Wikipedia

Svenska Lloyd

rederi i Göteborg

Svenska Lloyd, ursprungligen Ångfartygs AB Svenska Lloyd, var ett rederi i Göteborg, som grundades den 10 maj 1869. Bolaget upphörde 1977 och verksamheten överfördes till Broströmskoncernen, som blivit majoritetsägare 1972.[1]

S/S Portos (1891)
S/S Suecia i Göteborg.

Historik

redigera

Ingenjör F. Hansson vid Keillers varv (senare Götaverken), ingenjör Norin och sjökapten J.F. Olsson hade utarbetat en revolutionerande fartygskonstruktion, som bland annat innebar att maskinrummet placerades i båtens akter och att fartyget utrustades med en dittills oprövad kompoundångmaskin med överlägsen driftsekonomi. Hansson och Olsson lyckades intressera konsul Adolph Meyer, skeppsfournerare Axel Liljequist och sjökapten Axel W. Appelberg för projektet. De sände ut en inbjudan att bilda rederiet Ångfartygs Aktiebolaget Svenska Lloyd med ett aktiekapital på 70 000 riksdaler riksmynt, vilket motsvarade kostnaden för det planerade båtbygget. Pengarna strömmade till och den 12 september 1868 beställdes fartyget vid Keillers varv av ett interimsbolag med namnet Bolaget för Ångbåtsfart å Östersjön och Nordsjön.

Den 23 januari 1869 hölls en konstituerande stämma, då Adolph Meyer valdes till ordförande samt fick i uppdrag att låta Kungl. Maj:t fastställa bolagsordningen för Ångfartygs AB Svenska Lloyd, vilket skedde den 10 maj 1869.

Svenska Lloyds första ångare - en flushdäckad båt med tre gaffelriggade master och en bredfock på fockmasten - döptes till Sverige, sjösattes den 25 februari 1869 och levererades annandag påsk samma år. Hon kunde lasta 450 ton och med en Woolf-ångmotor på 45 hästkrafter gjorde hon 7 knop. Hon förbrukade då 8 kubikfot kol i timmen. Fartyget var 140 meter långt, hade ett deplacement på 533 ton och en kubik på 26 000 kubikfot. Hon var av en ny flushdäckad typ med öppen reling och blev normgivande för nybyggen på svenska varv. Svenska Lloyd blev därmed Sveriges första rederi med ångbåtstrafik utanför Östersjön och trafiken blev en ekonomisk framgång. Men redan på annandag jul 1869 förliste dock Sverige utanför Norges kust och blev vrak.[2]

Nio månaders insegling gav ändå kapitalet tillbaka samt en utdelning på 40 procent och en ny ångare beställdes av Lindholmens varv, vilken döptes till Sverige. