Lantbruksstyrelsen (Sverige)

För andra betydelser, se Lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen var ett svenskt centralt ämbetsverk som hade tillsyn över politiska intressen i Sveriges jordbruk som existerade från den 1 januari 1890 till den 30 juni 1991, varefter dess uppgifter överfördes till Jordbruksverket.

Historia

Lantbruksstyrelsen var ett av de först till Civildepartementet, sedan 1900 till det då upprättade Jordbruksdepartementet hörande centrala ämbetsverken. Det började sin verksamhet enligt instruktion från 13 december 1889. En förnyad instruktion utfärdades den 2 oktober 1908. Enligt denna hade styrelsen att med uppmärksamhet följa allmäntillståndet för lantbruket (samt dess binäringar) och fiskerinäringen. Ämbetsverket hade därför rätt att vidtaga, eller hos K. M:t (det vill säga regeringen) föreslå åtgärder, som skulle kunna främja dessa näringar.

Till det nya ämbetsverket överflyttades från Lantbruksakademiens förvaltningskommitté ärenden rörande lantbruksläroverken, mejeriundervisningen, statens landtbruksingenjörer och stipendiater, statens fiskeritjänstemän och torvingenjörer, statskonsulenter och instruktörer inom lanthushållningen. Även ärenden rörande husslöjd, lantbrukskonsulenter i England, kemiska stationerna för jordbrukets och näringarnas behov, frökontrollanstalterna med mera, fonden för svenska hornboskaps- och fåravelns förädling (medlen förvaltades av Statskontoret) flyttades till det nya ämbetsverket. Styrelsen hade även till uppgift att årligen till chefen för Jordbruksdepartementet avge rapporter om hushållningssällskapen, med vilka styrelsen skulle stå i oavbruten förbindelse, och om lantbruksskolorna.

En annan uppgift för Lantbruksstyrelsen var att gemensamt med Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till K. M:t avge utlåtande i frågor, som berörde statsunderstöd för avdiknings-, odlings- och frostminskningsföretag samt kontrollera och godkänna med statslån utförda odlingsarbeten. Senare fick styrelsen också på sitt bord frågor om de allmänna lantbruksmötena (oktober 1892) samt ledningen av kampen mot tuberkulos hos husdjuren. Till styrelsen hörde under en lång tid inte ärenden rörande veterinärväsendet eller hästaveln.

Styrelsen utgjordes av en överdirektör och chef samt fyra byråchefer, nämligen en för lantbruks-, en för agrikulturtekniska, en för fiskeri- och en för kansli- och ekonomiska ärenden. Därjämte var från 1897 en extra tjänsteman anställd i tuberkulosärenden. Styrelsen hade också ett antal kvinnliga skrivbiträden anställda på 1800-talet. Årligen utgavs "Landtbruksstyrelsens underdåniga berättelse", en serie "Meddelanden från Kungliga Landtbruksstyrelsen" samt under sommarmånaderna rapporter över årsväxten.

Lantbruksrådet 1918-1928

1918 inrättades ett till Lantbruksstyrelsen ett anknytet statligt organ, med namnet Lantbruksrådet. Rådet hade i uppgift att yttra sig om och ge förslag i prövade ärenden som rörde Lantbruksstyrelsens verksamhet. Lantbruksrådet var verksamt fram till 1928 då rådet indrogs.

Förändringar 1948

1948 fattade riksdagen beslut om en sammanslagning av Lantbruksstyrelsen och Egnahemsstyrelsen. Efter ett beslut av 1947 års riksdag inrättades ett antal lokala statliga lantbruksnämnder. En omorganisering av ämbetsverket skedde genom indelningen i två huvudavdelningar, en rationaliseringsavdelning och en lantbruksavdelning. Därtill utfärdades en ny instruktion för ämbetsverket. Enligt denna skulle en generaldirektör vara chef för ämbetsverket och tillika ordförande i Lantbruksstyrelsen. Två överdirektörer var underställda generaldirektören. Utöver generaldirektören och överdirektörerna bestod Lantbruksstyrelsen av ytterligare fyra ledamöter.

Lantbruksnämnderna

En central lantbrukskommittés utredning föreslog inrättandet av lantbruksnämnder Den skedde efter ett principiellt beslut av 1944 års riksdag om viss omorganisation av hushållningssällskapen. Förslaget om inrättandet av lantbruksnämnder antogs av 1947 års riksdag. En lantbruksnämnd upprättades för vart och ett av de tjugosex hushållningssällskapsområden som landet var indelat i. En lantbruksdirektör svarade för ledningen av lantbruksnämnden.

Lantbruksnämnderna hade fyra olika avdelningar. För frågor som rörde jordbrukets rationalisering fanns en avdelning för jordbrukets yttre rationalisering (frågor som rör förbättring av jordbrukens bärkraft), och en för inre rationalisering (bland annat frågor som rör nyodling och investeringar för modernisering av jordbruket). Därtill fanns en lantbruksingenjörsavdelning, och en administrationsavdelning.

Lantbruksstyrelsen upphör

1991 inrättades Statens jordbruksverk och Lantbruksstyrelsen avvecklades då dess uppgifter överfördes till den nya förvaltningsmyndigheten.

Överdirektörer och chefer

Theodor Odelberg 1889 - 1899
Melcher von Feilitzen 1899 - 1911
Wilhelm Flach 1912 - 1918

Generaldirektörer och chefer

Wilhelm Flach 1918 - 1920
Erik Insulander 1920 - 1938
Hakon Sylvan 1938 - 1948
Erik Lindeberg 1948 - 1953
Carl Henrik Nordlander 1953 - 1957 (tillförordnad 1952 till 1953)
Sam B. Norup 1957 - 1962
Börje Lundgren 1962 - 1966
Gustav Ytterborn 1966 - 1967
Ingvar Widén 1968 - 1986
Allan Johansson 1986 - 1989
Alf Wallin 1989 - 1991 (tillförordnad)

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Landtbruksstyrelsen, 1904–1926.

Tryckta källor

Svenska högre ämbetsmän från 1634 av Sten Lewenhaupt. P. A. Norstedts & Söners Förlag. Stockholm. 1962.
Sveriges statskalender, åren 1965, 1967, 1968, 1973, 1977, 1981, 1981, 1985, 1990

Webbkällor

Svensk uppslagsbok, 1955