Kvasimåne
En kvasimåne eller kvasisatellit är en kropp som rör sig i en speciell koorbital bana (1:1 resonans) med en planet och stannar nära planeten i många varv.
En kvasimånes omloppstid runt solen (stjärnan) är precis densamma som planetens, men banans excentricitet är annorlunda (vanligen större), som framgår av skissen till höger. När den ses från planeten förefaller kvasimånen att röra sig i en avlång retrograd bana runt planeten.[1]
I motsats till äkta månar ligger kvasimånens bana utanför planetens Hillsfär och är instabil. Med tiden tenderar de att utvecklas till andra former av resonanta rörelser, där de inte längre befinner sig i planetens närhet, för att sedan återigen återgå till en kvasibana, etcetera...[2]
Andra typer av banor i en 1:1-resonans med en planet innefattar hästskobanor och "grodyngelbanor" kring lagrangepunkterna, men kroppar i sådana banor stannar inte nära planetens longitud under många varv runt solen/stjärnan. Kroppar i hästskobana övergår ibland periodiskt och ganska kortvarigt till kvasisatellitbanor,[3] och förväxlas ibland med kvasimånar. Ett sådant exempel är 2002 AA29.
Exempel
redigera- Jorden
År 2014 har jorden flera kända kvasimånar: (164207) 2004 GU9,[4] (277810) 2006 FV35,[5] 2010 SO16,[6] , 2014 OL339[7] och 2023 FW13[8].
3753 Cruithne,[9] 2002 AA29,[3] och 2003 YN107 är asteroider i hästskobanor anslutna till jordbanan som kan övergå till kvasisatellitbanor. 2003 YN107 befann sig i en kvasisatellitbana från 1999 till 2006.[10]
- Venus
Venus har en kvasimåne 2002 VE68. Denna asteroid korsar också Merkurius och jordens banor och förefaller ha varit en "kompanjon" till Venus bara under de senaste 7000 åren eller så, och är dömd att kastas ut från sin bana om ungefär 500 år.[11]
- Neptunus
(309239) 2007 RW10 är en tillfällig kvasisatellit till Neptunus.[12] Asteroiden har varit en kvasisatellit till Neptunus i ungefär 12 500 år och kommer att fortsätta med det ungefär lika länge till.[12]
- Andra planeter
Simuleringar visar att Uranus och Neptunus möjligtvis skulle kunna behålla kvasisatelliter för en tid som motsvarar solsystemets ålder (ungefär 4,5 miljarder år),[1][13] medan en kvasisatellitbana endast skulle vara stabil runt Jupiter i tio miljoner år och 100 000 år runt Saturnus. Jupiter och Saturnus har kända kvasimånar.[14]
- Konstgjorda
I början av 1989 sändes den sovjetiska Phobos 2 in i en kvasisatellitbana runt marsmånen Phobos, med en genomsnittlig banradie på ungefär 100 km.[15] Enligt beräkningar kan den sedan ha stannat bunden till Phobos närhet i flera månader. Farkosten förlorades på grund av fel på dess kontrollsystem.
- Tillfälliga
Vissa objekt är kända som av en tillfällighet uppträder som kvasisatelliter, det vill säga att de inte tvingats in i banan av gravitationskraften från den kropp de är kvasisatelliter till.[14] Dvärgplaneterna Ceres och Pluto samt småplaneten Vesta har kända tillfälliga småplaneter.[14] I Plutos fall är den tillfälliga kvasisatelliten 15810 Arawn (1994 JR1), liksom Pluto själv, en plutino och tvingas in i förhållandet av Neptunus.[14] Detta dynamiska beteende är återkommande och upprepas varje två miljoner år, varvid 15810 Arawn beter sig som kvasimåne till Pluto i nästan 350 000 år.[14][16]
Se även
redigeraReferenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
- ^ [a b] Paul Wiegert, Kimmo Innanen, Seppo Mikkola, 2000, Quasi-satellites, a strange class of Solar System object, may exist in the outer reaches of our Solar System Arkiverad 15 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Wajer, Paweł, 2010, Dynamical evolution of Earth’s quasi-satellites: 2004 GU9 and 2006 FV35 Icarus, Volume 209, Issue 2, p. 488-493
- ^ [a b] Connors, Martin; Chodas, Paul; Mikkola, Seppo; Wiegert, Paul; Veillet, Christian; Innanen, Kimmo (2002). ”Discovery of an asteroid and quasi-satellite in an Earth-like horseshoe orbit”. Meteoritics & Planetary Science 37 (10): sid. 1435–1441. doi:.
- ^ Brasser, R. (september 2004). ”Transient co-orbital asteroids”. Icarus 171 (1): sid. 102–109. doi:.
- ^ ”Dynamical evolution of Earth’s quasi-satellites: 2004 GU9 and 2006 FV35”. Icarus 209 (2): sid. 488–493. oktober 2010. doi:.
- ^ Braconnier, Deborah (6 april 2011). ”New horseshoe orbit Earth-companion asteroid discovered”. PhysOrg. http://www.physorg.com/news/2011-04-horseshoe-orbit-earth-companion-asteroid.html. Läst 6 april 2011.
- ^ de la Fuente Marcos, C.; de la Fuente Marcos, R.. ”Asteroid 2014 OL339: yet another Earth quasi-satellite”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. https://arxiv.org/abs/1409.5588.
- ^ ”Earth has a new 'quasi-moon' after discovery of newfound asteroid 2023 FW13”. Future US. https://www.space.com/asteroid-2023-fw13-quasi-moon-earth. Läst 31 december 2023.
- ^ Christou, Apostolos A.; Asher, David J. (2011). ”A long-lived horseshoe companion to the Earth”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 414 (4): sid. 2965–2969. doi:. https://arxiv.org/abs/1104.0036.
- ^ Corscrew asteroids Arkiverad 10 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. på NASA Science News.
- ^ Mikkola, S.; Brasser, R.; Wiegert, P.; Innanen, K.. ”Asteroid 2002 VE68, a quasi-satellite of Venus”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 351 (3): sid. L63–L65. doi:.
- ^ [a b] de la Fuente Marcos, C.; de la Fuente Marcos, R. (september 2012). ”(309239) 2007 RW10: a large temporary quasi-satellite of Neptune”. Astronomy and Astrophysics Letters 545: sid. L9. doi:. https://arxiv.org/abs/1209.1577.
- ^ Wiegert, P.; Innanen, K. (2000). ”The stability of quasi satellites in the outer solar system”. The Astronomical Journal 119 (4): sid. 1978–1984. doi:. Arkiverad från originalet den 4 augusti 2012. https://archive.is/20120804040646/http://www.iop.org/EJ/article/1538-3881/119/4/1978/990367.html. Läst 25 oktober 2014.
- ^ [a b c d e] de la Fuente Marcos, C.; de la Fuente Marcos, R. (2012). ”Plutino 15810 (1994 JR1), an accidental quasi-satellite of Pluto”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society: Letters. http://arxiv.org/abs/1209.3116. Läst 25 oktober 2014.
- ^ Green, LM; Zakharov, AV; Pichkhadze, KM. ”Что мы ищем на Фобосе ("What we are looking for [on] Phobos")” (på ryska). Arkiverad från originalet den 20 juli 2009. https://web.archive.org/web/20090720230440/http://www.federalspace.ru/Doc1Show.asp?DocID=16.
- ^ ”Pluto's fake moon”. http://www.skyandtelescope.com/astronomy-news/plutos-fake-moon/. Läst 25 oktober 2014.