Partnerskap för fred
Partnerskap för fred är ett Nato-projekt som syftar till att skapa förtroende mellan Nato och andra stater i Europa och före detta Sovjetunionen. Det skapades 1994, det vill säga strax efter att östblocket upplöstes. Sedan 1997 organiseras den europeiska delen i EAPR.
Medlemmar
redigeraDe nuvarande medlemsstaterna är (i bokstavsordning):
- Armenien
- Azerbajdzjan
- Belarus
- Bosnien och Hercegovina
- Georgien
- Irland
- Kazakstan
- Kirgizistan
- Malta
- Moldavien
- Ryssland
- Schweiz
- Serbien
- Tadzjikistan
- Turkmenistan
- Ukraina
- Uzbekistan
- Österrike
Tidigare medlemmar
redigeraUrsprungligen var även dessa stater medlemmar:
- Albanien
- Bulgarien
- Estland
- Finland
- Kroatien
- Lettland
- Litauen
- Montenegro
- Nordmakedonien
- Polen
- Rumänien
- Slovakien
- Slovenien
- Sverige
- Tjeckien
- Ungern
Polen, Tjeckien och Ungern blev fullvärdiga Nato-medlemmar den 12 mars 1999. Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien och Slovenien likaså den 29 mars 2004. Albanien och Kroatien blev fullvärdiga Nato-medlemmar den 1 april 2009. Montenegro blev fullvärdig Nato-medlem den 5 juni 2017. Nordmakedonien blev fullvärdig Nato-medlem den 27 mars 2020. Finland blev fullvärdig Nato-medlem den 4 april 2023. Sverige blev fullvärdig Nato-medlem den 7 mars 2024.
Malta
redigeraMalta deltog i partnerskap för fred mellan 26 april 1995 och 27 oktober 1996. Den 20 mars 2008 beslöt Malta att reaktivera sitt medlemskap. Nato godkände ansökan under sitt toppmöte i Bukarest den 3 april 2008.[1]
Se även
redigeraKällor
redigera- ^ Nato (3 april 2008). ”Malta re-engages in the Partnership for Peace Programme” (på engelska). http://www.nato.int/docu/update/2008/04-april/e0403e.html. Läst 3 april 2008.
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör Partnerskap för fred.
- Nato – Partnerskap för fred: engelska, franska
- Nato – Signatures of Partnership for Peace Framework Document