Ludvig I av Ungern
Ludvig I (Ludvig den store) föddes den 5 mars 1326 och dog den 10 september 1382 i Nagyszombat, var kung av Ungern från 1342, kung av Kroatien från 1342, och kung av Polen från 1370 till sin död.
| Ludvig I av Ungern | |
 | |
| Född | 5 mars 1326 Visegrád |
|---|---|
| Död | 10 september 1382 (56 år) Trnava[1] |
| Begravd | Székesfehérvárs basilika |
| Medborgare i | Ungern |
| Sysselsättning | Monark |
| Befattning | |
| Kung av Polen (1370–1382) | |
| Maka | Margareta av Böhmen (g. 1338–)[2] Elisabet av Bosnien (g. 1353–)[2] |
| Barn | Hedvig av Polen[3] Katarina av Ungern (f. 1370) Maria av Ungern (f. 1371) |
| Föräldrar | Karl I Robert av Ungern Elisabeth av Polen |
| Släktingar | Andreas av Kalabrien (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Den gyllene rosen | |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
redigeraHan var son till Karl I Robert och Elisabet Lokietek, polsk prinsessa. Gift med Elisabet av Bosnien 1353.
Under Ludvigs regering blev Ungern en europeisk stormakt, vars grund hade lagts av hans far, Karl I Robert, som föregick honom på tronen.
Ludvigs inrikespolitik karakteriserades av en strävan att balansera adelskapets och kyrkans makt, medan hans utrikespolitik i huvudsak utgjordes av krig mot Neapel, Bulgarien, Republiken Venedig (1345–46, 1356–58, 1378–81) och Vallakiet.
År 1347 drog Ludvig till Italien mot sin svägerska Johanna av Neapel för att hämnas mordet på brodern Andreas av Kalabrien. Han erövrade Neapel, men kunde inte behålla landet i varaktig besittning trots en ny expedition. Genom upprepade krig med Venedig öppnade Ludvig en väg för Ungern till Adriatiska havet. I Ungern engagerade sig Ludvig mycket i regeringsverksaheten, men i Polen var han en tämligen passiv regent.[4]
Ludvig grundlade 1367 det första ungerska universitetet i Pécs.
Barn
redigeraReferenser
redigera- ^ Sejm-Wielki.pl profil-ID: dw.1627.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] The Peerage person-ID: p11400.htm#i113993, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Vitol'd Novodvorskij, Ядвига, vol. XLI, Entsiklopeditjeskij slovar', 1904.[källa från Wikidata]
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 722