Wikipedia

Shia

inriktning av islam
(Omdirigerad från Shiitisk)
 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras.
Motivering: Stora delar av texten saknar källor. I och med att artikelämnet är omdiskuterat och föremål för olika tolkningar är det extra viktigt att det som skrivs här är väl källbelagt, vilket alltså inte är fallet. (2023-06)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
För biståndsorganisationen, se Svenska handikapporganisationers internationella utvecklingssamarbete.

Shia (الشيعة; förkortning av Shia 'Alī, "Alis anhängare") är den näst största inriktningen i islam. Det är den gren av islam som menar att den islamiske profeten Muhammed enligt Guds beslut utnämnt svärsonen Ali ibn Abi Talib, och ättlingar till honom och Fatima az-Zahra, till muslimernas ledare efter sin bortgång. Dessa ses inte som profeter eller budbärare, utan anses vara de rättmätiga efterträdarna som felfritt kan tolka och förmedla Muhammeds vanor sunna, och Koranen. Enligt shias tolkning av autentiska hadither (se Hadith al-Thaqalayn), har Muhammed sagt att efter hans bortgång måste muslimer följa koranen och hans familj (Ahl al-Bayt) för att inte vilseledas. Den största riktningen inom shia är tolvgrenen, även kallad ithnā 'ashariyya.

Shiaislam
Händelsen i Ghadir Khumm
UrsprungMellanöstern
Växte framfrån cirka 660
Anhängare idagca 250 miljoner
Helig skriftKoranen
RiktningarTeologiska: imamiterna, ismailiter, zaiddiyah, alawiter Rättsliga: ja'fari, zaiddiyah

De muslimer som är anhängare av denna gren av islam kallas shi'iter eller shiamuslimer. Ungefär 15 procent av alla muslimer är shiiter, vilket gör shiiterna till den näst största gruppen inom islam efter sunniterna. Ungefär 40 procent av alla muslimer i Mellanöstern följer någon typ av shiainriktning.[1] Drygt 85 procent av världens 120 miljoner shiiter är tolvshiiter,[2] vilket har medfört att termen shiaislam ofta behandlas som synonym med tolvshiitisk islam.

[ifrågasatt uppgift]Shiamuslimer menar att islam bör inkluderas som den mest grundläggande lagen i alla frågor. Enligt detta behandlas den enskilda individens vardagliga problem av islamiska lagar (vilka är gemensamma för alla muslimer) och därefter skall även gruppens problem lösas i enlighet med islamiska lagar. Gruppens problem är huvudsakligen politik och ekonomi. Shiamuslimer anser att lösningen på de politiska och ekonomiska problemen finns i islam. För att kunna möta aktuella problem har imamerna (de tolv) skapat en övergång mellan den grundläggande islam (som består av Koranen och hadither) och den aktuella problemlösningen i form av islamisk lärdom (ijtihad).

Enligt en rapport fanns det mellan 154 och 200 miljoner shiamuslimer i världen år 2009.[3] Antalet shiamuslimer beräknas vara mellan 219 och 285 miljoner år 2030.[4]

Terminologi

redigera
 
"Shia" skrivet med arabisk skrift

Ordet shia (arabiska: شيعة) betyder bokstavligen följare[5] och är den korta formen av den historiska frasen shīʻatu ʻAlī (arabiska: شيعة علي), vilket betyder Alis följare eller Alis parti.[6] Termen användes först under Muhammeds livstid.[7] I vers 37:83 används ordet shia för att beskriva profeten Abraham som profeten Noas följare.[8][9][10] Det har även återberättats att Muhammed sagt att Ali och hans shia är de bästa skapelserna i referens till koranvers 98:7.[11][12][13]

Verser i Koranen som används för att ge stöd till Shia

redigera

Det finns många koranverser och traditioner i shiitiska och sunnitiska böcker som shiamuslimer använder sig av för att bevisa Ahl al-Bayts position och ledarskap. Några av dem är enligt nedanstående:

 
Den så kallade Lydnadsversen går att skåda på arabiska i Koranen.
  1. Reningsversen
  2. Mubahalaversen
  3. Lydnadsversen
  4. Wilayahversen
  5. Versen om religionens fullkomlighet
  6. Varningshadithen
  7. Hadith al-Thaqalayn[14]

Doktriner

redigera

Huvudsakliga doktriner

redigera
 
Shiitisk talisman.

