Varje län i det forntida Egypten utgjorde en egen administrativ enhet med en lokal ledare (nomark), distriktsymbol, huvudort, lokala regler och egen skyddsgud.[1][2][3][4][5][6][7] På svenska används termen län, men ibland även försvenskningen av engelskans nome (från grekiska νόμος nomos, "betesmark").[källa behövs]
Egypten indelades i 42 län varav 22 låg i Övre Egypten och 20 låg i Nedre Egypten.[1][2][3][4][5][6][7][8][9] Numreringen löpte i regel dels från syd mot nord och dels från väst mot öst. Namnen på länen varierar lite beroende på olika tolkningar av hieroglyferna.
Ursprunget till regional indelning i distrikt fanns redan i Fördynastisk tid (före 3100-talet f. Kr.) och bottnar i de lokala småriken. Under det Gamla riket (mellan 2650 f. Kr. - 2150 f. Kr.) blev denna indelning etablerad fullt ut.[1][2] Indelningen ändrades först i och med den muslimska invasionen (år 640).[1][5]
Antalet distrikt i Övre Egypten tycks alltid ha varit konstant sedan Gamla riket medan antalet i Nedre Egypten tycks ha varierat lite genom åren.[4][5][6] Under den ptolemeiska perioden slogs 7 län i Mellersta Egypten ihop till en samlad enhet (heptanomis).[1]
Nildalen söder om Ombos räknades ibland även som del av Nubien där Elefantine utgjorde gränsområdet.[1]
Niwt (huvudorten) i varje län utgjorde områdets religiösa och ekonomiska centrum och varje län hade ett eget ordningsnummer, sin egen distriktssymbol och en egen skyddsgud.[4][5]
