Formel 1-VM 1953

	F1-regler i korthet 1953
Motor	Överladdad 500 cc ; Sug 2 000 cc
Max cylindrar	Ingen begränsning
Bilens minimivikt	Ingen begränsning
Poängberäkning	8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1 ; • Endast de fyra bästa poängen från de nio loppen räknades in i förarmästerskapet. ; • Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv.

Formel 1-VM 1953 hade nio deltävlingar som kördes under perioden 18 januari-13 september. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1953 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av italienaren Alberto Ascari i Ferrari.

Vinnare

Förare: Alberto Ascari, Italien, Ferrari
Konstruktör: Officiellt mästerskap började först 1958.

Grand Prix 1953

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnande förare! Vinnande stall	Vinnande tillverkare
Argentinas Grand Prix	18 januari	Buenos Aires	Alberto Ascari	Ferrari		*
Indianapolis Grand Prix	30 maj	Indianapolis	Bill Vukovich	Howard Keck Co	Kurtis Kraft-Offenhauser	*
Nederländernas Grand Prix	7 juni	Zandvoort	Alberto Ascari	Ferrari		*
Belgiens Grand Prix	21 juni	Spa-Francorchamps	Alberto Ascari	Ferrari		*
Frankrikes Grand Prix	5 juli	Reims-Gueux	Mike Hawthorn	Ferrari		*
Storbritanniens Grand Prix	18 juli	Silverstone	Alberto Ascari	Ferrari		*
Tysklands Grand Prix	2 augusti	Nürburgring	Nino Farina	Ferrari		*
Schweiz Grand Prix	23 augusti	Bremgarten	Alberto Ascari	Ferrari		*
Italiens Grand Prix	13 september	Monza	Juan Manuel Fangio	Maserati		*

Grand Prix utanför VM 1953

Grand Prix /Race	Datum	Bana	Vinnande förare! Vinnande stall	Vinnande tillverkare
Buenos Aires Grand Prix	1 februari	Buenos Aires	Giuseppe Farina	Ferrari
Syrakusas Grand Prix	22 mars	Syrakusa	Emmanuel de Graffenried	Enrico Platé	Maserati
Paus Grand Prix	6 april	Pau	Alberto Ascari	Ferrari
Lavant Cup	6 april	Goodwood	Emmanuel de Graffenried	Emmanuel de Graffenried	Maserati
Glover Throphy	6 april	Goodwood	Ken Wharton	BRM
Bordeaux' Grand Prix	3 maj	Bordeaux	Alberto Ascari	Ferrari
Daily Express International Trophy	9 maj	Silverstone	Mike Hawthorn	Ferrari
Neapels Grand Prix	10 maj	Posillipo	Giuseppe Farina	Ferrari
Ulster Trophy	16 maj	Dundrod	Mike Hawthorn	Ferrari
Frontières Grand Prix	24 maj	Chimay	Maurice Trintignant	Gordini
Coronation Trophy	25 maj	Crystal Palace	Tony Rolt	R R C Walker Racing Team	Connaught-Lea Francis
Snetterton Coronation Trophy	30 maj	Snetterton	Tony Rolt	R R C Walker Racing Team	Connaught-Lea Francis
Albis Grand Prix	31 maj	Albi	Louis Rosier	Ecurie Rosier	Ferrari
Eifelrennen	31 maj	Nürburgring	Emmanuel de Graffenried	Emmanuel de Graffenried	Maserati
Rouen-les-Essarts Grand Prix	28 juni	Rouen-les-Essarts	Giuseppe Farina	Ferrari
Crystal Palace Trophy	11 juli	Crystal Palace	Tony Rolt	R R C Walker Racing Team	Connaught-Lea Francis
Avusrennen	12 juli	Avus	Jacques Swaters	Ecurie Francorchamps	Ferrari
United States Air Force Trophy	25 juli	Snetterton	Tony Rolt	R R C Walker Racing Team	Connaught-Lea Francis
Circuit du Lac	26 juli	Aix-les-Bains	Élie Bayol	Élie Bayol	OSCA
Bristol F2 Race	3 augusti	Thruxton	Tony Rolt	R R C Walker Racing Team	Connaught-Lea Francis
Mid-Chesire F2 Race	8 augusti	Oulton Park	Tony Rolt	R R C Walker Racing Team	Connaught-Lea Francis
Sables d'Olonnes Grand Prix	9 augusti	Sables d'Olonnes	Louis Rosier	Ecurie Rosier	Ferrari
Newcastle Journal Trophy	15 augusti	Charterhall	Ken Wharton	Ken Wharton	Cooper-Bristol
Cadours Grand Prix	30 augusti	Cadours	Maurice Trintignant	Gordini
Redex Trophy	12 september	Snetterton	Eric Thompson	R R C Walker Racing Team	Connaught-Lea Francis
London Trophy	19 september	Crystal Palace	Stirling Moss	Cooper	Cooper-Alta
Modenas Grand Prix	20 september	Modena	Juan Manuel Fangio	Maserati
Madgwick Cup	28 september	Goodwood	Roy Salvadori	Connaught	Connaught-Lea Francis
Joe Fry Memorial Trophy	2 oktober	Castle Combe	Bob Gerard	Bob Gerard	Cooper-Bristol
Curtis Trophy	17 oktober	Snetterton	Bob Gerard	Bob Sorenson	Cooper-Bristol

