Partilös
Partilös, oberoende eller obunden är den person som innehar ett mandat i en direktvald politisk församling, men inte tillhör något politiskt parti. Beteckningen politisk vilde används särskilt om personer som lämnar det parti de valts in för men behåller sin plats i den valda församlingen. En person som har valts i ett indirekt val och exempelvis utsetts till minister i en regering utan att själv tillhöra ett parti, brukar oftare betecknas som opolitisk.
Oberoende kandidater förekommer relativt ofta i länder med majoritetsval i enmansvalkretsar.
Finland
redigeraI Finland är det möjligt att ställa upp i politiska val genom valmannaföreningar. Ett visst antal underskrifter (olika i olika val) behövs för att ställa upp en kandidat, men valmannaföreningen har ingen organisation utöver ansvarspersonen och har ingen funktion utöver att ställa upp kandidaten och eventuellt bilda gemensamma listor (valförbund mellan sådana kandidater). Därmed kan man bli vald helt oberoende av partierna.
Det är inte heller helt ovanligt att partier ställer upp partilösa kandidater, det vill säga kandidater som inte hör till partiet men antas ha partiet tillräckligt närstående värderingar.[källa behövs]
Sverige
redigera
Riksdagen använder beskrivningen "utan partibeteckning".[1]
Eftersom man i Sverige endast kan bli invald på en partilista, förekommer politiska vildar numera endast som personer som under en mandatperiod har lämnat det parti eller den nomineringsgrupp som uppställt personen ifråga i det val där denne vann sitt mandat. Politiska vildar får beteckningen (-). Ett känt exempel på en politisk vilde är Gudrun Schyman som lämnade Vänsterpartiet, men behöll sin plats i riksdagen.
Den som inte tillhör något parti och som i indirekt val utnämns till ett politiskt uppdrag, till exempel statsråd eller nämndledamot, brukar inte kallas politisk vilde utan opolitisk.
I vissa situationer har politiska vildar haft platser inom Sveriges riksdags utskott, eller i kommunala nämnder, trots att de inte tillhört ett politiskt parti. Orsaken brukar vara att de vid ett val har tillhört ett politiskt parti, men sedan lämnat det samtidigt som de behållit sin plats. Det finns inget formellt hinder mot ett sådant agerande, eftersom mandatet är personligt.
Historik
redigeraUttrycket vilde eller politisk vilde har använts i Sverige sedan 1895. Att ordet dök upp just detta år hänger troligen samman med att det var då som det mäktiga lantmannapartiet återförenades och det liberala folkpartiet bildades. Det behövdes då en term för politiker i andra kammaren som stod helt utanför partiväsendet.
Vildar var allra vanligast innan det proportionella valsystemet infördes 1911, eftersom man kunde komma in i riksdagen utan ett parti. Fram till 1930-talet kunde ledamöter protokollföra sig i riksdagen som vildar, eller med en specifikation såsom socialistisk vilde, vänstervilde eller högervilde, och då blev det ledamotens officiella beteckning. I dag tillåter riksdagsprotokollen bara invalda partier och beteckningen (-).
Det hände också tidigare att personer av formella skäl fick beteckna sig som vildar trots att de hade en mycket tydlig partitillhörighet. Ett exempel är Frisinnade landsföreningens ordförande Sixten von Friesen, som vid invalet i första kammaren tvingades beteckna sig som vänstervilde därför att Liberala samlingspartiet hade för få förstakammarledamöter för att bilda en egen partigrupp där.
