Nasal konsonant

Artikulationssätt

Nasal

Klusil

Frikativa

Affrikata

Lateral

Approximant

Halvvokal

Likvida

Flapp

Tremulant

Ejektiva

Implosiva

Klickljud

Nasaler är samlingsnamnet på konsonanter som produceras genom att vägen till näshålan öppnas. Nasaler är av naturen nästan alltid tonande, men det finns språk där tonlösa nasaler såsom [m̥], [n̥] och [ŋ̊] etc. förekommer. Nasaler är relativt klangrika och kan därför ibland fungera som stavelsekärnor, bland annat i japanskan.

Nasaler i svenskan

I svenskan används allmänt tre nasaler; [m], [n] och [ŋ]:

• bilabial: [m]. Såsom m:et i "min pappa".
• alveolar: [n]. Såsom n:et i "nål".
• velar: [ŋ]. Såsom n:et i "min katt".

Men genom koartikulation uppstår åtminstone ett par till, varav den retroflexa bara används i rikssvenskan och de flesta svenska dialekter med tungspets-r (finlandssvenskan undantagen):

• retroflex: [ɳ]. Såsom n:et i "en sked".
• labiodental: [ɱ]. Såsom n:et i "en fisk", eller m:et i "emfas" och "komfort".
• palatal: [ɲ] Såsom n:et i "min kjol". Denna nasal är ovanlig i rikssvenskan.

Se även

• Internationella fonetiska alfabetet

Vidare läsning

• Engstrand, Olle (2004). Fonetikens grunder. Lund: Studentlitteratur