Shiamuslimer tror på de fem pelarna, vilket även sunnimuslimer gör, men de delar upp dem på olika sätt. Shialäran menar att fyra av islams fem pelare (det vill säga salah, sawm, hajj och zakat) som alla muslimer följer, inkluderas under trons grenar eftersom de är aktiviteter och inte grundläggande logiska begrepp. De fem pelarna, eller trons grunder, är enligt shiamuslimer grundläggande logiska begrepp som går att förklara ur ett filosofiskt perspektiv.

Trons grunder (usūl ad-dīn)

redigera

Trons grenar (furū ad-dīn)

redigera
  1. tidebön (salat)
  2. fasta under månaden ramadan (sawm)
  3. vallfärd till islams heliga stad Mecka (hadj)
  4. förmögenhetsskatt och allmosa till fattiga och behövande (zakat)[15]
  5. inkomstskatt; femtedelen (khums)[15]
  6. självrannsakan och strid mot frestelsen och det förbjudna (jihad)
  7. uppmuntra det goda (amr bi'l ma'ruf)
  8. förbjuda det onda (nahy 'an al-munkar)
  9. älska Ahl al-bayt (tawalla)
  10. hata och ta avstånd från Ahl al-bayts fiender (tabarra)[16]

Övriga doktriner

redigera

Shiamuslimer och övriga muslimer har många gemensamma doktriner, såsom att bära hijab (slöja). Dock utövas vissa endast av shiamuslimer, så som taqiyya, som innebär undanhållandet av ens religiösa övertygelser i det yttre när man fruktar för sitt liv. Dock får tron aldrig lämna hjärtat.[17] En annan är att shiaislam tillåter tidsbestämda äktenskap, nikah mut'ah. Shiamuslimer anser att beviset för att tidsbestämt äktenskap är lagligt finns i Koranen.[18]

Ledarskap

redigera
 
Den åttonde shiaimamen Imam Rezas helgedom.
 
En illustration av Slaget vid Karbala.

Shiiterna kallar muslimernas ledare imām och menar att denne ska vara den som är mest lämpad för ledarskapet, utnämnd av Gud och profeten, och felfri medan sunniterna kallar ledaren kalif och anser att man ska välja honom oberoende av släktskap, och att denne inte behöver vara felfri.

Shiamuslimer menar att Muhammed flera gånger utnämnt Ali till sin efterträdare och den mest nedskrivna händelsen var händelsen vid platsen Ghadir Khumm mellan Mecka och Medina.[19]

Historia

redigera
Huvudartikel: Efterträdandet av Muhammed

Delningen uppstod när Muhammed gick bort och efterträdaren skulle tillsättas. Den blev åter aktuell efter mordet på den tredje sunnikalifen Uthman år 656, då Muhammeds svärson Ali ibn Abi Talib utsågs till dennes efterträdare, trots ovilja från imam Alis sida. Detta val vägrade bland andra Uthmans nära släkting Muawiya, ståthållare i Syrien, att acceptera. Efter att imam Ali hade avvisat krav på att Uthmans mördare skulle ställas inför rätta revolterade även delar av stammen Quraysh. Imam Ali besegrade en del av oppositionen i två fältslag, Kamelslaget och slaget vid Nahrawan, men tvingades att ingå vapenvila med sin huvudmotståndare Muawiya i Slaget vid Siffin. Motståndet mot imam Ali fortsatte och mot slutet av 660 hade han helt förlorat makten över Egypten och Hejaz. Imam Ali mördades 661 i Kufa under förrättande av bön. Därefter tog Ummayyaddynastin över makten.

