Internationella rymdstationen

Internationella rymdstationen, eller ISS (av engelska: International Space Station, ryska: Междунаро́дная косми́ческая ста́нция, МКС; Mezjdunarodnaja kosmitjeskaja stantsija, MKS) är en rymdstation ägd av USA, Ryssland, Kanada, Japan och Europeiska rymdorganisationen. För USA och Ryssland är den en efterföljare till två tidigare rymdstationer: USA:s Skylab och det tidigare Sovjetunionens, sedermera Rysslands, Mir. ISS är ett internationellt projekt, och kan ses som en symbol för att det kalla kriget, där rymdkapplöpningen spelade en stor roll, är över.

Internationella rymdstationen
Internationella rymdstationen i september 2009 fotograferad av STS-128
Status	Aktiv
NSSDC-ID	1998-067A
Anrop	Alpha, Station
Besättning	7 (9)
Bemannad	24 år och 20 dagar (22 november 2024)
I omloppsbana	26 år och 2 dagar (22 november 2024)
Uppskjutning
Raket	Proton, Sojuz, Space Shuttle, Falcon 9
Uppskjutningsramp	Bajkonur 1/5 & 81/23 Kennedy Space Center LC-39 Cape Canaveral SLC-40
Uppskjutning	20 november 1998
Mått
Längd	67 m (28 juli 2009)
Bredd	109 m (28 juli 2009)
Höjd	45 m (december 2022)
Massa	~450 000 kg (december 2022)
Trycksatt volym	1 200 m³ (december 2022)
Beboelig volym	388 m³
Lufttryck	101,3 kPa
Internationella rymdstationen i december 2022.
Omloppsbanans egenskaper
Banlutning	51,63°
Omloppstid	c:a 91 min
Hastighet	27 600 km/h
Apoapsis	419 km (13 oktober 2013)
Periapsis	416 km (13 oktober 2013)
Varv	>141 117 st (augusti 2023)
Sträcka	>2*109 km

Den första modulen sattes i omloppsbana av en rysk Protonraket i november 1998. Sedan den 2 november 2000 har stationen varit bemannad med minst två personer, och sedan 29 maj 2009 är ISS normalt bemannad med sex personer. De första besättningsmännen kallade stationen Alpha, men detta namn användes bara under deras uppdrag.

Syfte

Enligt en promemoria från 1998 skulle rymdstationen vara ett laboratorium, ett observatorium och en fabrik. Den skulle även användas som språngbräda för vidare utforskning av solsystemet.

Experiment

Man studerar både den fysiska och psykiska inverkan av tyngdlöshet på människan. Man studerar även hur material, teknologi, kemi och mikrobiologi påverkas av tyngdlöshet och hur de reagerar då de utsätts för rymdens vakuum och strålning. En av dessa experimentserier kallas EXPOSE och har pågått sedan 2008.

Kostnad

Stationen har fått mycket kritik på grund av sin höga kostnad, uppskattningsvis 100 miljarder dollar, innan den är klar. Tidigare rymdprogram beräknas ha återfört närmare sju gånger sin insats i form av tekniska tillämpningar som kunnat återanvändas i andra sammanhang.

ISS omloppsbana

ISS omloppsbana skiljer sig 51,6 grader från ekvatorns plan. Omloppstiden är ungefär 92 minuter, och den 25 januari 2015 hade den genomfört över 96 000 varv sedan uppskjutningen.

Altitud

Höjden varierar från 340 till 400 km. Detta innebär att ISS ganska ofta behöver en "knuff" för att inte åka in i jordatmosfären. En högre bana hade medfört att man inte behövt att "knuffa upp" stationen då och då. Men praktiska och säkerhetsmässiga skäl gjorde att man valde en lägre bana. Den nuvarande höjden är lätt att nå med alla raketer som är inblandade i bygget av stationen. Den faktiska höjden varierar över tiden med flera kilometer på grund av atmosfärisk friktion och korrigeringar görs med hjälp av antingen ISS egna raketer eller någon dockad rymdfarkost. De flesta typer av farkoster som dockar med ISS har fram till 2022 visat att de kan användas för att korrigera ISS höjd.

Attityd

ISS hålls i en konstant attityd relativt jordytan med hjälp av i huvudsak två system. Det första systemet är fyra gyroskop som i normalfallet klarar att korrigera ISS attityd. Det andra systemet är raketmotorer på de ryska delarna av stationen. Skulle det uppstå en större avvikelse från korrekt attityd än vad gyroskopen kan korrigera så träder automatiskt raketmotorsystemet in och korrigerar attityden tills den återgår till det område som gyroskopen kan hantera. Raketmotorerna har endast behövt användas en gång och det skedde 2005 efter ett misstag från markkontrollen. Raketmotorerna kontrollerade ISS attityd under ett varv runt jorden innan gyroskopen åter fick kontrollen.

I normal attityd befinner sig Harmony främst i färdriktningen, Pirs i nadir, S truss på styrbords sida och P truss på babords sida.

Tyngdlöshet

Hår i tyngdlöshet för astronauten Marsha Ivins.

På grund av den relativt låga omloppsbanan är jordens gravitation på ISS endast drygt tio procent lägre än vid havsytan. Då ISS egentligen befinner sig i fritt fall är detta enligt ekvivalensprincipen i Albert Einsteins allmänna relativitetsteori detsamma som tyngdlöshet. Eftersom hastigheten enligt nämnda princip måste vara konstant och ISS hastighet varierar talar man i stället om att på ISS råder mikrogravitation, vilken kan vara endast miljondelar av gravitationen på jorden. De små variationerna i ISS hastighet beror på vibrationer från astronauter som rör sig eller annan utrustning, friktion från atmosfären, altitud-korrigeringar eller ojämnheter i ISS viktfördelning.

ISS faller mot jordytan som vilket annat objekt som helst skulle göra från samma höjd men på grund av ISS höga horisontella hastighet "missar" den hela tiden jorden, därav befinner sig ISS i ett konstant fritt fall.

ISS markkontroller

Då ISS är en internationell rymdstation kontrolleras ISS från sju olika markkontroller. Varje deltagare i projektet har en eller flera markkontroller för sina egna delar av rymdstationen.

USA

• NASA:s Lyndon B. Johnson Space Center i Houston, Texas, svarar för aktiviteter på sina segment samt att organisera farkosterna dragon och cygnus.
• NASA:s Marshall Space Flight Center i Huntsville, Alabama, koordinerar all logistik på sina segment.

Ryssland

• Rysslands kontrollcenter i Koroljov i Moskva oblast kontrollerar de ryska segmenten och alla aktiviteter med Sojuz eller Progress.

Europa

• Tysklands kontrollcenter i Oberpfaffenhofen, Bayern, kontrollerar aktiviteter ombord på ESA:s Columbus.
• ESA:s kontrollcenter i Toulouse, Frankrike, kontrollerar Automated Transfer Vehicle.

Kanada

• CSA/ASC:s kontroll i Québec (i Longueuil), kontrollerar aktiviteter med det kanadensiska robotsystemet.

Japan

• JAXA:s kontrollcenter i Tsukuba (Ibaraki prefektur) kontrollerar aktiviteter ombord hos Kibo och uppskjutningar med H-II Transfer Vehicle.

ISS konstruktion och byggande

Zarja

Unity

Pressurized Mating Adapter

Zvezda

Integrated Truss Structure

Destiny

Canadarm2

Quest

Pirs

Harmony

Columbus

Kibō

Pojsk

Tranquility

Cupola

Rassvet

Leonardo

Bigelow Expandable Activity Module

IDA-2 och IDA-3

Test av ROSA, föregångare till iROSA

Nauka

Internationella rymdstationen över Kaspiska havet 2005

Den första modulen sattes i omloppsbana runt jorden i november 1998. Ytterligare två moduler skickades upp innan stationen bemannades permanent. Konstruktionen av ISS pågick fortfarande, men viss experimentverksamhet kunde påbörjas.

2011 meddelade man att stationens konstruktionsfas var klar. Efter ytterligare tillskott på moduler 2022 och 2023 fick stationen en trycksatt volym av 1 200 kubikmeter, en massa av ungefär 450 ton, 110 kilowatt krafttillförsel, en fackverksbom på 108,4 meter, moduler med en total längd på 74 meter och en besättning på sex personer.

Under konstruktionen krävdes 50 uppskjutningar. Av dessa var 37 med rymdfärjor. Under samma tid fraktade 42 Progress-farkoster förnödenheter till stationen.

