 29 september. Han levde därefter som privatman i Frankrike. I Nantes finns ett monument över honom, utfört av Paul Dubois.
Källor
redigera- Lamoricière, Christophe Léon Louis Juchault de i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p8935.htm#i89349.[källa från Wikidata]
- ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Sycomore-ID: 10900, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Édouard Pied, Notices sur les rues de Nantes, 1906, s. 163.[källa från Wikidata]
- ^ The Peerage person-ID: p8935.htm#i89349, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]