Imam Alis anhängare vägrade i sin tur att erkänna den "gudlösa tronsinkräktaren" Muawiya som muslimernas ledare och stödde i stället Alis söner imam Hasan och imam Husayn. Imam Hasan slöt fred på grund av att inga ska dödas under krig. Flera år efter att imam Hasan mördades, ställde sig den yngre imam Husayn i spetsen för ett närmast symboliskt uppror och blev med sina 72 följeslagare mördade av ummayaddynastin i Slaget vid Karbala, enligt shiamuslimer ett vunnet krig, då shia visade sig vara de rätta som inte ger upp lätt och satte en tradition det året. Ingen i Husayns styrka överlevde, förutom ett av Husayns barn som var för sjuk för att delta, Ali Zayn al-Abidin som efterträdde Husayn såsom imam. Slaget kom att få en stor symbolisk betydelse för shia. Husayn blev den viktigaste shiitiska martyren och sörjandet av slaget vid Karbala 680 har än i dag en mycket stor betydelse för shiiterna.

Grenar

redigera

Även inom shia har man haft olika åsikter om exakt vem som skall anses vara islams ledare, och vid olika tidpunkter då man inte kunnat enas om vem som är imam har man valt olika.

 
Kalligrafisk representation av de tolv imamernas namn på arabiska tillsammans med Muhammeds namn, som är i mitten.

Imamiterna

redigera
Huvudartikel: Imamiterna

Imamiterna (imāmiyya), även kallad ithnā 'ashariyya ("tolvgrenen"), till vilken de flesta shiiter idag räknar sig (85 procent av alla shiamuslimer),[20] utgör större delen av befolkningen i Iran, södra Irak och Bahrain. De erkänner tolv imamer med Ali som den förste och Muhammad ibn Hasan som den siste. Han skall uppenbaras vid tidens slut för att skipa fred och rättvisa världen över. Grenens starka ställning i Iran grundlades på de mongoliska ilkhanernas tid, främst genom Öljaitü (1304–1316) som konverterade från kristendomen till islam och åtminstone tolererade att tolvgrenen var verksam inom hans rike; vissa hävdar att han till och med gynnade dem. Genom att de turkiska safaviderna övertog makten i början av 1500-talet och skapade en teokratisk stat befästes Irans ställning som ledande makt inom shia. Safaviderna var från början sunniter men blev på 1400-talet shiiter.

 
Fördelningen av den övervägande islamiska madhhaben (tankeskola inom fiqh (islamisk rättsvetenskap)) som följs i länderna och regionerna med muslimsk majoritet.

Ismailiterna

redigera
Huvudartikel: Ismailiter

Ismailiternas (ismā'īliyya, "sjugrenen") sjunde imam Ismā'īl (död år 760) hade också en konkurrerande imam, tolvgrenen Musa ibn Jafar. Ismailiternas gren fick stor betydelse i Egypten och övriga Nordafrika och tog sig där en del extrema uttryck, till exempel när en av de fatimidiska kaliferna, al-Hákim bi amri'llah (996–1021), påstod sig vara en inkarnerad Gud. Han är fortfarande en central person i drusernas version av shia. En annan känd underavdelning i den ismailitiska grenen av shia är assassinerna. Numera finns största delen av ismailiterna i Indien.

Zaiditerna

redigera
Huvudartikel: Zaiddiyah

Zaiditernas femte imam Zayd (död år 740) är en alternativ kandidat till de övriga grenarnas femte, hans bror Muhammad ibn Ali. Zaiditerna finns idag främst i Jemen. Deras synsätt ligger närmast den ursprungliga ideologin, men zaiditerna har också historiskt haft en mer kompromissartad hållning till frågan om ledarskapet och det har till och med förekommit (på 800-talet) att det har funnits två zaiditiska imamer samtidigt.

Utbredning

redigera
 
Stater med en muslimsk befolkningsandel på över 10%.
Grön: Sunni
Röd: Shia
Blå: Ibadi

Man uppskattar att omkring 10 % av världens muslimer är shia, vilket motsvarar omkring 215 miljoner shiamuslimer i hela världen.[21] Ungefär 40 procent av alla muslimer i Mellanöstern följer någon typ av shiainriktning.[1] Fastän shiamuslimer är en minoritet i den muslimska världen, utgör de en majoritet av befolkningen i Iran, Azerbajdzjan, Bahrain och Irak.

