Jules Bastien-Lepage
Jules Bastien-Lepage, född 1 november 1848 i Damvillers i departementet Meuse, död 10 december 1884 i Paris, var en fransk målare.
| Jules Bastien-Lepage | |
 | |
| Född | 1 november 1848[1][2][3] Damvillers, Frankrike |
|---|---|
| Död | 10 december 1884[1][2][4] (36 år) Paris 17:e arrondissement[5], Frankrike |
| Medborgare i | Frankrike[6] |
| Utbildad vid | École nationale supérieure des Beaux-Arts  |
| Sysselsättning | Målare[7], gravör, bildkonstnär[8] |
| Utmärkelser | |
| Prix de Rome (1875) Riddare av Hederslegionen | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
redigeraBastien-Lepage var bondson med rötter i nordöstra Frankrike. När han begav sig till Paris 1867 fick han anställning vid posten, men kom snart att ägna sig helt åt konststudier. Han var elev hos Alexandre Cabanel och tävlade förgäves två gånger om Rompriset (med Ängeln förkunnar Jesu födelse för herdarna och Priamus inför Akilles). Bastien-Lepage slog igenom 1874 med Farfars porträtt som målats ute i det fria. 1877 ställde han ut ett dubbelporträtt av sina föräldrar och året därpå Les foins (Skördefolkets middagsvila) i Luxembourggalleriet. Efter framgången med Les foins betraktades Bastien-Lepage i Frankrike som ledaren för den naturalistiska skolan.[9]
Därefter följde Potatisskörd (1879), Jeanne d'Arc hör de himmelska rösterna (1880), Fader Jacques (En vedbärare i skogen, 1881), Tiggare (1882, Glyptoteket i Köpenhamn), Kärlek i byn (1883) och Smedjan (1884). Jämte dessa större målningar utförde han en rad små porträtt, bland dessa märks de föreställande prinsen av Wales, André Theuriet samt Albert Wolff. Till hans främsta verk hör profilporträttet av skådespelerskan Sarah Bernhardt (1879) samt målningen av Madame Drouet vilket kom att bli hans sista arbete. Ett par av Bastien-Lepages porträtt finns i Luxembourggalleriet.
För den stora publiken var hans verklighetsstudium alltför radikalt realistiskt, men för det yngre konstnärsgardet på 1870- och 1880-talen var hans namn en kraft som proklamerade friluftsstudium och studier av vardagslivets motiv och typer i stort.
Hans studium av luftens och ljusets verkan på lokalfärgerna var energiskt och konsekvent, hans teckning klar och formsaker. Albert Edelfelt kallar honom den unga målarskolans främste man och räknar hans porträtt till det bästa, som alla tider frambragt. Så högt ställdes han av sina samtida konstnärer i Paris. Sedan dess har vindarna vänt mer än en gång. I början av 1900-talet omtalades Bastien-Lepage som en målare utan all betydenhet och med föga personligt djup. Han sågs som en förmedlare mellan gamla och nya strömningar. I födelsestaden Damvillers restes 1889 en av Rodin utförd staty av Bastien-Lepage.
Konstverk i urval
redigera-
Diogenes (1873) -
Nattvardsgångerskan (1875). Musée des Beaux-Arts, Tournai. -
Skördefolkets middagsvila (1877). Musée d'Orsay, Paris. -
Oktober (1878) -
Allhelgonadagen (1878) -
Sarah Bernhardt (1879). Nationalmuseum, Stockholm, NM 409 -
Porträtt av Sarah Bernhardt (1879) -
Druvskörden (1880). Van Gogh Museum, Amsterdam. -
Snöeffekt, Damvilliers (c:a 1882) -
Porträtt av Juliette Drouet (1883)
Källor
redigera- Lepage, Jules Bastien-L. i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
Noter
redigera- ^ [a b] RKDartists, RKDartists-ID: 4961, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Jules Bastien-Lepage, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00013361.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w62z22xs, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Jules-Bastien-Lepagetopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, archives.paris.fr .[källa från Wikidata]
- ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, KulturNav-ID: 06e6695e-dc1a-4d35-98e6-c53b9de2cde9c6efd155-8433-4c58-adc9-72db80c6ce50, läst: 25 februari 2016.[källa från Wikidata]
- ^ abART, abART person-ID: 119408, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, kmska.be , läst: 2 maj 2024.[källa från Wikidata]
- ^ " Le Salon". Ville de France, 1883-05-01
Vidare läsning
redigera- ”Jules Bastien-Lepage”. Albert Edelfelts brev. Elektronisk brev- och konstutgåva. Maria Vainio-Kurtakko & Henrika Tandefelt & Elisabeth Stubb, Svenska litteratursällskapet i Finland. 2014−2020. http://edelfelt.sls.fi/personer/634/bastien-lepage-jules/.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Jules Bastien-Lepage.- Jules Bastien-Lepage hos Europeana