Littorio-klass
Littorio-klass (ibland benämnd Vittorio Veneto-klass) var en klass av slagskepp i kungliga italienska flottan (Regia Marina). Klassen bestod av fyra fartyg: Littorio, Vittorio Veneto, Roma, och Impero, varav det sistnämnda aldrig färdigställdes. De fullbordade slagskeppen byggdes mellan 1934 och 1942 och var de kraftfullaste artillerifartygen som Italien disponerade över.
| |||
 Roma under andra världskriget. | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typ | Slagskepp | ||
| Varv | Ansaldo, Genua (Littorio och Impero) Cantieri Riuniti dell'Adriatico, Trieste (Vittorio Veneto och Roma) | ||
| Före | Andrea Doria-klass | ||
| Byggda | 1934–1942 | ||
| I tjänst | 1940–1948 | ||
| Fartyg tillhörande klassen | Littorio, Vittorio Veneto, Roma, och Impero | ||
| Antal byggda | 4 | ||
| Färdigställda | 3 | ||
| Förlorade | 1 | ||
| Utrangerade | 2 | ||
| Skrotade | 3 | ||
| Tekniska data | |||
| Deplacement | Littorio 40 724 ton (standard) 45 235 ton (fullt utrustad) Vittorio Veneto 40 517 ton (standard) 45 029 ton (fullt utrustad) Roma 40 992 ton (standard) 45 485 ton (fullt utrustad) | ||
| Längd | 224,1 meter (Littorio, Roma och Impero) 237,8 meter (Vittorio Veneto) | ||
| Bredd | 32,9 meter | ||
| Djupgående | 9,7 meter | ||
| Framdrift | |||
| Kraftkälla | 8 × Yarrowpannor | ||
| Huvudmaskin | 4 × växlande Belluzzoturbinder | ||
| Maskinstyrka | 130 000 hk | ||
| Prestanda | |||
| Maxfart | 30 knop | ||
| Bunkerkapacitet | 3 967 - 4 140 ton olja | ||
| Räckvidd | 4 580 NM (i 16 knop) | ||
| Lastförmåga | |||
| Besättning | 1 830–1 950 man | ||
| Beväpning | |||
| Bestyckning | 9 × 38 cm kanoner m/50 12 × 15,2 cm kanoner m/55 4 × 12 cm kanoner m/4 12 × 90 mm kanoner m/50 20 × 37 mm kanoner 16 × (på Roma 28) 20 mm kanoner | ||
| Pansar | Bältpansar: 70-280 mm Tvärskeppsbalkar: 70-210 mm Huvudpansardäck: 90-110 mm (över maskinerna) Övre däck: 45 mm Stridstorn: 260 mm Huvudartilleriets torn: 290-350 mm Torn för 15,2 cm pjäser: 50-280 mm Barbetter: 280-350 mm | ||
| Flygplan | 1 × katapult 3 × sjöflygplan | ||
Littorio och Vittorio Veneto var färdiga att tas i bruk lagom till Italiens inträde i andra världskriget, och kom att bilda stommen i den italienska slagflottan. Efter Italiens kapitulation i september 1943 avgick fartygen mot Malta, men anfölls på vägen av tyskt bombflyg. I den följande striden sänktes Roma, medan Littorio (nu omdöpt till Italia) och Vittorio Veneto lyckades nå ön utan större skador. Efter krigsslutet 1945 överlämnades de två kvarvarande fartygen till USA och Storbritannien som krigsskadestånd. Italia och Vittorio Veneto skrotades åren 1952-1954, medan Imperos ännu ofullständiga skrov bogserades till Venedig, där det senare höggs upp.
Referenser
redigeraTryckta källor
redigera- Slagskepp under andra världskriget: fartygen, beväpningen och sjöslagen, Balakin, Dasjian, Patianin, Tokarev & Tjausov s. 61-67.