Sven-Åke Gustavsson
Sven-Åke Gustavsson, egentligen Sven Åke Lennart Gustafsson, född 22 april 1951 i Skara, är en svensk skådespelare och teaterregissör.[1]
| Sven-Åke Gustavsson | |
| Född | Sven Åke Lennart Gustafsson 22 april 1951 Skara |
|---|---|
| Andra namn | Sven Åke Gustavsson |
| Aktiva år | 1980– |
| Betydande roller | |
| Anders "Snoken" Grip i Snoken | |
| IMDb SFDb | |
Biografi
redigeraGustavsson växte upp i Oxelösund och arbetade i unga år som snickare. Han spelade även gitarr i ett amatörband. Efter att ha fullgjort militärtjänstgöring tog han anställning vid Oxelösunds järnverk. Lite senare flyttade han till Stockholm och började där att arbeta vid LM Ericssons fabrik.[1]
Under denna tid kom Gustavsson i kontakt med en teatercirkel i ABF:s regi. Senare turnerade han med pjäsen Människor i rörelse, som handlade om arbetarrörelsens historia på 1940-talet. Efter detta tog skådespelarintresset över och 1977-1980 utbildade han sig vid Scenskolan i Göteborg.[1]
Efter utbildningen anställdes han vid Folkteatern i Göteborg, där han även fick sitt genombrott. Han fortsatte därefter till Angereds teater och senare även Backa Teater. Vid den sistnämnda teatern gjorde han också sin regidebut 1994 med Spöket på Canterville.[1] Numera (2012) ingår han i Göteborgs Stadsteaters fasta ensemble.[2]
Sin mest kända och uppskattade TV-roll gjorde Gustavsson i den som privatdetektiven Anders "Snoken" Grip i TV-serien Snoken, vilken sändes i tre olika omgångar 1993, 1995 och 1997.[1] Han har även spelat rollen som Mellberg i filmatiseringarna av Camilla Läckbergs böcker, en roll han tog över efter Göran Ragnerstam. Inför rollen sa Gustavsson att han varken läst böckerna eller sett de tidigare filmatiseringarna eftersom han ville skapa sin egen karaktär.[3]
Filmografi
redigera- 1990 – En midsommarnattsdröm
- 1990 – Kurt Olsson – filmen om mitt liv som mig själv
- 1990 – Bulan
- 1991 – Svidande affärer
- 1993–1997 – Snoken (TV-serie)
- 1993 – Den ena kärleken och den andra (TV-serie)
- 1995 – Rena rama Rolf (TV-serie)
- 1997 – Hammarkullen (TV-serie)
- 1998 – Älskade Lotten (TV-serie)
- 1999 – Offer och gärningsmän (TV-serie)
- 1999 – Sally (TV-serie)
- 2001 – Confession – en doft av sanning
- 2002 – Jobba hem, jobba hem!
- 2003 – Kopps
- 2003 – De drabbade (TV-serie)
- 2006 – Bota mig! (TV-serie)
- 2007 – Den nya människan
- 2009 – Stenhuggaren (TV-serie)
- 2010 – Olycksfågeln (TV-serie)
- 2010 – Räven
- 2010 – Den verklige Karl-Oskar
- 2011 – Simon och ekarna
- 2012 – Hinsehäxan (TV-serie)
- 2012 – Fruktbudet
- 2013 – Ego
- 2016 – Tjuvjägaren
- 2017 – Fallet (TV-serie)
- 2020 – Vår tid är nu (TV-serie)
Teater
redigeraRoller
redigeraRegi
redigera| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 1994 | Spöket på Canterville |
Oscar Wilde | Backa Teater[1] |
| 2001 | Into the Woods |
Stephen Sondheim och James Lapine | Norrlandsoperan/ Profilteatern[8] |
| 2002 | Magister Bläckstadius |
Riksteatern[9] | |
| Swedenhielms |
Hjalmar Bergman | Teater Glashuset[9] | |
| 2004 | En midsommarnattsdröm A Midsummer Night's Dream |
William Shakespeare | Regionteatern Blekinge Kronoberg[10] |
| 2007 | Den inbillade sjuke Le Malade imaginaire |
Molière | Gunnebo slottsteater[11] |
| 2008 | Korpen The Raven |
Edgar Allan Poe | Göteborgs stadsteater |
Priser och utmärkelser
redigeraKällor
redigeraFotnoter
redigera- ^ [a b c d e f g] ”Sven-Åke Gustavsson”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=180945&iv=BIOGRAPHY. Läst 3 augusti 2012.
- ^ ”Sven-Åke Gustavsson”. Göteborgs Stadsteater. Arkiverad från originalet den 7 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160307073623/http://www.stadsteatern.goteborg.se/om-oss/konstnarlig-personal/sven-ake-gustavsson/. Läst 3 augusti 2012.
- ^ Martin, Kai (13 mars 2009). ”Sven-Åke Gustavsson gör sin egen version av polischefen Mellberg”. Expressen. http://www.expressen.se/gt/sven-ake-gustavsson-gor-sin-egen-version-av-polischefen-mellberg/. Läst 3 augusti 2012.
- ^ Martin Nyström (19 februari 1999). ”Mästerlig "Chicago" i Göteborg. Den briljanta ensemblen sänder rysningar i salongen redan från start.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/masterlig-chicago-i-goteborg-den-briljanta-ensemblen-sander-rysningar-i-salongen-redan-fran-start/. Läst 24 mars 2018.
- ^ Lis Hellström Sveningson (15 juli 2006). ”Kärleken segrar över girigheten”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/n%C3%B6je/kultur/k%C3%A4rleken-segrar-%C3%B6ver-girigheten-1.1193541. Läst 1 juli 2016.
- ^ Mikael Löfgren (2 mars 2014). ”Tonträff som bär hela vägen”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/tontraff-som-bar-hela-vagen/. Läst 6 mars 2022.
- ^ ”Markurells i Wadköping”. Göteborgs stadsteater. Arkiverad från originalet den 10 april 2016. https://web.archive.org/web/20160410060644/http://stadsteatern.goteborg.se/pa-scen/20152016/markurells-i-wadkoping/#tab-1. Läst 6 september 2015.
- ^ Sara Norling (8 oktober 2001). ”Alla vill ha mer. Sondheim undersöker vad som händer efter sagans lyckliga slut.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/musikal-alla-vill-ha-mer-sondheim-undersoker-vad-som-hander-efter-sagans-lyckliga-slut/. Läst 16 mars 2019.
- ^ [a b] ”Other works”. IMDb.com. http://www.imdb.com/name/nm0349120/otherworks. Läst 3 augusti 2012.
- ^ Barbro Westling (7 december 2004). ”... men här har de kul!”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/kultur/teater/article10509392.ab. Läst 15 december 2019.
- ^ Riksteatern (21 februari 2007). ”Claes Malmberg blir den inbillade sjuke”. Pressmeddelande. Läst . Arkiverad från originalet den 17 augusti 2016.