Mot slutet av valperioden 2014–2018 fanns 8 politiska vildar i riksdagen, vilket är det högsta antalet i svensk historia. 7 av dessa var invalda som sverigedemokrater, som sedan hade lämnat sitt parti.[2]
Politiska vildar i Sverige
redigeraNågra kända exempel på politiska vildar i Sveriges riksdag, med partier de tillhört och åren som vildar:[3][4][5]
- ^ Lindagen gick 1909 med i Socialdemokraternas riksdagsgrupp/>
- ^ Hesselgren var 1924–1934[källa behövs] "frisinnad vilde" som markering av att hon inte ville välja mellan de två liberala partier som fanns under denna period: Liberala samlingspartiet och Folkpartiet.[6] Hon anslöt sig senare[förtydliga] till Folkpartiets riksdagsgrupp.[6]
- ^ Wohlin lämnade Bondeförbundet då han var motståndare till 1927 års skolreform. Vid 1933 års riksdag röstade han dock för krisuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet, och återgick därefter till detta parti.[7]
- ^ Åhnberg blev senare jordbruksminister i den Socialdemokratiska regeringen Persson
- ^ Svensson Smith representerade Miljöpartiet i riksdagen 2006–2010 och utsågs efter Riksdagsvalet 2014 till ordförande i trafikutskottet
- ^ Petzäll avled senare under mandatperioden den 1 september 2012
- ^ Anna Hagwall gick med i Alternativ för Sverige först den 17 maj 2018.
Politiska vildar förekommer även på kommunal nivå. Efter den turbulens som uppstod 2022 kring ABF:s fritidsgårdar i Botkyrka som ledde till att Ebba Östlin tvingades lämna posten som kommunstyrelsens ordförande, lämnade nio socialdemokrater partiet i Botkyrka i augusti 2023 med hänvisning till en dysfunktionell lokal partiorganisation präglad av vänskapskorruption.[32]
USA
redigeraI USA sitter för närvarande[när?] inga oberoende (eng. independent) i representanthuset men däremot i senaten; Joseph Lieberman lämnade demokraterna 2006 efter förlust i primärvalet och blev istället invald för Connecticut for Lieberman. Samma dag invaldes den oberoende kongressledamoten Bernie Sanders för Vermont (Sanders deltar i demokraternas primärval och var således Vermontdemokraternas kandidat till senaten 2006). Han efterträdde Jim Jeffords, som efter senatsvalet 2000 lämnat republikanerna och blivit partilös senator. År 2012 valdes Angus King till USA:s senat som en oberoende från Maine.
Eftersom politiken i USA domineras av två partier, kallas ibland kandidater som tillhör något tredje parti för "oberoende"; jämför Third party officeholders in the United States på engelska Wikipedia.
Referenser
redigera- ^ [a b] Mats J Larsson. "Pavel Gamov lämnar Sverigedemokraterna och blir politisk vilde", dn.se, 10 november 2017. Åtkomst den 11 november 2017.
- ^ ”Rekordmånga politiska vildar i riksdagen”. SVT Nyheter. 25 maj 2018. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/rekordmanga-politiska-vilar-i-riksdagen. Läst 26 maj 2018.
- ^ Sveriges riksdags ledamotsförteckning
- ^ TT. "http://www.svt.se/2.22620/1.2544925/sd-ledamot_blir_politisk_vilde Arkiverad 6 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine.", SVT:s webbplats, 26 sep 2011. Läst den 23 juli 2012.
- ^ David Baas. Jimmie Åkessons svärmor lämnar partiet, Expressen, 30 september 2015. Åtkomst 30 september 2015.
- ^ [a b c] "Kvinnliga pionjärer: Kerstin Hesselgren", svt.se, 22 mars 2018. Åtkomst den 10 maj 2018.
- ^ Nils Wohlin på Nationalencyklopedin
- ^ [Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1985), band 2, s. 276]
- ^ [Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1985), band 2, s. 78]
- ^ [Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 429]
- ^ [Torsten Henrikson hhttps://gamlagoteborg.se/2015/01/24/torsten-henrikson/]
- ^ [Albin Ström – Göteborgs egen Tito https://minnesbiblioteket.se/2022/06/15/manadens-historielektion-juni-2022/]
- ^ Introduktion till Vänsterpartiets historia
- ^ Sofia Tanaka (4 maj 2023). ”Efter Widdings avhopp: ”Vildar brukar bli socialt utfrysta””. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/sverige/efter-widdings-avhopp-vildar-brukar-bli-socialt-utfrysta/.
