Kritiskt utrotningshotade språk
de yngsta talarna finns i farfarsföräldrarnas generation och språket används inte för vardagliga interaktioner. Dessa äldre minns ofta bara en del av språket men använder det inte regelbundet, eftersom det finns få personer kvar att prata med
| Typer av språk efter användning |
|---|
Kritiskt utrotningshotade språk (engelska: critically endangered) är de språk som riskerar att dö ut. Det är en underkategori till utrotningshotade språk.[1]
Definitionen för statusen kritiskt utrotningshotad är att "de yngsta talarna finns i farfarsföräldrarnas generation och språket används inte för vardagliga interaktioner. Dessa äldre minns ofta bara en del av språket men använder det inte regelbundet, eftersom det finns få personer kvar att prata med".[a][2] Till de kritiskt utrotningshotade språken hör till exempel parji med 51 216 talare och yarawi med 1 talare.[3]
År 2009 var USA det land i världen med flest kritiskt utrotningshotade språk; dessa uppgick till 71 språk. Näst flest hade Brasilien med 45 språk i samma kategori.[4]
Referenser
redigeraAnmärkningar
redigera- ^ "The youngest speakers are in the greatgrandparental generation, and the language is not used for everyday interactions. These older people often remember only part of the language but do not use it on a regular basis, since there are few people left to speak with"
Noter
redigera- ^ UNO (20 februari 2009). ”UNESCO:s uppdaterade atlas presenterar utrotningshotade språk”. Förenta Nationerna. https://unric.org/sv/unescos-uppdaterade-atlas-presenterar-utrotningshotade-sprak/. Läst 4 april 2023.
- ^ (på engelska) Atlas of the world's languages in danger. Unesco. 2010. sid. 11–12. ISBN 978-92-3-104095-5. https://unesdoc.unesco.org/ark:/48223/pf0000187026. Läst 4 april 2023
- ^ Evans, Lisa (15 april 2011). ”Endangered languages: the full list” (på engelska). the Guardian. http://www.theguardian.com/news/datablog/2011/apr/15/language-extinct-endangered. Läst 4 april 2023.
- ^ SENGUPTA, PAPIA (2009). ”Endangered Languages: Some Concerns”. Economic and Political Weekly 44 (32): sid. 17–19. ISSN 0012-9976. https://www.jstor.org/stable/25663414. Läst 7 april 2023.