Shiamuslimer utgör även över 35 % av befolkningen i Libanon,[22] över 45 % av befolkningen i Jemen,[23] över 35 % av befolkningen i Kuwait,[24] 20–25 % av befolkningen i Turkiet (huvudsakligen Alevi[25]) och [26] 20 % av befolkningen i Albanien (huvudsakligen Bektashi).[27]

Enligt Pew Research Centers statistik från 2009 utgjorde shiamuslimer 10–15 % av den muslimska befolkningen i Pakistan, 10–15 % av den muslimska befolkningen i Afghanistan, 10–15 % av den muslimska befolkningen i Indien, 15–20 % av den muslimska befolkningen i Syrien, 10–15 % av den muslimska befolkningen i Saudiarabien, mindre än 5 % av den muslimska befolkningen i Nigeria och mindre än 15 % av den muslimska befolkningen i Serbien.[28]

Betydande shiasamhällen finns vid västra Sumatra och Acehs kustregioner i Indonesien. Förekomsten av shiamuslimer är annars försumbar i Sydostasien, där muslimer främst är shafisunnimuslimer.[29]

Även om majoriteten av den nigerianska muslimska befolkningen är sunnimuslimer, finns det en liten shiaminoritet, särskilt i de nordliga delstaterna Kano och Sokoto.[3][30] Östafrika har flera ismailitiska shiamuslimska befolkningar, främst ättlingar av immigranter från Sydasien under kolonialtiden.[källa behövs]

Teologi

redigera

Shiitisk teologi skiljer sig i vissa avseenden från teologin inom sunnitisk islam. Shia ligger närmare den mutazilitiska teologin med dess tonvikt på Guds rättvisa och människans förnuft. Bland annat framhåller shiismen den mänskliga viljans frihet, till skillnad från de mer deterministiska synsätt som förekommer inom sunni. Till moderna tänkare som söker reformera den shiitiska traditionen hör Abdolkarim Soroush och Mohammad Mojtahed-Shabestari.[31]

