Lokalfärg (narratologi)

Lokalfärg (alternativt lokal färg, lokalkolorit) är ett berättartekniskt begrepp. Det syftar på karakteristiska drag hos en plats eller personer som skildras i en berättelse, drag som gör berättelsen mer verklighetsanknuten och åskådlig. Genom att exempelvis besöka en viss plats kan författaren lättare fånga lokalfärgen i den litterära texten.

Lokalfärg
Erik Gustaf Geijer, som tidigt använde sig av begreppet. Betydelse – karakteristiska och verklighetstrogna drag hos en miljö eller personer i en berättelse Bakgrund – sedan 1827 i svensk skrift Olika ord – lokalfärg eller lokal färg Relaterat begrepp – lokalfärg (bildkonst)

Beskrivning och bakgrund

Lokalfärgen är kopplad både till de egenskaper som miljön har och de människor (eller andra varelser) som finns på platsen.

Ordet förekommer i svensk skrift sedan 1827. Fem år senare introduceras ordet i betydelsen ett föremåls naturliga", opåverkade färg i verkligheten eller i en målning (se lokalfärg (bildkonst)). Erik Gustaf Geijer var 1839 en tidig användare av ordet, då i den särskrivna varianten lokal färg.

Olika användning

Ibland kan en författare använda sig av ordet i relation till både den konkreta (färgrelaterade) och den överförda, berättartekniska betydelsen.

Begreppet lokalfärg (eller lokal färg) kan även användas i en vidare betydelse, som något med lokal förankring i en händelse eller skeende. I en fotbollsmatch kan många spelare födda på orten skänka matchen en lokal färg.