Stationens utbyggnad stod stilla i ungefär två och ett halvt år, från februari 2003 till juli 2005 (STS-114), sedan den amerikanska rymdfärjan Columbia (STS-107) förolyckats under återinträdet i jordens atmosfär.

Flera moduler har och kommer även tillföras stationen efterhand.

ISS delar

Aktiva delar
Del	Flygning		Farkost	Uppskjutning	Längd (m)	Diameter (m)	Vikt (kg)
Zarja (FGB)	1A/R		Protonraket	20 november 1998	12,6	4,1	19 323
Unity (Node 1)	2A	STS-88	Endeavour	4 december 1998	5,49	4,57	11 612
PMA-1					1,86	1,9	1 589
PMA-2					1,86	1,9	1 376
Zvezda (Service Modul)	1R		Protonraket	12 juli 2000	13,1	4,15	19 050
Z1 Truss	3A	STS-92	Discovery	11 oktober 2000	4,9	4,2	8 755
PMA-3					1,86	1,9	1 183
P6 Truss - Solar Arrays	4A	STS-97	Endeavour	30 november 2000	73,2	10,7	15 824
Destiny	5A	STS-98	Atlantis	7 februari 2001	8,53	4,27	14 515
Canadarm2	6A	STS-100	Endeavour	19 april 2001	17,6	0,35	4 899
Quest Airlock	7A	STS-104	Atlantis	12 juli 2001	5,5	4,0	6 064
Pirs Airlock	4R	Progress M-SO1	Sojuz-raket	14 augusti 2001	4,1	2,6	3 900
S0 Truss	8A	STS-110	Atlantis	8 april 2002	13,4	4,6	13 971
Mobile Base System	UF-2	STS-111	Endeavour	5 juni 2002	5,7		1 450
S1 Truss	9A	STS-112	Atlantis	7 oktober 2002	13,7	4,6	14 124
P1 Truss	11A	STS-113	Endeavour	24 november 2002	13,7	4,6	14 003
External Stowage Platform (ESP-2)	LF1	STS-114	Discovery	26 juli 2005	4,9		2 676
P3/4 Truss - Solar Arrays	12A	STS-115	Atlantis	9 september 2006	73,2	10,7	15 824
P5 Truss	12A.1	STS-116	Discovery	9 december 2006	3,37	4,55	1 864
S3/S4 Truss - Solar Array	13A	STS-117	Atlantis	8 juni 2007	73,2	10,7	15 824
S5 Truss	13A.1	STS-118	Endeavour	8 augusti 2007	3,37	4,55	1 818
Harmony (Node 2)	10A	STS-120	Discovery	23 oktober 2007	7,2	4,4	14 500
Columbus	1E	STS-122	Atlantis	7 februari 2008	6,9	4,5	12 800
Kibō (ELM-PS)	1J/A	STS-123	Endeavour	11 mars 2008	3,9	4,4	4 200
Kibō (JEM-PM & JEM-RMS)	1J	STS-124	Discovery	31 maj 2008	11,2	4,4	15 900
Kibō (JEM-EF)	2J/A	STS-127	Endeavour	15 juli 2009	4,2	4,4	8 386
Pojsk	5R	Progress M-MIM2	Sojuz-raket	10 november 2009	4,049	2,55	3 670
Tranquility (Node 3)	20A	STS-130	Endeavour	8 februari 2010	6,706	4,48	19 000
Cupola					1,5	2,95	1 805
Rassvet	ULF4	STS-132	Atlantis	14 maj 2010	6,0	2,35	5 075
Leonardo	ULF5	STS-133	Discovery	24 februari 2011	6,6	4,57	9 896
Bigelow Expandable Activity Module		SpaceX CRS-8	Falcon 9	8 april 2016	4,0	3,2	1 360
IDA-2		SpaceX CRS-9	Falcon 9	18 juli 2016	1,1	1,6
IDA-3		SpaceX CRS-18	Falcon 9	25 juli 2019	1,1	1,6
Bartolomeo		SpaceX CRS-20	Falcon 9	6 mars 2020
Bishop Airlock		SpaceX CRS-21	Falcon 9	6 december 2020	1,8	2,01	1 059
iROSA		SpaceX CRS-22	Falcon 9	3 juni 2021			325
Nauka	3R		Protonraket	21 juli 2021	13,0	4,11	20 300
Pritjal		Progress M-UM	Sojuzraket	24 november 2021	4,91	3,3	3 890
iROSA		SpaceX CRS-26	Falcon 9	26 november 2022			325

