Hilding Brosenius
Karl Hilding Brosenius, född 13 januari 1905 i Enköping, död 12 september 2004, var en svensk väg- och vattenbyggnadsingenjör.
| Hilding Brosenius | |
| Född | 13 januari 1905[1] Enköpings församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 12 september 2004[1] (99 år) Oscars församling[1], Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[2] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Väg- och vattenbyggnadsingenjör |
| Arbetsgivare | Kungliga Tekniska högskolan |
| Redigera Wikidata | |
Brosenius, som var son till landsfiskal Emil Brosenius och Hilda Nordström, utexaminerades från Kungliga Tekniska högskolan 1926, blev docent i byggnadsteknik där 1947 och var professor 1958–1971. Han var konstruktör vid AB Vattenbyggnadsbyrån 1927–1929, brokonstruktör på Stockholms stads gatukontor 1929–1935, konstruktionschef vid HSB 1935–1945 och teknisk direktör där 1945–1949. I samverkan med olika företag grundade ett antal nya industrier i bland annat Sverige, Storbritannien, USA och Kanada på basis av egna uppfinningar. Han blev teknologie hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan 1985.
Brosenius skrev Lärobok i byggteknik (fyra band), HB-balken (1990), Uppfinnarminnen (1990), En uppfinnare minns (1999) samt artiklar inom bland annat byggnadsteknik, brobyggnad, träskeppsbyggnad och värmeteknik.
Källor
redigera- Brosenius, K Hilding i Vem är det 1997
Noter
redigera- ^ [a b c d] Sveriges dödbok, läst: 22 oktober 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, läs online, läst: 2 december 2017.[källa från Wikidata]