Erik Heinrichs
Axel Erik Heinrichs, född 21 juli 1890 i Helsingfors, död 16 november 1965 i Helsingfors, var finländsk militär. Major 1918, överstelöjtnant 1919, överste 1928, generalmajor 1933, generallöjtnant 1940, general av infanteriet 1941.[10][11]
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Biografi
redigeraErik Heinrichs farfar var ursprungligen rikssvensk och hette Henriksson. Erik Heinrichs avlade studentexamen 1908.[10]
Heinrichs fick sin militära utbildning vid finska jägarbataljonen i Tyskland 1915–1918 och Franska militärhögskolan 1925–1928.[10][11]
Under finska inbördeskriget 1918 var Heinrichs bataljonskommendör.[11] Han var landshövding i Vasa län 1930.
Heinrichs var generalstabschef under vinterkriget 1940–1941 och fortsättningskriget 1942–1944. Han var överbefälhavarens representant i Tyskland januari-februari och maj-juni 1941, och förde befäl över Karelska armén 1941–1942, när Östkarelen erövrades. Han fungerade som rådgivare till Gustaf Mannerheim 1941–1945, Kommendör för försvarsmakten under 1945 och expert vid VSB-förhandlingarna 1948. [10]
Heinrichs författarbana fick en fortsättning efter andra världskriget, med verk som Kléber i Egypten (1946) och Vid franska Atlantkusten i de hundra dagarnas spår (1957). Det obestridliga huvudarbetet i hans produktion är ändå Mannerheimgestalten I–II (1957–1959). Heinrichs kallades till hedersdoktor vid Helsingfors universitet 1957.[10][11]
Privat var han gift med 1921 Maria (dotter till Gustav Paulig), död 1985. Han var bror till Bertil Heinrichs.[10]
Källor
redigera- ^ Erik Heinrichs, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4412-1416928957018, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6ds8xmr, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Valdības Vēstnesis, 260, 17 november 1926 .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 1754.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, president.ee , läst: 16 juni 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Korkeimpien suomalaisten kunniamerkkien haltijat 1918–1969, Tietosanakirja-osakeyhtiö, 1970, s. 36, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Korkeimpien suomalaisten kunniamerkkien haltijat 1918–1969, Tietosanakirja-osakeyhtiö, 1970, s. 14, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] läs online, www.mannerheim-ristinritarit.fi , läst: 16 juni 2023.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.mannerheim-ristinritarit.fi .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] ”Heinrichs, Erik”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4412-1416928957018
- ^ [a b c d] Heinrichs, Erik i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Erik Heinrichs.- Axel Erik och Maria Heinrichs familjearkiv vid Svenska litteratursällskapet i Finland