Truss = fackverkskonstruktion
Solar Array(s) = solcellgrupp(er)

Framtida
Del	Flygning		Farkost	Uppskjutning	Längd (m)	Diameter (m)	Vikt (kg)
iROSA		SpaceX CRS-28	Falcon 9	2023			325

Planerade delar

Modul (trycksatt)

Rysk dockningsport

Dockingsport

Solpanel

Zvezda (DOS-8) servicemodul

Solpanel

Undersystem

Truss

Rysk dockningsport

Pojsk (MRM-2) luftsluss

Pirs (SO-1) luftsluss

Rysk dockningsport

Tidigare del

Solpanel

EEA (luftsluss)

Rysk dockningsport

Rysk dockningsport

Rysk dockningsport

Nauka

Pritjal (Nod)

Rysk dockningsport

Rysk dockningsport

Värme- radiator

European Robotic Arm

Rysk dockningsport

Solpanel

Solpanel

Zarja (FGB) (första modulen)

Solpanel

Rysk dockningsport

Rassvet (MRM-1)

BEAM

PMA 1

Quest luftsluss

Unity (Node 1)

Tranquility (Node 3)

CBM dockningsport

Bishop (luftsluss)

ESP-2

CBM dockningsport

Cupola

CBM dockningsport

Leonardo förrådsmodul

Solpanel

Solpanel

Solpanel

iROSA

Värme- radiator

Värme- radiator

Solpanel

iROSA

ELC 2, AMS

Z1 truss

ELC 3

S6 truss

S5 truss

S4 truss

S3 truss

S1 truss

S0 truss

P1 truss

P3 truss

P4 truss

P5 truss

P6 truss

ELC 4, ESP 3

ELC 1

iROSA

iROSA

Dextre

MBS

iROSA

iROSA

Solpanel

Solpanel

Solpanel

Solpanel

ESP-1

Destiny laboratorium

Canadarm2

IDA-3 dockningsport

PMA 3 dockningsport

CBM dockningsport

Kibō förrådsmodul

Extern plattform

Columbus laboratorium

Harmony (Node 2)

Kibō laboratorium

Kibō extern plattform

PMA 2 dockningsport

Kibō robotarm

IDA-2 dockningsport

Zarja

Zarja är Rysslands och rymdstationens första modul, den sköts upp med en Protonraket den 20 november 1998.

Unity

Unity är en amerikansk modul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-88 den 6 december 1998.

Pressurized Mating Adapter

Pressurized Mating Adapter är en trycksatt "kon" med en Common Berthing Mechanism i en ände och en APAS-95 i den andra. Rymdstationen har tre sådana. Två av dem sköts upp med rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-88 den 4 december 1998. Den tredje sköts upp med rymdfärjan Discovery under flygningen STS-92 den 11 oktober 2000.

Zvezda

Zvezda är Rysslands andra modul, den levererades till rymdstationen av en Protonraket den 26 juli 2000.

Truss

Integrated Truss Structure är ett antal amerikanska fackverkskonstruktioner, med bland annat solceller, gyroskop och kylsystem.

S0 Truss, S1 Truss, P3/4 Truss och S3/S4 Truss, levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningarna STS-110, STS-112, STS-115 och STS-117, mellan april 2002 och juni 2007.

Z1 Truss och P5 Truss levererades till rymdstationen av rymdfärjan Discovery under flygningarna STS-92 och STS-116, mellan oktober 2000 och december 2006.

P6 Truss, P1 Truss och S5 Truss levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningarna STS-97, STS-113 och STS-118, mellan december 2000 och augusti 2007.

Destiny

Destiny är en amerikansk laboratoriemodul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-98 den 10 februari 2001.

Canadarm2

Canadarm2 är en kanadensisk robotarm som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-100 den 21 april 2001.

Quest Airlock

Quest Airlock är en amerikansk luftsluss som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-104 den 15 juli 2001.

Pirs Airlock

Pirs Airlock är en rysk luftsluss och dockningsmodul som levererades till rymdstationen av Progress M-SO1 den 17 augusti 2001. Den 26 juli 2021 forslade Progress MS-16 bort modulen, för att ge plats åt den ryska Nauka-modulen.

Mobile Base System

Mobile Base System är en "vagn" till Canadarm2. Den levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-111 den 7 juni 2002.

External Stowage Platform

Rymdstationen har tre amerikanska plattformar, kallade External Stowage Platform 1, 2 och 3.

ESP-1 och ESP-2 anslöts till stationen av rymdfärjan Discovery under flygningen STS-102 den 13 mars 2001. Respektive STS-114 den 28 juli 2005.

ESP-3 levererades av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-118 den 14 augusti 2007.

Harmony

Harmony är en amerikansk modul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Discovery under flygningen STS-120 den 26 oktober 2007.

Columbus

Columbus är en europeisk laboratoriemodul. Modulen levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-122 den 11 februari 2008.

Kibō

Kibō är flera japanska moduler och plattformar och en robotarm som levererades av rymdfärjorna Discovery och Endeavour under tre olika flygningar (STS-123, STS-124, STS-127), mellan mars 2008 och juli 2009.

Pojsk

Pojsk är en rysk luftsluss och dockningsmodul som levererades till rymdstationen av Progress M-MIM2 den 12 november 2009.

ExPRESS Logistics Carrier

Rymdstationen har fyra amerikanska plattformar, kallade ExPRESS Logistics Carrier 1, 2, 3 och 4.

ELC-1 och ELC-2 anslöts till stationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-129 den 16 november 2009.

ELC-3 anslöts till stationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-134 den 16 maj 2011.

ELC-4 anslöts till stationen av rymdfärjan Discovery under flygningen STS-133 den 24 februari 2011.

Tranquility

Tranquility är en amerikansk modul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-130 den 12 februari 2010.

Cupola

Cupola är en modul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-130 den 12 februari 2010.

Rassvet

Rassvet är en rysk docknings- och förrådsmodul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Atlantis under flygningen STS-132 den 18 maj 2010.

Leonardo

Leonardo är en förrådsmodul som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Discovery under flygningen STS-133 den 1 mars 2011. Modulen är en modifierad Multi-Purpose Logistics Module.

Alpha Magnetic Spectrometer

Alpha Magnetic Spectrometer är ett amerikanskt experiment som levererades till rymdstationen av rymdfärjan Endeavour under flygningen STS-134 den 19 maj 2011.

Bigelow Expandable Activity Module

Bigelow Expandable Activity Module är en amerikansk experimentell modul, den levererades av SpaceX CRS-8 den 16 april 2016.

International Docking Adapter

International Docking Adapter är en amerikansk adapter mellan APAS-95 och International Docking System Standard. IDA-2 levererades av SpaceX CRS-9 den 18 juli 2016 och installerades den 19 augusti 2016.

IDA-3 levererades av SpaceX CRS-18 den 27 juli 2019 och installerades den 21 augusti 2019.

Bishop Airlock Module

Bishop Airlock Module är en kommersiell luftslussmodul för utrustning och experiment. Den levererades av SpaceX CRS-21 och installerades den 19 december 2020.

iROSA

Ett antal effektivare solcellspaneler som komplettera rymdstationens gamla solcellspaneler. SpaceX CRS-22 levererade det första paret.

Nauka

Nauka är en rysk modul som sköts upp med en Protonraket den 21 juli 2021 och dockade med rymdstationen den 29 juli 2021.

Pritjal

Pritjal är en rysk modul med flera dockningsportar som sköts upp den 24 november 2021 och dockade med rymdstationen den 26 november 2021.

Framtida delar

Företaget Axiom Space har börjat bygga delar för att bygga ut rymdstationen. I framtiden kommer dessa delar bli en egen rymdstationen, kallad Axiom Station.

Reservdelar

• EXPRESS Logistics Carrier
• Interim Control Module - Behövde inte ersätta Zvezda (ligger på lager för att kunna skjutas upp med kort varsel)
• Kibō
• Multi‑Purpose Logistics Module

Delar som slopats

Så här skulle stationen se ut, enligt en plan från 1999.

