Gotlandsbrigaden
Gotlandsbrigaden (MekB 18) var en mekaniserad brigad inom svenska armén som verkade i olika former åren 1949–2000. Förbandsledningen var förlagd i Visby garnison i Visby.[2][3]
Gotlandsbrigaden (MekB 18) | |
Vapen för Gotlandsbrigaden tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Gotlandsbrigaden |
Datum | 1949–2000 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Armén |
Typ | Pansartrupperna [a] |
Roll | Krigsförband |
Del av | Mellersta militärområdet [b] |
Föregångare | Gotlands infanteriregemente [c] |
Efterföljare | Gotlands regemente (gamla) [d] |
Storlek | Mekaniserad brigad [e] |
Högkvarter | Visby garnison |
Förläggningsort | Visby |
Övningsplats | Visborgsslätt, Tofta skjutfält |
Valspråk | "Regementet för framtiden" |
Färger | Blått och vitt |
Marsch | "In Treue Fest" (Teike) [f] |
Maskot | Väduren Harald |
Dekorationer | GotregGM/SM [g] |
Befälhavare | |
Brigadchef | Öv. Peter Molin [h] |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga | |
Truppslagstecken m/1963 | |
Förbandstecken m/1960 | |
Tilläggstecken |
Historik
redigeraGotlandsbrigaden sattes upp som en infanteribrigad åren 1949–1951 under namnet Gotlandsbrigaden (IB 18), detta genom att fältregementet (krigsförbandet) Gotlands infanteriregemente (I 18) omorganiserades genom försvarsbeslutet 1948 till brigad.[4]
År 1963 då omorganisation till typförbandsmodell "Pansarbrigad 63" påbörjades inom armén, beslutades att Göta livgardes (P 1) detachement Göta pansarlivgardes detachement på Gotland (P 1 G) skulle slås samman med Gotlands infanteriregemente (I 18). Genom sammanslagningen bildades Gotlands regemente (P 18) samt att Gotlandsbrigaden omorganiserades från infanteribrigad till pansarbrigad. Brigaden blev 1966 ett typförband av modell Pansarbrigad Gotland (PB Gotland), medan de övriga aktiva svenska pansarbrigaderna gick in i Pansarbrigad 63 (PB 63). Brigaden fick samtidigt sin nya beteckning PB 18.
År 1982 uppgick brigaden tillsammans med övriga förband på Gotland i Gotlands militärkommando (MKG). 1994 avskildes brigaden tillsammans med regementet från kommandot och blev från 1 juli samma år ett kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M), under det nya namnet Gotlands regemente och Gotlandsbrigaden (MekB 18). Samma år tillfördes brigaden Pbv 302 och Strv 104 ifrån Kristianstadsbrigaden (PB 26), vilken avvecklades i samband med försvarsbeslutet 1992.
Genom försvarsbeslutet 2000 kom Gotlands regemente och Gotlandsbrigaden (MekB 18) att upplösas som brigad, och från den 1 juli 2000 antogs namnet Gotlands regemente (P 18).[2]
Verksamhet
redigeraFörutom pansarbataljonerna ingick även i brigaden bataljoner från Gotlands luftvärnskår (Lv 2) och Gotlands artilleriregemente (A 7). Brigadens uppgifter var att anfalla angripare via luftlandsättningar eller landstigningar över hela Gotland.[5] De förband som utbildades inom brigaden var bl.a.
- Stridsvagnsförband
- Pansarskytteförband
- Pansarvärnsrobotförband
- Stabsförband
- Underhålls/Trossförband
- Spaningsförband
- Pionjärförband
- Depå- och bevakningsförband
Bataljoner
redigera
|
|
Internationell verksamhet
redigeraÅr 1997 stöttade brigaden uppsättandet av BA 09, vilken Livgardesbrigaden stod som huvudansvarig för. Bataljonen var den nionde av de så kallade bosnienbataljonenerna. Till bataljonen svarade brigaden med dess brigadchef som bataljonschef samt ett pansarskyttekompani.
Heraldik och traditioner
redigeraGotlandsbrigaden delade heraldik och traditioner med Gotlands regemente. Åren 1994–2000 förvaltade brigaden regementets traditioner.[2]
Förbandschefer
redigera- 1949–1992: Enbart krigsförband, chefen samma som för Gotlands infanteriregemente
- 1992–1995: Överste Karlis Neretnieks
- 1995–1999: Överste Sven-Olof "Olle" Broman
- 1999–2000: Överste Peter Molin
Namn, beteckning och förläggningsort
redigera
|
|
Galleri
redigera-
Kaserner
-
Vakten vid garnisonen som uppfördes 1898 som expeditionsbarack. Den har sedan fungerat som underbefälsmäss, plutonofficersmäss och till sist vaktlokal.
-
Kanslihuset som uppfördes 1905.
-
Kaserngården
-
Ett av de modernare fordonsgaragen på regementsområdet som även inrymde verkstad. Uppförd 1965.
Se även
redigeraKällor
redigera- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 335. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag HB. sid. 44, 263-264. ISBN 91-87184-74-5
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
Noter
redigera- ^ Sandberg (2007), s. 77
- ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 334
- ^ Kjellander (2003), s. 315
- ^ brigadmuseum.se Omorganisering av armén till brigader Arkiverad 2 februari 2011 hämtat från the Wayback Machine. Läst 6 december 2009
- ^ mil.se Om Gotlandsbrigaden Läst 14 mars 2009
Anmärkningar
redigera- ^ Åren 1949–1966 tillhörde brigaden infanteriet
- ^ Åren 1949–1982 var brigaden en del av Gotlands regemente (gamla), och åren 1982–1994 en del av Gotlands militärkommando
- ^ Avser fältregementet (krigsförbandet) åren 1942–1949
- ^ År 2000 antog brigaden namnet Gotlands regemente
- ^ Åren 1949–1966 organiserades brigaden som en "infanteribrigad typ G", åren 1966–1994 som "pansarbrigad typ G"
- ^ Förbandsmarschen antogs 1994.[1]
- ^ Hedersmedalj i guld och silver instiftad vid regementet 1991.
- ^ Molin blev sista chefen för brigaden.
Vidare läsning
redigera- Kjellander, Bo, red (2005). Gotlands nationalbeväring och regemente. Bd 1, Historik, befästningar, Visborgsslätt, verksamhet, regementets särart. Stockholm: Probus. Libris 9997590. ISBN 91-87184-79-6
- Kjellander, Bo, red (2005). Gotlands nationalbeväring och regemente. Bd 2, Personer och traditioner. Stockholm: Probus. Libris 10002196. ISBN 91-87184-80-X
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör Gotlandsbrigaden.