Stall, nummer och förare 1953

Stall/Tillverkare	Nummer	Förare
3-L Racing Team (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]^[2]	62	Spider Webb, USA
		Johnny Thomson, USA
		Jackie Holmes, USA
A E Dean (Kuzma-Offenhauser)^[1]	51	Bob Sweikert, USA
Arthur Legat (Veritas)	36	Arthur Legat, Belgien
Atlantic Stable (Cooper-Alta)^[2]	20	Peter Whitehead, Storbritannien
Autosport Team Wolfgang Seidel (Veritas)	22	Wolfgang Seidel, Tyskland
Bessie Lee Paoli (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	16	Art Cross, USA
Bob Estes (Watson-Offenhauser)^[1]	38	Don Freeland, USA
Bob Gerard (Cooper-Bristol)	17, 38	Bob Gerard, Storbritannien
Bruce Bromme (Bromme-Offenhauser)^[1]	29	Bob Scott, USA
Chapman S Root (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	48	Jimmy Daywalt, USA
Connaught-Francis	10, 14, 42	Prince Bira, Thailand
	11, 16, 24, 28	Kenneth McAlpine, Storbritannien
	12, 15, 22 26, 50	Roy Salvadori, Storbritannien
	20	Jack Fairman, Storbritannien
	34	Stirling Moss, Storbritannien
Cooper (Cooper-Alta & Cooper-Bristol)	19, 28, 36	Stirling Moss, Storbritannien
	20	Alan Brown, Storbritannien
	22	John Barber, Storbritannien
	24	Adolfo Schwelm Cruz, Argentina
Ecurie Belge (Connaught-Francis)	12, 26 30, 48	Johnny Claes, Belgien
Ecurie Belge (Connaught-Francis)	40	André Pilette, Belgien
Ecurie Ecosse (Connaught-Francis)	15	Ian Stewart, Storbritannien
Ecurie Ecosse (Cooper-Bristol)	18	Jimmy Stewart, Storbritannien
Ecurie Espadon (Ferrari)	34	Kurt Adolff, Tyskland
	38	Peter Hirt, Schweiz
	40	Max de Terra, Schweiz
Ecurie Francorchamps (Ferrari)	2, 18, 42	Jacques Swaters, Belgien
Ecurie Francorchamps (Ferrari)	44	Charles de Tornaco, Belgien
Ecurie Rosier (Ferrari)	9, 10, 20, 32, 44, 64	Louis Rosier, Frankrike
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	3	Sam Hanks, USA
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	3	Duane Carter, USA
Élie Bayol (Osca)	22, 34	Élie Bayol, Frankrike
Emmanuel de Graffenried (Maserati)	17, 30, 31, 42, 46, 58	Emmanuel de Graffenried, Schweiz
EMW-BMW	35	Edgar Barth, Tyskland
Enrico Platé (Maserati)	18	Emmanuel de Graffenried, Schweiz
Equipe Anglaise (Cooper-Bristol)	38, 46	Alan Brown, Storbritannien
Equipe Anglaise (Cooper-Bristol)	39	Helmut Glöckler, Tyskland
Ernest L Ruiz (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	2	Jim Rathmann, USA
Ernest L Ruiz (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	2	Eddie Johnson, USA
Erwin Bauer (Veritas)	32	Erwin Bauer, Tyskland
Escuderia Bandeirantes (Maserati)	4	Chico Landi, Brasilien
Eugene A Casaroll (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	23	Walt Faulkner, USA
Eugene A Casaroll (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	23	Johnny Mantz, USA
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	7	Paul Russo, USA
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	41	Gene Hartley, USA
Ferrari	1, 2, 4, 5, 10, 46	Alberto Ascari, Italien
	1, 2, 4, 7, 8, 12, 14, 28	Luigi Villoresi, Italien
	2, 6, 12, 14, 24	Nino Farina, Italien
	3, 8, 14, 16, 26	Mike Hawthorn, Storbritannien
	10	Umberto Maglioli, Italien
	12	Piero Carini, Italien
Georges Berger (Simca-Gordini-Gordini)	34	Georges Berger, Belgien
Gordini	2, 9, 6, 16, 30	Jean Behra, Frankrike
	4, 8, 10,18, 24, 28, 29, 36	Maurice Trintignant, Frankrike
	6, 11, 20, 28, 38	Harry Schell, USA
	8, 22, 40	Roberto Mières, Argentina
	26	Robert Manzon, Frankrike
	32	Carlos Menditéguy, Argentina
	34	Pablo Birger, Argentina
	38, 40, 44	Fred Wacker, USA
Grancor Auto Specialists (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	59	Fred Agabashian, USA