Religion
 

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] ”Shia-muslimer i Sverige – en kortfattad översikt”. Arkiverad från originalet den 26 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201026030917/https://www.myndighetensst.se/download/18.373f439f14832abd2cf2d9a9/1409663377272/Shia-muslimer%20i%20Sverige_komplett.pdf. Läst 5 april 2019. 
  2. ^ Adherents.com, (2005-2012). ”Major Branches of Religions Ranked by Number of Adherents. Islam”. Adherents.com. Arkiverad från originalet den 15 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150315022054/http://www.adherents.com/adh_branches.html#Islam. Läst 13 augusti 2012. 
  3. ^ [a b] Tracy Miller (redaktör) (7 oktober 2009). ”Mapping the Global Muslim Population: A Report on the Size and Distribution of the World's Muslim Population”. Pew Research Center. Arkiverad från originalet den 25 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130725120239/http://pewforum.org/newassets/images/reports/Muslimpopulation/Muslimpopulation.pdf. Läst 8 oktober 2009. 
  4. ^ NW, 1615 L. St; Washington, Suite 800; Inquiries, DC 20036 USA202-419-4300 | Main202-419-4349 | Fax202-419-4372 | Media (27 januari 2011). ”Sunni and Shia Muslims” (på amerikansk engelska). Pew Research Center's Religion & Public Life Project. https://www.pewforum.org/2011/01/27/future-of-the-global-muslim-population-sunni-and-shia/. Läst 26 juni 2020. 
  5. ^ Duncan S. Ferguson (2010). Exploring the Spirituality of the World Religions: The Quest for Personal, Spiritual and Social Transformation. Bloomsbury Academic. sid. 192. ISBN 978-1-4411-4645-8. https://books.google.com/books?id=BPwHem3bV9sC&pg=PA192 
  6. ^ The New Encyclopædia Britannica, Jacob E. Safra, Chairman of the Board, 15th Edition, Encyclopædia Britannica, Inc., 1998, ISBN 0-85229-663-0, Vol 10, p. 738
  7. ^ Tabataba'i 1977, s. 34.
  8. ^ ”Tanzil - Quran Navigator | القرآن الكريم”. tanzil.net. http://tanzil.net/#trans/en.transliteration/37:83. Läst 6 september 2019. 
  9. ^ ”Tanzil - Quran Navigator | القرآن الكريم”. tanzil.net. http://tanzil.net/#trans/en.qarai/37:83. Läst 6 september 2019. 
  10. ^ ”The Term Shi’a in Qur’an and Hadith” (på engelska). Al-Islam.org. 12 november 2013. https://www.al-islam.org/shiite-encyclopedia-ahlul-bayt-dilp-team/term-shia-quran-and-hadith. Läst 6 september 2019. 
  11. ^ al-Durr al-Manthur, s. 577 - islamweb.net
  12. ^ Tafsir al-Tabari, s. 542 - islamweb.net.
  13. ^ ”Tanzil - Quran Navigator | القرآن الكريم”. tanzil.net. http://tanzil.net/#trans/sv.bernstrom/98:7. Läst 6 september 2019. 
  14. ^ ”How do you prove that Imam Ali (as) was imam and khalifa after the Prophet (pbuh)? - Questions Archive” (på brittisk engelska). IslamQuest is a reference for Islamic questions on the internet. http://www.islamquest.net/en/archive/question/fa1162. Läst 5 november 2019. 
  15. ^ [a b] ”Lesson 15: The Branches of Religion (II)” (på engelska). www.al-islam.org. 25 maj 2014. https://www.al-islam.org/elements-islamic-studies-sayyid-saeed-akhtar-rizvi/lesson-15-branches-religion-ii. Läst 9 mars 2022. 
  16. ^ ”Lesson 14: The Branches of Religion (I)” (på engelska). Al-Islam.org. 25 maj 2014. https://www.al-islam.org/elements-islamic-studies-allamah-saeed-akhtar-rizvi/lesson-14-branches-religion-i. Läst 7 juni 2019. 
  17. ^ ”Al-Taqiyya, Dissimulation Part 1” (på engelska). Al-Islam.org. 12 november 2013. https://www.al-islam.org/shiite-encyclopedia-ahlul-bayt-dilp-team/al-taqiyya-dissimulation-part-1. Läst 7 juni 2019. 
  18. ^ ”Temporary Marriage in Islam Part 1” (på engelska). Al-Islam.org. 12 november 2013. https://www.al-islam.org/shiite-encyclopedia-ahlul-bayt-dilp-team/temporary-marriage-islam-part-1. Läst 7 juni 2019. 
  19. ^ "http://www.al-islam.org/nutshell/files/ghadir.pdf" Detaljerat: http://www.al-islam.org/encyclopedia/chapter3/2.html
  20. ^ Guidère, Mathieu (2012-07-20) (på engelska). Historical Dictionary of Islamic Fundamentalism. Scarecrow Press. ISBN 978-0-8108-7965-2. https://books.google.se/books?id=tCvhzGiDMYsC&pg=PA319&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 10 januari 2024 
  21. ^ pewforum.org Arkiverad 6 mars 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  22. ^ New York Times: Religious Distribution in Lebanon
  23. ^ How many Shia?
  24. ^ Demographics of Kuwait Arkiverad 4 augusti 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  25. ^ http://www.unhcr.org/refworld/topic,463af2212,49709c292,49749c9950,0.html
  26. ^ Demographics of Turkey Arkiverad 4 augusti 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  27. ^ Demographics of Albania Arkiverad 14 februari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  28. ^ ”Estimated Percentage Range of Shia by Country”. Pew Research Center. https://www.pewresearch.org/wp-content/uploads/sites/7/2009/10/Shiarange.pdf. Läst 4 januari 2024. 
  29. ^ Yusuf, Imtiyaz. ”The Middle East and Muslim Southeast Asia: Implications of the Arab Spring”. Oxford Islamic Studies Online. Oxford University Press. Arkiverad från originalet den 19 februari 2013. https://web.archive.org/web/20130219000515/http://www.oxfordislamicstudies.com/Public/focus/essay1009_southeast_asia.html. Läst 14 september 2016. 
  30. ^ Nigeria: 'No Settlement With Iran Yet', Paul Ohia, allAfrica - This Day, 16 November 2010
  31. ^ Ashk Dahlén, Islamic Law, Epistemology and Modernity'. Legal Philosophy in Contemporary Iran, New York, 2003. ISBN 0-415-94529-1

Vidare läsning

redigera

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Shia&oldid=56124095”
  NODES
Done 2
punk 1
see 1
Story 1