Roine Carlsson
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Tord Erland Roine Carlsson, född 10 december 1937 i Häverö församling i Stockholms län,[6] död 25 augusti 2020 i Gustavsberg,[7][8] var en svensk socialdemokratisk politiker och fackföreningsledare.
| Roine Carlsson | |
| Född | 10 december 1937[1] Hallstavik, Sverige |
|---|---|
| Död | 25 augusti 2020 (82 år) |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Politiker |
| Befattning | |
| Sveriges biträdande industriminister Regeringen Palme II (1982–1985) Sveriges kommunikationsminister Regeringen Palme II (1985–1985) Ledamot av Sveriges riksdag 1985–1988 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Värmlands läns valkrets (1985–1985)[2] Sveriges försvarsminister Regeringen Palme II, Regeringen Carlsson I och Regeringen Carlsson II (1985–1991) Ledamot av Sveriges riksdag 1988–1991 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Värmlands läns valkrets (1988–1988)[3][4] Ledamot av Sveriges riksdag 1991–1994 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Värmlands läns valkrets (1991–1991)[5] | |
| Politiskt parti | |
| Socialdemokraterna | |
| Redigera Wikidata | |
Carlsson var statsråd och biträdande industriminister 8 oktober 1982 – 14 oktober 1985, tillförordnad kommunikationsminister 1985 samt försvarsminister 14 oktober 1985–1991. Han var riksdagsledamot 1985–1991.
Carlsson var reparatör vid Hallstaviks pappersbruk 1951–1964, förhandlingsombudsman för Svenska Pappersindustriarbetareförbundet 1965–1970, förbundsordförande 1970–1982, ledamot av landssekretariatet 1971–1982, 1:e vice ordförande i ICEF 1973–1982, ledamot av träforskningsrådet och skogsbranschrådet 1973–1982, av handelspolitiska rådet 1971–1982 och av elransoneringsnämnden. Han var styrelseledamot i 3:e AP-fonden, vice ordförande i näringspolitiska rådet, ordförande i kooperativa rådet, expert i 1973 års skogsutredning 1973–1978, ledamot av skogsägareföretagskommittén 1978–1979 och av energisparkommittén 1974–1980.
Carlsson gjorde sig allmänt känd, och fick kritik från marinofficerarna, när han 1987 kritiserade förslaget att marinen skulle köpa nya kustkorvetter: "Stora plåtschabrak[9] för att marinofficerarna ska få glänsa på kommandobryggan är ingenting att spilla pengar på." Carlsson gjorde avbön i TV-programmet Gomorron Sverige för sitt yttrande med uttalandet: "Jag är rätt citerad, och det var högst olämpligt av mig att prata på det sättet,... jag är oerhört arg på mig själv för det här. Självklart har jag respekt för marinofficerarna och deras arbete."
Referenser
redigeraNoter
redigera- ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000019164, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagens protokoll 1985/86:1, 31 december 1985, läs online, läs online och läs online, läst: 12 juli 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagens person-id: 0412860732608, läst: 2 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagens protokoll 1988/89:1, 31 december 1988, läs online, läs online och läs online, läst: 11 juli 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:5 Torsdagen den 3 oktober, 3 oktober 1991, läs online och läs online, läst: 4 juli 2021.[källa från Wikidata]
- ^ ”Statistiska Centralbyrån (SCB) - samlingspost, Utdrag ur födelse-, vigsel- och dödböcker 1860-1949, SE/RA/420401/01/H 1 AA/2918 (1937), bildid: A0032757_00070”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0032757_00070. Läst 4 september 2024.
- ^ Sveriges dödbok 1815–2022, Version 9.01, Sveriges Släktforskarförbund: Karlsson, Tord Erland Roine
- ^ https://www.norrteljetidning.se/logga-in/forre-hallstaviksbon-och-forsvarsministern-roine-carlsson-avliden-han-var-jattetrevlig-och-rolig
- ^ Schabrak avser egentligen ett täcke/filt som läggs under sadeln på en häst, men används ofta i talspråk som något stort och pråligt.
Tryckta källor
redigera- Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985-1988, utgiven av Riksdagens förvaltningskontor, Stockholm 1986 ISSN 0283-4251 s. 65