Grancor Auto Specialists (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	59	Paul Russo, USA
Greifzu (Reif-BMW)	36	Rudolf Krause, Tyskland
H A Chapman (Stevens-Offenhauser)^[1]	12	Ernie McCoy, USA
HMW-Alta	1, 14, 16, 22, 26, 38	Lance Macklin, Storbritannien
	2, 26, 28, 36	Peter Collins, Storbritannien
	3	Duncan Hamilton, Storbritannien
	4	Jack Fairman, Storbritannien
	14, 24	Paul Frère, Belgien
	16, 30	Yves Giraud-Cabantous, Frankrike
	18	Albert Scherrer, Schweiz
	18	John Fitch, USA
Hans Herrmann (Veritas)	31	Hans Herrmann, Tyskland
Hans Stuck (AFM-Bristol)	21, 48	Hans Stuck, Österrike
Hart Fullerton (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	22	Marshall Teague, USA
Heck-BMW	37	Ernst Klodwig, Tyskland
Helmut Niedermayr (AFM-BMW)	28	Theo Fitzau, Tyskland
Howard Keck Co (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	14	Bill Vukovich, USA
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)^[1]	97, 98	Chuck Stevenson, USA
	98	Tony Bettenhausen, USA
	98	Gene Hartley, USA
J S Belond (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]^[2]	21	Johnnie Parsons, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	5	Jack McGrath, USA
Jean Marcenac (Kurtis Kraft-Novi)^[1]	9	Duke Nalon, USA
John L McDaniel (Schroeder-Offenhauser)^[1]	8	Jimmy Bryan, USA
John Zink (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	55	Jerry Hoyt, USA
		Chuck Stevenson, USA
		Andy Linden, USA
Karl-Günther Bechem (AFM-BMW)	41	Karl-Günther Bechem, Tyskland
Ken Wharton (Cooper-Bristol)	16, 20, 30, 32, 40	Ken Wharton, Storbritannien
Lee Elkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	73	Carl Scarborough, USA
Lee Elkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	73	Bob Scott, USA
Lee Elkins (Turner-Offenhauser)	83	Mike Nazaruk, USA
Louis Chiron (Osca)	12, 27, 32	Louis Chiron, Monaco
M A Walker (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	92	Rodger Ward, USA
		Andy Linden, USA
		Duke Dinsmore, USA
Maserati	2, 4, 5, 6, 12, 18, 23, 30, 32, 50	Juan Manuel Fangio, Argentina
	2, 4, 6, 14, 16, 20, 24	José Froilán González, Argentina
	6	Johnny Claes, Belgien
	6, 7, 16, 24, 25, 30, 32, 52	Felice Bonetto, Italien
	8	Oscar Gálvez, Argentina
	8, 22, 26, 28, 36, 54	Onofre Marimón, Argentina
	34	Hermann Lang, Tyskland
	56	Sergio Mantovani, Italien
	56	Luigi Musso, Italien
Milano (Maserati)	42	Chico Landi, Brasilien
Milano (Maserati)	44	Prince Bira, Thailand
Murrell Belanger (Lesovsky-Offenhauser)^[1]	4	Duane Carter, USA
Murrell Belanger (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	99	Cal Niday, USA
Osca	34	Élie Bayol, Frankrike
Oswald Karch (Veritas)	26	Oswald Karch, Tyskland
Pat Clancy (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	53	Jimmy Davies, USA
Peter Schmidt (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	77	Pat Flaherty, USA
Peter Schmidt (Kuzma-Offenhauser)^[1]	88	Manny Ayulo, USA
R J Chase (Cooper-Bristol)	19	Alan Brown, Storbritannien
R N Sabourin (Del Roy-Offenhauser^[1]	56	Johnny Thomson, USA
R R C Walker (Connaught-Francis)	14	Tony Rolt, Storbritannien
Ray Crawford (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	49	Bill Holland, USA
Ray Crawford (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	49	Jim Rathmann, USA
Rodney Nuckey (Cooper-Bristol)	40	Rodney Nuckey, Storbritannien
Rotary Engineering Corp (Stevens-Offenhauser)^[1]	32	Andy Linden, USA
Theo Helfrich (Veritas)	24	Theo Helfrich, Tyskland
Tony Crook (Cooper-Bristol)	22	Tony Crook, Storbritannien
Veritas	30	Ernst Loof, Tyskland
Willi Heeks (Veritas)	23	Willi Heeks, Tyskland