• Centrifuge Accommodations Module - Skulle suttit på Node 2, som nu heter Harmony.
• Universal Docking Module - Utbytt mot Multipurpose Laboratory Module
• Docking and Stowage Module - Utbytt mot Multipurpose Laboratory Module
• Habitation Module
• Crew Return Vehicle (CRV)
• ISS Propulsion Module - Behövde inte ersätta Zvezda
• Science Power Platform - Strömmen den skulle producera till den ryska delen av stationen kommer istället tas från de amerikanska solpanelerna.
• Russian Research Module - Utbytt mot Docking Cargo Module (DCM), senare kallad Rassvet

Livsuppehållande system

Elektricitet

Rymdstationens elektriska behov tillgodoses med hjälp av solceller på de ryska modulerna Zarja och Zvezda och med hjälp av flera stora solcellspaneler på rymdstationens Truss. Under tiden rymdstationen befinner sig i solljus laddas även en serie batterier, vilka sedan försörjer rymdstationen under tiden den befinner sig i jordens skugga. Rymdstationen utrustades först med nickel-vätebatterier, med en förväntad livslängd på drygt sex år. Dessa batterier har därför behövt ersättas ett antal gånger sedan rymdstationen sköts upp. Mellan 2017 och 2021 bytes samtliga nickel-vätebatterier ut mot litiumjonbatterier. Den ryska delen av rymdstationen använder 28 V DC. Övriga stationen använder 124 V DC, men för att spara kablage distribueras den vid 160 V DC.

I december 2006 modifierades rymdstationers elsystem för att även kunna försörja dockade amerikanska rymdfärjor.

Under 2021 och 2022 kommer flera nya solceller, kallade ISS Roll Out Solar Array (iROSA) monteras på rymdstationens Truss.

Atmosfär

Atmosfärstrycket ombord är 101,3 kPA, det samma som vid havsytan på jorden. Utrustning för att rena luften och säkerställa lufttrycket ombord är fördelad på flera av stationers moduler.

Kylning

Då all elektronik ombord avger värme, får rymdstationen ett överskott av värme, detta överskott kyls bort på flera sätt. De ryska modulerna har sina egna kylare. Övriga stationen kyls medhjälp av två stora och flera små radiatorer lokaliserade på rymdstationens Truss, här finns även flera reserv radiatorer.

Supportfarkoster

Under stationens första tio år fanns bara NASA:s rymdfärjor och Rysslands Sojuz- och Progress-farkoster för att försörja stationen med bränsle, förnödenheter och reservdelar.

2008 tillkom ESA:s Automated transfer vehicle. 2009 började den japanska H-II Transfer Vehicle göra flygningar till stationen.

2011 gjorde NASA:s rymdfärja Atlantis den sista av rymdfärjornas flygningar till stationen.

2012 blev SpaceX det första privata företaget att leverera förnödenheter till stationen, detta med hjälp av företagets egenutvecklade farkost Dragon. 2013 blev Orbital Sciences Corporation det andra privata företaget att leverera förnödenheter till stationen, med hjälp av företagets egenutvecklade farkost Cygnus. 2015 lämnade den sista av ESA:s Automated transfer vehicle stationen.

I mars 2019 gjorde SpaceX:s Dragon 2 sin första obemannade flygning och i maj 2020 sin första bemannade flygning till stationen.

I maj 2020 påbörjar den sista H-II Transfer Vehicle sin resa till rymdstationen.

I december 2020 dockade en version av SpaceX:s Dragon 2, som endast är avsedd för obemannade transporter, med stationen.

I framtiden kommer även Boeings CST-100 Starliner, JAXA:s HTV-X och Sierra Nevada Corporations Dream Chaser betjäna stationen. Det finns även planer på en ny rysk farkost.

• 
  Rymdfärja
• 
  Sojuz
• 
  Progress
• 
  ATV
• 
  HTV
• 
  Dragon
• 
  Cygnus
• 
  Dragon 2

Bemannade ISS-expeditioner

Sedan den 2 november 2000 har rymdstationen alltid varit bemannad med minst två besättningsmän. Kortvarigt har ISS varit obemannad under rymdpromenader, till exempel den 30 mars 2007 i 24 minuter då Sojuz TMA-9 skulle byta plats. ISS har tagit emot den första rymdturisten, amerikanen Dennis Tito som betalade 20 miljoner dollar för att föras upp ombord på en rysk underhållsfarkost, och det första rymdbröllopet när Jurij Malentjenko ombord på stationen gifte sig med Jekaterina Dmitrijeva som var i Texas, USA. Världens första kvinnliga rymdturist besökte ISS under år 2006, det var Anosheh Ansari. Ur svensk synvinkel är den kanske viktigaste personen som besökt ISS Christer Fuglesang som reste till och arbetade på stationen under december 2006 samt under 2009. Uppskjutningen 2009 skedde med rymdfärjan Discovery den 29 augusti 2009, kl. 23.59 lokal tid.

