Karbin

Karbin är ett vapenbegrepp som främst avser gevär med en förkortad pipa eller dylika eldhandvapen där piplängden är relativt kort, ursprungligen för att lätt kunna hanteras på en hästrygg vid kavalleriet.

Begreppet karbin ingår som efterled i bland annat vapenbeteckningar som automatkarbin, granatkarbin och kulsprutekarbin etc.

Piplängd

Historiskt har gränsen till karbin från gevär generellt dragits runt en tjugo procent nedkortning världen runt. I andra fall har vissa fastställt piplängden för karbin mellan cirka tre till 6 decimeter (300–600 mm), där 3 decimeter piplängd är övergången till pistol.

Sverige

Det finns ingen övre eller nedre gräns på piplängd där ett gevär blir en karbin eller vice versa som finns fastställd inom Sverige, utan snarare handlar det om hur lång pipan är gentemot liknande konstruktioner.^[1]

I svenska försvarsmakten finns det flera historiska exempel på vapen som kallas gevär trots att de är kortare än andra vapen kallade karbiner och vice versa. Under 1930-talet fanns det behov av att korta ner dåtidens enhetsgevär, gevär m/96, för att göra de mer lämpliga för skyttegravskrig, trupptransport och annat tidsenligt. Dessa vapen fick pipan nerkortad från 739 mm till 600 mm och betecknades gevär m/38.^[2] Jämte detta utprovades under det tidiga 1960-talet varianter av FN FAL med piplängder uppemot 620 mm, vilka betecknades som automatkarbin per försöksmodell.^[3]

På den längre änden av skalan kan nämnas kpist m/37-39F, vilken betecknats kulsprutepistol med 313 mm piplängd, gentemot ak 5D, vilken betecknats automatkarbin med 259 mm piplängd. Utöver dessa finns det utvärderingsunderlag från 1970 där Heckler & Koch:s HK53, en HK33 automatkarbin i 5,56 × 45 mm NATO som nedkortats till 211 mm piplängd,^[4] samt dylikt nedkortade AR-15 varianter från Colt, benämns som kulsprutepistoler.^[5] I samma underlag benämns den något längre varianten, HK33K med 320 mm piplängd,^[4] som automatkarbin.^[5]

Historia

Karbin var från början ett kortare luntlåsgevär, hjullåsgevär eller flintlåsgevär, framtaget för kavalleriet då dessa hade svårt att hantera de långa musköterna på hästryggen. Andra trupper som hellre utrustades med karbiner än med gevär var artilleriet och soldater vid Fortifikationen.

Karbin har även gett namn åt karbinhaken, som ursprungligen användes av kavalleristen för att snabbt haka av och på karbinen. Karbinen hakades fast i karbinhaken som satt fast i en karbinrem över kavalleristens vänstra axel.^[6]

Karbiner i svenskt bruk

Exempel på karbiner i svenskt bruk är:

hjullåskarbin m/1680
hjullåskarbin m/1683
hjullåskarbin m/1695
hjullåskarbin m/1696
flintlåskarbin m/1699
flintlåskarbin m/1704
flintlåskarbin m/1716
flintlåskarbin m/1717 (Livskvadronen)
flintlåskarbin m/1738
flintlåskarbin m/1747
flintlåskarbin m/1754
flintlåskarbin m/1759
flintlåskarbin m/1767
karbin m/1866
karbin m/1870 – kort version av gevär m/1867
karbin m/1894 – kort version av gevär m/1896
automatkarbin fm/56
automatkarbin fm/57
automatkarbin fm/60 – prov mellan FN FAL, HK G3, GRAM
automatkarbin fm/61 – prov mellan FN FAL, HK G3, GRAM
automatkarbin fm/62 – prov mellan FN FAL, HK G3, GRAM
automatkarbin fm/63 – prov mellan FN FAL, HK G3, GRAM
automatkarbin 4
automatkarbin 5
automatkarbin 6 – under utprovning

Hyponymer

Referenser

Armémuseum

Noter

^ Edvin Lofthammar (2022). ”Hur och varför Sverige valde AK4 och 7.62x51” (C-uppsats Militärhistoria HT 2022). Försvarshögskolan, Sverige. diva-portal.org. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1733870/FULLTEXT01.pdf. Läst 31 juli 2023.
^ ”II: 1 G”. Vapenregister för armén. 1951 års upplaga. Läst 31 juli 2023
^ ”Automatkarbin fm/1961”. https://digitaltmuseum.se/011024260424/automatkarbin-fm-1961. Läst 31 juli 2023.
^ [a b] Ian McCollum (18 mars 2020). ”H&K's Middle Child: The HK33 and HK53 in 5.56mm” (på engelska) (videoklipp). Forgotten Weapons. youtube.com. https://www.youtube.com/watch?v=95Mz-aLbcJE&t=231s. Läst 31 juli 2023. ”tidstämpel: 3:51”
^ [a b] Finkalibrig Am och utveckling efter andra världskriget 1970. Stockholm: Försvarets materielverk, Armématerielförvaltningen, VAB 1/I (vapenbyrån), Övl H Westerhult (överstelöjtnant). 1970-11-30. sid. blad 7
^ Larsson, Ander (2022). Karolinska uniformer och munderingar åren 1700 till 1721. Östersund: Jengel Förlag. ISBN 978-91-88573-43-8

[Lofthammar-1] Edvin Lofthammar (2022). ”Hur och varför Sverige valde AK4 och 7.62x51” (C-uppsats Militärhistoria HT 2022). Försvarshögskolan, Sverige. diva-portal.org. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1733870/FULLTEXT01.pdf. Läst 31 juli 2023.

[g_m/38-2] ”II: 1 G”. Vapenregister för armén. 1951 års upplaga. Läst 31 juli 2023

[ak_fm/61_FAL-3] ”Automatkarbin fm/1961”. https://digitaltmuseum.se/011024260424/automatkarbin-fm-1961. Läst 31 juli 2023.

[Hk53-4] [a b] Ian McCollum (18 mars 2020). ”H&K's Middle Child: The HK33 and HK53 in 5.56mm” (på engelska) (videoklipp). Forgotten Weapons. youtube.com. https://www.youtube.com/watch?v=95Mz-aLbcJE&t=231s. Läst 31 juli 2023. ”tidstämpel: 3:51”

[VAB_1/I_1970-11-30-5] [a b] Finkalibrig Am och utveckling efter andra världskriget 1970. Stockholm: Försvarets materielverk, Armématerielförvaltningen, VAB 1/I (vapenbyrån), Övl H Westerhult (överstelöjtnant). 1970-11-30. sid. blad 7

[Larsson-6] Larsson, Ander (2022). Karolinska uniformer och munderingar åren 1700 till 1721. Östersund: Jengel Förlag. ISBN 978-91-88573-43-8

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]