Mellersta militärregionen (MR M) är en svensk militärregion inom Försvarsmakten som verkat sedan 2013. Förbandsledningen är förlagd i Kungsängens garnison, Kungsängen.
| Mellersta militärregionen (MR M) | |
 Vapen för Mellersta militärregionen tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Mellersta militärregionen |
| Datum | 2013– |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Försvarsmaktsgemensam |
| Typ | Militärregion |
| Roll | Operativ, territoriell och taktisk verksamhet |
| Del av | Högkvarteret [a] |
| Föregångare | Insatsledning Stockholm och SäkSam sekt Stockholm |
| Storlek | Stab |
| Högkvarter | Kungsängens garnison |
| Förläggningsort | Kungsängen |
| Befälhavare | |
| Militärregionchef | Kommendör Magnus Lüning |
| Stf.chef | Överstelöjtnant Niclas Eriksson |
| Stabschef | Överstelöjtnant Anders Nystrand |
| Förbandsförvaltare | Regionsförvaltare Fredrik Majby |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
Historik
redigeraMellersta militärregionen bildades den 1 januari 2013 som Militärregion Mitt, som en av fyra militärregioner i Sverige och omfattar Dalarnas län, Gotlands län, Gävleborgs län, Stockholms län, Södermanlands län, Uppsala län och Västmanlands län.
I samband med försvarsbeslutet 2004 gav Riksdagen i uppdrag till Försvarsmakten att utreda den framtida militärdistriktsorganisationen. Den 16 november 2005 beslutade Riksdagen att organisationen skulle avvecklas senast den 31 december 2005. Genom detta beslut avvecklades en territoriell ledningsorganisation som funnits i Sverige i olika former sedan 1833. Ledningsorganisationen inom Försvarsmaktens centraliserades till Högkvarteret i Stockholm, trots att övriga delar av samhället vid denna tidpunkt i hög grad decentraliserades, det vill säga olika statliga verk och myndigheter flyttades ut från Stockholm.
I samband med att militärdistriktsorganisationen avvecklades den 31 december 2005, upprättades fyra regionala Säkerhets- och Samverkanssektioner (SäkSam). Dessa fyra sektioner hade i uppgift är bland annat att regionalt samordna den militära säkerhetstjänsten, samt samverka med regionala myndigheter. Dessa fyra sektioner kom 2013 att uppgå i de nya Militärregionerna. I Militärregion Mitt tillkom även Insatsledning Stockholm, från 2006 som en del av Livgardets regementsstab och från 2010 som ett eget förband.
I försvarsbeslutet 2009 antogs för Försvarsmaktens del, Insatsorganisation 2014 (IO 14). En organisation Försvarsmakten skulle utveckla och framarbeta fram till och med 2014. I utvecklingen ansåg företrädare från olika håll, både militära och civila, att det fanns behov av en regionalt närvarande och territoriellt ansvarig chef. Samverkande förband i Försvarsmakten ansåg att en territoriell chef behövdes, i likhet med samverkande myndigheter vilka ansåg att de var i behov av en tydlig samverkanspartner. 2010 tillsatte Försvarsmakten en arbetsgruppen, Regional ledning, som leddes av Ulf Persson och där ingick Thomas Johansson och de fyra blivande stabscheferna Leif Ölmeborg i Mitt, Raimo Koski i Nord, Thomas Kryhl i Syd, Clas-Göran Johansson i Väst och Ulf Nordlander. Ulf Nordlander var en tidigare försvarsområdesbefälhavare, som vid den tidpunkten fortfarande var i aktiv tjänst.
Från det att militärregionen bildades 2013 var chefen för Livgardet även chef för Militärregion Mitt. Den 1 oktober 2018 delades dock ledningen av Livgardet och Militärregion Mitt, det genom att en separat chefsbefattning för Militärregion Mitt tillsattes. Inriktningen inom Försvarsmakten är att från den 1 januari 2020 ska samtliga militärregioner bli självständiga förband, inom Försvarsmakten benämnd som organisationsenhet (OrgE), samt blir underordnade Rikshemvärnschefen. Därvid kommer de samtidigt att överta ledningen även i fredstid av utbildningsgrupperna med dess hemvärnsbataljoner. Respektive militärregion kommer därmed att tilldelas ett så kallat produktionsledningsansvar.[1][2] Från 2019 antogs namnet Mellersta militärregionen.
