Kunglig höghet

Kunglig höghet är ett prefix som används för medlemmar av ett kungahus. Konung och drottning (regerande eller gemål) brukar tilltalas eller omtalas Majestät, en nivå högre, medan kunglig höghet används för prinsar och prinsessor. Dessa tilltalas Ers kungliga höghet och omnämns Hans kungliga höghet eller Hennes kungliga höghet.^[1] I skrift används oftast förkortningarna E.K.H. eller H.K.H. (pluralis DD.KK.HH.).

Formen Hans Kunglig Höghet och Eders Kunglig Höghet har gammal hävd i dessa titlar.^[2] I singular användes i första delen av 1900-talet endast den oböjda formen i dessa förbindelser,^[3] men senare har det funnits en skillnad för manliga och kvinnliga bärare.^[4] Numera anser Språkrådet att den oböjda formen är ovanlig.^[1] Kungen använder den böjda formen.^[5] "Eders" används ibland i högtidliga sammanhang.^[1]

Sverige

Bärare av titeln kunglig höghet i Sverige är kronprinsessan Victoria, prins Carl Philip, prinsessan Madeleine, prins Daniel, prinsessan Estelle, prinsessan Sofia, prins Oscar. Prinsessorna Margaretha, Désirée och Christina måste avstå från sådan titulering som Kunglig Höghet eller Höghet då de gifte sig med icke-kungliga män på 1960- och 1970-talen, men fick titeln Prinsessan i kombination med den gifta titeln som ett slags hederstitel.

Noter

^ [a b c] ”Hur tilltalar och omtalar man våra kungligheter?”. Språkrådet. Arkiverad från originalet den 26 april 2017. https://web.archive.org/web/2010/http://www.xn--sprkrdet-c0ac.se/7439.
^ Johan Erik Rydqvist (1857). Svenska språkets lagar, Band II. sid. 458. http://books.google.se/ebooks/reader?id=EGwJAAAAQAAJ
^ ”Kunglig”. Svenska Akademiens ordbok. 1938. https://www.saob.se/artikel/?unik=K_3133-0126.7y81&pz=3
^ ”HKH”. Nationalencyklopedin nionde bandet. 1992 ; som dock ändrades i nätversionen
^ ”H.M. Konungens tal i Strömstad onsdagen den 9 september 2009”. Sveriges kungahus. Arkiverad från originalet den 3 juni 2014. https://web.archive.org/web/20140603200053/http://www.kungahuset.se/kungafamiljen/hmkonungcarlxvigustaf/tal/hmktal20052009/hmkonungenstalistromstadonsdagenden9september2009.5.4d76dc2912397f3eb838000246.html. Läst 28 februari 2012.

[Språkrådet-1] [a b c] ”Hur tilltalar och omtalar man våra kungligheter?”. Språkrådet. Arkiverad från originalet den 26 april 2017. https://web.archive.org/web/2010/http://www.xn--sprkrdet-c0ac.se/7439.

[2] Johan Erik Rydqvist (1857). Svenska språkets lagar, Band II. sid. 458. http://books.google.se/ebooks/reader?id=EGwJAAAAQAAJ

[3] ”Kunglig”. Svenska Akademiens ordbok. 1938. https://www.saob.se/artikel/?unik=K_3133-0126.7y81&pz=3

[4] ”HKH”. Nationalencyklopedin nionde bandet. 1992 ; som dock ändrades i nätversionen

[5] ”H.M. Konungens tal i Strömstad onsdagen den 9 september 2009”. Sveriges kungahus. Arkiverad från originalet den 3 juni 2014. https://web.archive.org/web/20140603200053/http://www.kungahuset.se/kungafamiljen/hmkonungcarlxvigustaf/tal/hmktal20052009/hmkonungenstalistromstadonsdagenden9september2009.5.4d76dc2912397f3eb838000246.html. Läst 28 februari 2012.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]