- ^ Cecilia Hjorth Attefall, red (mars 2004). Partiet som lyfte - 40 år med svensk kristdemokrati. 1964-2004. Lennart Molin, Samhällsreklam (form och layout), Roland Tröjer och Leif Schröder (omslagsfoton). Samhällsgemenskaps Förlags AB. sid. 61. ISBN 9185036528
- ^ "Anna Hagwall utesluten ur Sverigedemokraterna", mynewsdesk.com, 5 december 2016. Åtkomst den 5 december 2016.
- ^ SvD. ”Åkesson värvar M-riksdagsman till SD”. SvD.se. https://www.svd.se/1030-akesson-haller-presstraff/om/sverige. Läst 17 maj 2017.
- ^ ”Lämnar SD – uppges ha utsatts för sexuella övergrepp”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/sd-s-hanna-wigh-lamnar-partiet. Läst 25 september 2017.
- ^ [a b] TT. ”Anklagad riksdagsledamot väljer MP igen”. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191005164507/https://www.sydsvenskan.se/2018-02-27/anklagad-riksdagsledamot-valjer-mp-igen. Läst 5 oktober 2019. sydsvenskan.se, 27 februari 2018.
- ^ ”Riksdagsledamot utesluts ur SD för 'samröre med rasister' - DN.SE” (på svenska). DN.SE. 15 mars 2018. https://www.dn.se/nyheter/politik/riksdagsledamot-utesluts-ur-sd-for-samrore-med-rasister/. Läst 15 mars 2018.
- ^ Amanda Lindholm (27 mars 2018). ”Riksdagsledamot lämnar SD – blir politisk vilde”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/nyheter/politik/riksdagsledamot-lamnar-sd-blir-politisk-vilde/. Läst 27 mars 2018.
- ^ "Mikael Jansson lämnar SD", sverigesradio.se, 9 april 2018. Åtkomst den 9 april 2018.
- ^ https://www.svd.se/just-nu-riksdagsledamoten-emma-carlsson-lofdahl-lamnar-l
- ^ Olof Svensson (22 juli 2021). ”L-vilden lämnar riksdagen med maximal ersättning – hyllas internt”. Expressen. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Qmdj8J/l-vilden-lamnar-riksdagen-med-maximal-ersattning--hyllas-internt. Läst 22 september 2021.
- ^ ”Kakabaveh inte längre medlem i Vänsterpartiet”. Dagens Nyheter. 29 augusti 2019. https://www.dn.se/nyheter/sverige/kakabaveh-inte-langre-medlem-i-vansterpartiet/. Läst 29 augusti 2019.
- ^ Katarina Helmerson. "Roger Richthoff, SD lämnar partiet", Sveriges Radio, 30 mars 2022.
- ^ ”Petade SD-politikern går till Alternativ för Sverige”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/nyheter/petade-sd-politikern-roger-richthoff-gar-med-i-afs/. Läst 26 april 2022.
- ^ Frida Bergkvist (18 januari 2024). ”Widding går med i vaccinskeptiskt parti”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/sverige/widding-gar-med-i-vaccinskeptiskt-parti/. Läst 19 januari 2024.
- ^ ”Sara Skyttedal lämnar KD”. SVT. 15 februari 2024. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sara-skyttedal-lamnar-kd. Läst 15 februari 2024.
- ^ ”Jan Emanuel blir toppnamn på Folklistan – Sara Skyttedal tvåa på nya EU-partiets lista”. Sveriges Television. 8 april 2024. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sara-skyttedal-om-nya-partiet-folklistan. Läst 8 april 2024.
- ^ ”Folklistan värvar Sverigedemokraten Johan Nissinen”. SVT. 2 maj 2024. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/folklistan-varvar-sverigedemokrat. Läst 4 maj 2024.
- ^ Jens Larsson. ”Nio socialdemokrater blir politiska vildar i Botkyrka”. Arkiverad från originalet den 30 augusti 2023. https://web.archive.org/web/20230830164932/https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/nio-socialdemokrater-blir-politiska-vildar-i-botkyrka. Läst 30 augusti 2023. svt.se, 30 augusti 2023.