Efter att NASA slutade flyga sina rymdfärjor 2011, var det bara den ryska Sojuz-farkosten som kunde transportera människor till och från stationen. Först den 31 maj 2020 hade USA en ny farkost som kunde transportera personer till och från stationen.

Nationaliteter

276 människor har besökt ISS (1 mars 2024), inklusive de sju personer som för tillfället är ISS-besättning nummer 69.

78 av besökarna har besökt stationen två gånger, 31 personer har besökt den tre gånger, sex personer har besökt den fyra gånger och två personer har besökt den fem gånger.

39 kvinnor har besökt ISS, varav 15 av dessa var ISS-besättningsmedlemmar.

Elva (2021) rymdturister har besökt ISS.

Nation	Totalt (1 mars 2024)	Långtidsbesättning (2 augusti 2021)
	163 amerikaner	63
	57 ryssar	44
	11 japaner	7
	9 kanadensare	3
	6 italienare	3
	4 fransmän	2
	4 tyskar	2
	2 svenskar
	2 saudier
	1 kazak
	1 belgare	1
	1 brasilianare
	1 dansk	1
	1 israel
	1 holländare	1
	1 malaysier
	1 spanjor
	1 britt	1
	1 sydafrikan
	1 sydkorean
	1 turk
	1 Förenade Arabemiraten
Antal
22	276	127

Livet ombord på ISS

En rymdtoalett ombord på ISS i Zvezda-modulen.

Befälhavare är normalt varannan gång en astronaut från USA och varannan gång en kosmonaut från Ryssland. År 2009 var den ryske kosmonauten Gennadij Padalka befälhavare för ISS två expeditioner i följd, Expedition 19 och Expedition 20, vilket innebär att han är den ende som varit befälhavare tre gånger eftersom han även var det år 2002 för Expedition 9.

Språk

Det är krav på att alla medlemmar av ISS besättning talar flytande engelska och ryska. Språkutbildning är en väsentlig del i den utbildning man får innan man blir uttagen som besättning på ISS. Grundregeln är att när man arbetar med ryska system i ryska moduler talar man ryska, om man arbetar med amerikanska system i amerikanska moduler talar man engelska. Det är tillåtet att komma överens om vilket språk man vill använda.

Sömn

Det finns fasta sovkabiner i Zvezda som ryska kosmonauter normalt använder och i Harmony som astronauterna använder. Därtill finns det tillfälliga sovkabiner i Destiny och i Kibō som packas undan när de inte används. Vem som sover var är inte hårt reglerat och ibland byter man om man finner det lämpligt.

Tekniska fel

Kylsystem

På lördagskvällen den 31 juli 2010 gick ett av rymdstationens två kylsystem plötsligt sönder. Utan kontroll över temperaturen kan rymdstationens temperatur stiga till 121 °C på solsidan och sjunka till -157 °C på skuggsidan, enligt NASA. När rymdstationen bara har ett fungerande kylsystem finns det inget säkerhetssystem ifall även det skulle gå sönder. NASA hävdade ändå att de tre amerikanerna och tre ryssarna ombord inte befann sig i fara. Försök att laga kylsystemet lördagen den 7 augusti 2010 misslyckades, trots en rymdpromenad på åtta timmar av två astronauter, en av de längsta i historien. Om det andra kylsystemet skulle sluta fungera, vilket vore högst osannolikt, kan hela besättningen flytta till den ryska delen av rymdstationen, som har sitt eget kylsystem.

Läcka

I slutet av augusti 2018 överskreds gränsvärdet för läckage av atmosfären ombord på ISS. Läckan lokaliserades till ett hål i Sojuz MS-09s omloppsmodul. Vad som orsakat läckan kunde inte omedelbart fastslås. Men det spekulerades i allt från materialfel till rymdskrot eller micrometeorite. Det visade sig snart att hålet var gjort med en borr.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Internationella rymdstationen.
  Bilder & media
• Esa – ISS
• Nasa – ISS
• Astrowebb – ISS
• Encyclopedia Astronautica – ISS
• Heavens Above, en webbplats som kan ge information om när man kan se ISS från en given plats
• Svensk skola tar kontakt med rymden artikel på dn.se i samband med STS-116.
• Human Space Flight Orbit Tracking Sida för att spåra och följa stationens rörelse.