I Försvarsmaktens budgetunderlag till regeringen för 2020 föreslogs att de fyra militärregionala staberna från 1 januari 2020 skulle inrättas som egna organisationsenheter. Cheferna för militärregionstaberna föreslogs i sin tur underställas rikshemvärnschefen avseende produktion av utbildningsgrupper och hemvärnsförband. Där med kom även utbildningsgrupperna med hemvärnsbataljonerna vid samma tidpunkt att överföras och underställas militärregionerna. Detta medförde att sex utbildningsgrupper överfördes från Amfibieregementet, Ledningsregementet och Livgardet till Mellersta militärregionen.[3]I regeringens proposition framhöll dock regeringen att den militära regionala indelningen kunde komma att justeras, det beroende på utfallet av utredningen "Ansvar, ledning och samordning inom civilt försvar" (dir. 2018:79).[4]
Den 1 oktober 2022 inrättades sex civilområden där sex länsstyrelser blev civilområdesansvariga länsstyrelser. Den 1 november 2022 skulle lämna en redovisning till regeringen avseende anpassning av den militära regionala ledningen till den civila. Under perioden valde Försvarsmakten en interimslösning, där Försvarsmakten bibehöll sin indelning med fyra militärregioner och Gotlands regemente. Dock så innebar interimslösningen en viss geografisk anpassning till civilområdena, det genom att ansvaret för samverkan med länsstyrelsen i Örebro län och Värmlands län överlämnades från Västra militärregionen till Mellersta militärregionen. Västra militärregionen kom därmed att samverka Västra civilområdet och Mellersta militärregione samverkar med Mellersta civilområdet och Östra civilområdet. Övriga militära uppgifter avseende det geografiska området Örebro län och Värmlands län kvarstod dock hos Västra militärregionen.[5] I Försvarsmaktens perspektivstudie 2022, så föreslogs att interimsbeslutet skulle kvarstå permanent och övriga uppgifter överlämnas från Västra militärregionen till Mellersta militärregionen, så snart som förutsättningarna förelåg.[6]
För att påvisa anknytningen till militärregionen, lämnades den 1 januari 2023 begreppet utbildningsgrupp till förmån för det nya begreppet militärregiongrupp. Det för att på ett tydligare sätt anknyta mot enhetens bidrag som ett av militärregionens krigsförband, med uppgifter såväl i fred som i krig.
Verksamhet
redigeraMilitärregionernas organisation återspeglar mycket i hur de avvecklade försvarsområdena var organiserade. Det vill säga militärregionstaberna är knutna till ett regemente, där chefen för militärregionstaben är tillika regementschef och kan liknas till vis del med den tidigare befattningen försvarsområdesbefälhavare (Fobef). Militärregionerna har ingående insatsförband, på samma sätt som försvarsområdena hade sina lokalförsvarsförband. Skillnaden gentemot ett försvarsområde är att chefen för en militärregion är underställd chefen för Insatsledningen vid Högkvarteret. En försvarsområdesbefälhavare var underställd en militärområdesbefälhavare, som i sin tur var underställd Högkvarteret.
Militärregionerna har som uppgift att tillgodose behovet av samverkan med civila myndigheter, organisationer och företag för att tydliggöra Försvarsmaktens behov av stöd vid insatser. Chefen vid en militärregionen har till uppgift att leda hemvärnsförband inom regionen, men även leda tilldelade insatsförband för bevakningsuppgifter i samtliga beredskapslägen från fred till krig. Vidare är Säk- Samsektionerna integrerade i militärregionerna, där uppgifterna även övertagits av militärregionerna. Inom en militärregionen är även fyra stycken Hemvärnsledningsplutoner organiserade som betjäningsförband. Plutonerna har i uppgift att betjäna staben med transporter, ledningssystem och övrigt stabsstöd. Från den 1 oktober 2018 underställdes staben Militärregion Mitt i ledningsfrågor direkt chefen insatsledningen i Högkvarteret.[7]
Militärregion Mitts uppgifter
- Leda territoriell verksamhet på den regionala och lokala nivån.
- Leda tilldelade underställda förband (hemvärns- eller andra insatsförband).
- Leda regional säkerhetstjänst.
- Samverka med regional och lokala myndigheter, organisationer och företag utgående från det ömsesidiga beroendet som finns mellan dessa och Försvarsmakten.
Ingående enheter
redigeraFörband och skolor
redigeraInom militärregionen finns nedan staber, skolor och förband. Dock är de inte på något sätt formellt underställda chefen för militärregionen.
- Stockholms amfibieregemente (Amf 1)
- Fjärde sjöstridsflottiljen (4. sjöstridsflj)
- Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum (FMUndSäkC)
- Hemvärnets stridsskola (HvSS)
- Ledningsregementet (LedR)
- Livgardet (LG)
- Luftstridsskolan (LSS)
- Militärhögskolan Karlberg (MHS K)
Militärregiongrupper
redigeraFrån den 1 januari 2020 ingår sex militärregiongrupper i Mellersta militärregionen. Militärregiongruppernas huvuduppgifter är att utbilda hemvärnsförbanden i området och stödja de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Hemvärnsbataljonerna är dock direkt underställda chefen för militärregionen. Till Mellersta militärregionen är även fem Hemvärnsmusikkårer knutna, Stockholm, Västmanland, Uppsala, Gävleborg och Dalarna.
|
|
Tidigare ingående enheter
redigeraFramskjuten ledning Gotland
redigeraFramskjuten ledning Gotland (FLG) bildades den 1 oktober 2016 och var lokaliserad till Visby. Den framskjutna ledningen på Gotland, var en del av den regionala staben i Militärregion Mitt, ledde och samordnade den militära verksamhet på Gotland. Vid halvårsskiftet 2018 kom Framskjuten ledning Gotland (FLG) att avskiljas från Militärregion Mitt, för att bilda Militärregion Gotland (MR G). Militärregion Gotland underställdes Gotlands regemente (P 18), som i sin tur kommer att ha ett uppdrag både som organisationsenhet och som militärregion.[8][9][10][11]
Heraldik och traditioner
redigeraInför att militärregionstaben skulle avskiljas från Livgardet, ansåg Försvarets traditionsnämnd att staben borde bevara traditionsarvet från den tidigare historiska regionala ledningsstrukturen, vilken inkluderar militärområden, militärdistrikt, flyg- och marinkommandon, försvarsområdesstaber samt arméfördelningar. Från 2018 antog övriga militärregioner det heraldiska vapen som förts vid tidigare militärområdesstaber samt militärdistriktsstaber. Gällande Militärregion Mitt fanns ej något tidigare vapen att tillgå, då de tidigare Mellersta militärområdesstaben samt Mellersta militärdistriktsstaben haft ett heraldiskt vapen som bland annat baserat sig på Södermanlands landskapsvapen. Därav tilldelades Militärregion Mitt ett nytt vapen baserat på Upplands landskapsvapen, det då staben ligger i Uppland.[12]
Förbandschefer
redigeraFörbandschefen tituleras militärregionchef och har tjänstegraden överste. Åren 2013–2017 var förbandschefen tillika chef för Livgardet. Åren 2018–2019 löd chefen för militärregionen direkt under insatsledningen som finns på Försvarsmaktens högkvarter. Från 2020 underställdes chefen för militärregionen rikshemvärnschefen.
Namn, beteckning och förläggningsort
redigera
|
|
Se även
redigeraReferenser
redigeraAnmärkningar
redigera- ^ Militärregionsstaben var åren 2013–2019 underställd chefen för Livgardet, sedan 2020 direkt underställd rikshemvärnschefen.
- ^ Thomas Karlsson tillträdde den 8 november 2017 som militärregionchef.[16] 2020 fick han ett förlängt förordnande längst till den 31 mars 2022.[17]
- ^ Mattias Ardin tillträdde som chef den 31 mars 2022 med ett förordnande längst till den 31 mars 2026.[18][19]
- ^ Niclas Eriksson tillträdde den 1 mars 2023 som tjänsteförrättande chef, återgick den 19 juni 2023 till befattningen ställföreträdande chef.
- ^ Magnus Lüning tillträdde som chef den 19 juni 2023, med ett förordnande längst till 30 november 2025.[20]
Noter
redigera- ^ ”Rikshemvärnschefen berättar om Hemvärnets framtid”. hemvarnet.se. https://hemvarnet.se/om-organisationen/hemvarnsforbanden/nyheter/421/14301. Läst 9 december 2018.
- ^ ”Ett historiskt ögonblick”. forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2017/11/ett-historiskt-ogonblick/. Läst 8 november 2017.
- ^ ”Budgetunderlag 2020-underbilaga 1.1”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/budgetunderlag/budgetunderlag-2020/fm2018-15180.15-underbilaga-1.1-fm-bu-20.pdf. Läst 8 december 2019.
- ^ ”Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/utgiftsomrade-6-forsvar-och-samhallets_H701F%C3%B6U1. Läst 8 december 2019.
- ^ ”Interimslösning för militärregionernas samverkan med civilområdena”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2022/09/interimslosning-for-militarregionernas-samverkan-med-civilomradena/. Läst 2 oktober 2022.
- ^ ”Överbefälhavarens råd avseende förmågeutveckling – Underbilaga 1.2”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/contentassets/e41b11744f404ba1b60255c66b8a3ca1/underbilaga-1-2-overbefalhavarens-rad-formageutveckling.pdf. Läst 11 november 2022.
- ^ ”Försvarets forum nr 6/2017, s. 21”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/3-aktuellt/forsvarets-forum/2017/forum_1705_webb_lowres.pdf. Läst 25 november 2017.
- ^ ”Militärregion mitt”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/militarregioner/militarregion-mitt/. Läst 14 april 2018.
- ^ ”Verksamheten på Gotland”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/gotlands-regemente-p-18/var-verksamhet-pa-gotland/. Läst 14 april 2018.
- ^ ”Han ska leda verksamheten på Gotland”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2016/09/han-ska-leda-verksamheten-pa-gotland/. Läst 14 april 2018.
- ^ ”Gotlands regemente”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/gotlands-regemente-p-18/. Läst 15 april 2018.
- ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181004104152/https://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/forsvarets-traditioner-med-oversiktlig-historik-fran-1500-talet-2018-09-27.pdf. Läst 4 oktober 2018.
- ^ Sveagardesforeningen.se Persen-Tidning för personal vid Livgardet oktober 2011 Arkiverad 18 maj 2015 hämtat från the Wayback Machine. Läst 27 oktober 2012
PDF
- ^ Forsvarsmakten.se (2012-10-26) Ny organisation planerar för det värsta Läst 27 oktober 2012
- ^ ”Militärregion Mitt”. www.forsvarsmakten.se. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/militarregioner/militarregion-mitt/. Läst 11 maj 2015.
- ^ ”NYE CHEFEN FÖR MILITÄRREGION MITT HAR TILLTRÄTT”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2017/11/jag-har-haft-jakligt-bra-jobb/. Läst 4 oktober 2018.
- ^ ”Försvarets Forum, under rubriken "PÅ NY POST", nr 1/2020”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/3-aktuellt/forsvarets-forum/2020/forum_2001_webb_lowres.pdf. Läst 29 februari 2020.
- ^ ”Gotlands regementschef blir ny chef för Mellersta militärregionen”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/artikel/gotlands-regementschef-blir-ny-chef-for-mellersta-militarregionen. Läst 26 mars 2022.
- ^ ”Försvarets Forum, under rubriken "PÅ NY POST", nr 2/2022”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/3-aktuellt/forsvarets-forum/2022/forum_2202_webb-lowres.pdf. Läst 8 maj 2022.
- ^ ”På ny post”. Försvarets forum (3): sid. 9. 2023. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/3-aktuellt/forsvarets-forum/2023/forum_2303_webb_lowres.pdf.
Webbkällor
redigera- ”Arménytt, nr 3 2011” (PDF). forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/3-aktuellt/tidningar-ej-ff/armenytt/armenytt_nr_3_2011.pdf. Läst 30 september 2012.
- ”Regional ledning” (PDF). lansstyrelsen.se. Arkiverad från originalet den 27 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140527214505/http://www.lansstyrelsen.se/blekinge/SiteCollectionDocuments/Sv/manniska-och-samhalle/krisberedskap/samverkansnat/Regional-ledning.pdf. Läst 2 oktober 2012.
- ”Organisation” (html). forsvarsmakten.se. http://www.forsvarsmakten.se/sv/organisation/militarregioner/militarregion-mitt/. Läst 11 maj 2015.