Sista man på skansen är en sång med text av Valdemar Dalquist och musik av signaturen Fred Winter (Sten Njurling).[1][2] Sången förekom första gången i revyn Sol ute – sol inneFolkan i Stockholm 1928 där den sjöngs av Dahlquist.[3] Sången var återkommande på repertoaren vid Egon Kjerrmans allsångsprogram på Skansen i Stockholm.[4]

Källor

redigera
  1. ^ Winter, Fred; Dalquist Valdemar (1928). Sista man på skansen sjömannen Karl-Alfred, av någon oförklarlig anledning även kallad "Sista man på skansen", besjunger här såväl "Flickan i Peru" som och "Flickan i Havanna" mest och synnerligast besjunger han dock den svenska flickan Elinor. Stockholm: Musikaliska knuten. Libris 2751110 
  2. ^ Winter, Fred; Dalquist Valdemar (1928). Sista man på skansen. Stockholm: Musikaliska knuten. Libris 2743548 
  3. ^ Ericson Uno, Engström Klas, red (1993). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 13, Rundr-Tall. Höganäs: Bra böcker. sid. 96. Libris 7665091. ISBN 91-7752-271-0 (Wiken (Bra böcker (inb. (Inb.) 
  4. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 juli 2009. https://web.archive.org/web/20090704192052/http://www.skansen.se/pages/?ID=279. Läst 30 december 2009. 

Se även

redigera
  NODES