Slutställning förare 1953

Placering	Förare! Stall	Konstruktör	Poäng
1	Alberto Ascari	Ferrari		34,5
2	Juan Manuel Fangio	Maserati		28
3	Nino Farina	Ferrari		26
4	Mike Hawthorn	Ferrari		19
5	Luigi Villoresi	Ferrari		17
6	José Froilán González	Maserati		13,5
7	Bill Vukovich	Howard Keck Co	Kurtis Kraft-Offenhauser	9
8	Emmanuel de Graffenried	Enrico Platé & Emmanuel de Graffenried	Maserati	7
9	Felice Bonetto	Maserati		6,5
10	Art Cross	Bessie Lee Paoli	Kurtis Kraft-Offenhauser	6
11	Onofre Marimón	Maserati		4
12	Maurice Trintignant	Gordini		4
13	Sam Hanks	Ed Walsh	Kurtis Kraft-Offenhauser	2
14	Duane Carter	Ed Walsh	Kurtis Kraft-Offenhauser	2
15	Oscar Gálvez	Maserati		2
16	Jack McGrath	Jack B Hinkle	Kurtis Kraft-Offenhauser	2
17	Hermann Lang	Maserati		2
18	Fred Agabashian	Grancor Auto Specialists	Kurtis Kraft-Offenhauser	1,5
19	Paul Russo	Grancor Auto Specialists	Kurtis Kraft-Offenhauser	1,5

Inofficiell slutställning konstruktörer 1953

Endast de fyra bästa poängen från de nio loppen för den första bilen räknade.

Placering	Konstruktör	Poäng
1	Ferrari	32
2	Maserati	26
3	Gordini	4

Noter

^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad] Deltog endast i Indianapolis 1953.
^ [a b c] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1953.
Bilder & media

Säsonger

[Indy-1] [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad] Deltog endast i Indianapolis 1953.

[Enda-2] [a b c] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

[1]

[2]

F1-regler i korthet 1953
Motor	Överladdad 500 cc Sug 2 000 cc
Max cylindrar	Ingen begränsning
Bilens minimivikt	Ingen begränsning
Poängberäkning	8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1 • Endast de fyra bästa poängen från de nio loppen räknades in i förarmästerskapet. • Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv.