Musée d’Orsay (franskt uttal: [myze dɔʁsɛ]) är ett konstmuseum i Paris i Frankrike, invigt 1986. Det ligger vid den vänstra stranden av floden Seine i 7:e arrondissementet. Det är inrymt i en före detta järnvägsstation med namnet Gare d'Orsay. Det byggdes i Beaux-Arts-arkitektur mellan 1898 och 1900 till Världsutställningen i Paris år 1900, Exposition Universelle 1900.

Musée d'Orsay
Musée d'Orsay, North-West view, Paris 7e 140402.jpg
Platsgare d'Orsay
Adressrue de Lille 62[1]
Rue de Bellechasse 1[2]
Etablerat1986 (invigning)[3]
OperatörService des Musées de France
Besökare per år1 044 365 (2021)[4]
Webbplats
https://www.musee-orsay.fr
Musée d'Orsay från Pont Royal.
Stationsuret.
Klockan på fasadens framsida med P och O för sträckan Paris - Orléans.

Historik

redigera

Järnvägsstationen Gare d'Orsay, som byggdes för Compagnie du chemin de fer de Paris à Orléans, var klar i tid för 1900 års världsutställning i Paris. Järnvägsstationen utformades av de tre arkitekterna Lucien Magne, Émile Bénard och Victor Laloux. Den var ändstation för järnvägarna i sydvästra Frankrike fram till 1939.

År 1939 hade stationens korta plattformar blivit olämpliga för de längre tågen, som hade börjat användas för huvudlinjens trafik. Efter 1939 användes stationen för förortstågens tjänster och en del av den blev postcentral för leveranser till soldaterna under andra världskriget. Stationsbyggnaden har även fungerat som hotell. Den användes sedan vid uppsättningen av flera filmer, såsom Orson Welles Processen baserad på Franz Kafkas roman med samma namn, och som en fristad för Madeleine Renaud och Jean-Louis Barraults teater och för auktionsfirmor, medan Hôtel Drouot återuppbyggdes.

År 1970 fick man tillåtelse att riva stationen, men kulturminister Jacques Duhamel avvisade planerna på att bygga ett hotell i dess ställe. Frankrikes museinämnd diskuterade möjligheten att inrätta ett museum i stationsbyggnaden; tanken var att överbrygga klyftan mellan konstmuseerna i Louvren och Centre Pompidou. År 1978, samma år som byggnaden utsågs till historiskt minnesmärke, utlystes en tävling för att utforma det nya museet. ACT Architecture, tre unga arkitekter (Pierre Colboc, Renaud Bardon och Jean-Paul Philippon), fick uppdraget att leda projektet att skapa 20 000 kvadratmeter ny golvyta på fyra våningar. Ombyggnaden påbörjades 1980 och pågick i sex år. Bygget utfördes av Bouygues. År 1981 utsågs den italienska arkitekten Gae Aulenti att utforma interiören inklusive dekorationer, möbler och inredning av museet. I juli 1986 var museet redo att ta emot sina utställningar. Det tog sex månader att installera de omkring 2 000 målningarna, 600 skulpturer och andra verk. Museet invigdes i december 1986 av presidenten François Mitterrand och en vecka senare öppnades portarna för allmänheten.[5]

Byggnaden

redigera
 
Fasaden sedd från Seinefloden.

Museet är uppbyggt i tre plan, med balkonger på andra våningen som löper ut över den första. Tredje våningen är placerad ovanför lobbyn. Taket är ett stort glasvalv som löper längs med mittgången på byggnaden. Valvet sprider ett fantastiskt ljus i lokalens huvuddel.[5]

Samlingarna

redigera
 
Musée d'Orsay, interiör.

Museet innehåller främst fransk konst i form av målningar, skulpturer, möbler och fotografier från 1848–1915. Där finns även en biograf som visar gamla filmer. Det finns 80 olika gallerier i byggnaden.[5] Museet har den största samlingen av impressionistiska och postimpressionistiska målningar i världen med konstnärer som Claude Monet, Édouard Manet, Edgar Degas, Auguste Renoir, Paul Cézanne, Georges Seurat, Alfred Sisley, Paul Gaugin, Vincent van Gogh och många fler. Många av dessa verk fanns tidigare vid Galerie Nationale du Jeu de Paume, som från 1909 använde byggnaden Jeu de Paume som konstgalleri i samarbete med Musée de l'Orangerie och Louvren.

På museet finns bland annat Manets målning Frukosten i det gröna, som tidigare fanns i Louvren och Renoirs Bal du moulin de la Galette.[6][5]

 
Vincent van Gogh, Stjärnenatt över Rhône (1888).
 
Pierre-Auguste Renoir, Bal du moulin de la Galette (1876).
 
Édouard Manet, Frukosten i det gröna (1862–1863).
 
Gustave Courbet, Ateljén (1855), detalj.
 
Paul Cézanne, Kortspelarna (1894–1895).

Målningar: stora målare och representerade verk

redigera

Skulpturer

redigera

Större skulpturer av bland andra François Rude, Jules Cavelier, Jean-Baptiste Carpeaux, Auguste Rodin, Paul Gauguin, Camille Claudel och Honoré Daumier.

Andra verk

redigera

Museet rymmer också samlingar av arkitektur, konsthantverk och fotografier.

På torget bredvid museet finns sex allegoriska skulpturala grupper i brons i en rad, som ursprungligen tillverkades för världsutställningen 1878 i Paris.

Urval av konstverk ur samlingarna

redigera

Ledning

redigera

Museichefer:

  • Françoise Cachin (1986–1994)
  • Henri Loyrette (1994–2001)
  • Serge Lemoine (2001–2008)
  • Guy Cogeval (från mars 2008)

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Musée d'Orsay, 12 maj 2013.
  1. ^ läs online, www.musee-orsay.fr .[källa från Wikidata]
  2. ^ Museofile-ID: M5060.[källa från Wikidata]
  3. ^ hämtat från: engelskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  4. ^ Art's most popular : Exhibition and museum visitor figures 2021, The Art Newspaper, mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] ”Musée d’Orsay”. parisportalen.se. http://www.parisportalen.se/museum/musee-dorsay. 
  6. ^ Janson, Horst Woldemar; Janson Anthony F., Johnsson Ulf G. (1988). Konsten: måleriets, skulpturens och arkitekturens historia från äldsta tider till våra dagar (3. utg. /utök. och bearb. av Anthony F. Janson). Stockholm: Bonnier. sid. 14. Libris 7247105. ISBN 91-34-50937-2 

Externa länkar

redigera


  NODES
chat 2
Note 2
USERS 2