Gråhuvad fulvetta[2] (Fulvetta cinereiceps) är en asiatisk fågel som numera placeras i familjen papegojnäbbar inom ordningen tättingar.[3] Arten är endemisk för Kina. Beståndet anses vara livskraftigt.

Gråhuvad fulvetta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljPapegojnäbbar
Paradoxornithidae
SläkteFulvetta
ArtGråhuvad fulvetta
F. cinereiceps
Vetenskapligt namn
§ Fulvetta cinereiceps
Auktor(Verreaux, 1870)
Synonymer
Alcippe cinereiceps

Kännetecken

redigera

Utseende

redigera

Gråhuvad fulvetta är en liten (11-12 cm) men distinkt tecknad fulvetta med tydligt vitt, stort öga. Huvud, rygg och mantel är mörkt gråbruna, med mörkare längsgående hjässband som löper bakåt mot sidan av nacken, och undersidan är fint streckat gråvit. Vingarna är varmare orangebruna med gråkantade svarta handpennor. Övergumpen är också orangebrun, liksom de yttre stjärtpennorna på den rätt långa och rundade stjärten, medan de centrala stjärtpennorna är brunsvarta.[4]

Bland lätena hörs ett ljust och tunt "see-see" och meslika "cheep". Sången består av tre till fyra skallrande toner.[4]

Utbredning och systematik

redigera

Gråhuvad fulvetta förekommer enbart i Kina. Den delas upp i fyra underarter med följande utbredning:[5]

  • Fulvetta cinereiceps guttaticollis – höglänta områden i sydöstra Kina (nordvästra Fujian), flyttar till norra Guangdong
  • Fulvetta cinereiceps fucata – centrala Kina (Hubei till södra Hunan och södra Shaanxi)
  • Fulvetta cinereiceps cinereiceps – västcentrala Kina (västra Hubei till västra Sichuan)
  • Fulvetta cinereiceps fessa – västcentrala Kina (södra Shaanxi och Gansu)

Gråörad fulvetta och taiwanfulvetta inkluderades tidigare i arten och vissa gör det fortfarande.[6]

Släktes- och familjetillhörighet

redigera

Tidigare behandlades fulvettorna som timalior och placerades i släktet Alcippe, men DNA-studier visar att arterna i Alcippe endast är avlägset släkt med varandra, så pass att de numera placeras i flera olika familjer.[7][8] Fulvettorna är en del av en grupp i övrigt bestående av papegojnäbbarna, den amerikanska arten messmyg, de tidigare cistikolorna i Rhopophilus samt en handfull släkten som tidigare också ansågs vara timalior (Lioparus, Chrysomma, Moupinia och Myzornis). Denna grupp är i sin tur närmast släkt med sylvior i Sylviidae och har tidigare inkluderats i den familjen. Enligt sentida studier[9] skilde sig dock de båda grupperna sig åt för hela cirka 19 miljoner år sedan, varför tongivande International Ornithological Congress (IOC) numera urskilt dem till en egen familj, Paradoxornithidae. Denna linje följs här.

Levnadssätt

redigera

Gråhuvad fulvetta förekommer i bambu och undervegetation i både löv- och barrskog. Den födosöker aktivt som en mes på jakt efter insekter och små mollusker. Den häckar mellan april och juni. Arten är stannfågel.[10]

Status och hot

redigera

Artens populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1] Världspopulationen är inte uppskattad, men den beskrivs som vanlig och vida spridd i södra Kina.[11]

Fulvetta är diminutiv av latinska fulvus, "gulbrun", det vill säga "den lilla gulbruna".[12]

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Fulvetta cinereiceps Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ [a b] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Gelang, M., A. Cibois, E. Pasquet, U. Olsson, P. Alström and P.G.P. Ericson (2009), Phylogeny of babblers (Aves, Passeriformes): major lineages, family limits and classification, Zool. Scripta 38, 225-236.
  8. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  9. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  10. ^ Collar, N. & Robson, C. (2018). Grey-hooded Fulvetta (Fulvetta cinereiceps). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59394 20 december 2018).
  11. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  12. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

redigera
  NODES
INTERN 3