Tysklands rikspresident

Tysklands rikspresident (tyska: Reichspräsident) var titeln på landets statschef under Weimarrepubliken 1919–1933 samt under några veckor i maj 1945. Rikspresidentämbetet inrättades efter kejsardömets fall vid första världskrigets slut och skulle endast komma att innehas av inalles fyra personer.

Tysklands rikspresident
Tysklands statsvapen från 1921 till 1933
Weimarrepubliken & Nazityskland
Titel	Excellens
Residens	Reichspräsidentenpalais
Säte	Berlin
Förste innehavare	Friedrich Ebert
Inrättat	1919 1945
Siste innehavare	Karl Dönitz
Avvecklat	1933 1945

Se Tysklands förbundspresident för statschefsämbetet i Västtyskland och i det återförenade Tyskland.

Historik

Den förste rikspresidenten var den radikale socialdemokraten Friedrich Ebert (1919–1925) som efterträddes av den djupt konservative och högerinriktade militären Paul von Hindenburg, som hade varit överbefälhavare under första världskriget. Vid von Hindenburgs död 1934 avskaffade dock Adolf Hitler presidentämbetet och ersatte det med titeln Führer, av den anledning att rikspresidenten enligt författningen var folkvald, vilket inte Führern behövde vara.

Enligt Hitlers politiska testamente, daterat den 29 april 1945, återinrättades dock presidentämbetet, och storamiral Karl Dönitz utsågs till rikspresident dagen efter Hitlers död. Dönitz tillträdde posten den 1 maj och innehade ämbetet fram till den 23 maj då han avsattes av de allierade.

Den förste rikspresidenten valdes av den provisoriska nationalförsamlingen i Weimar 1919, innan Weimarförfattningen hade färdigställts. I författningen, som man införde senare samma år, bestämdes att alla senare val skulle vara direkta folkval; rikspresidenten skulle enligt författningen vara folkvald i allmänna direktval som hölls fristående från riksdagsvalen. Den ende som valdes på det viset var dock von Hindenburg 1925 och 1932. Karl Dönitz utsågs direkt av Hitler.

Den tyske rikspresidenten hade inte lika stora politiska befogenheter som exempelvis USA:s president eller den franske presidenten under den femte republiken, men han hade trots det betydande politisk makt. Rikspresidentens uppgifter innefattade bland annat att tillsätta och entlediga ministrar, sköta utrikespolitiken, föra befäl över de väpnade styrkorna med mera. Rikspresidenten hade större politisk makt än dagens förbundspresident.

När Förbundsrepubliken Tyskland (Västtyskland) upprättades 1949 fick statschefen titeln förbundspresident (Bundespräsident), en titel som har fortsatt att användas i efter att Tyska demokratiska republiken (Östtyskland) uppgått i förbundsrepubliken.

Rikspresidenter

Rikspresidentpalatset på Wilhelmstrasse i Berlin.

Nr	Bild	Namn (född–död)	Tillträdde	Avgick	Parti
1		Friedrich Ebert (1871–1925)	11 februari 1919	28 februari 1925 (avled i ämbetet)	SPD
2		Paul von Hindenburg (1847–1934)	12 maj 1925	2 augusti 1934 (avled i ämbetet)	partilös
3		Adolf Hitler (1889–1945) (Führer och Rikskansler)	2 augusti 1934	30 april 1945 (avled i ämbetet, självmord)	NSDAP
4		Karl Dönitz (1891–1980)	30 april 1945	23 maj 1945 (arresterades, ämbetet avskaffades)	NSDAP

Standar

• 
  1919–1921
• 
  1921–1926
• 
  1926–1933
• 
  1933–1934
• 
  1934–1945
• 
  30 april 1945–23 maj 1945

Se även

• Presidentvalet i Tyskland 1932
• Tysklands rikskansler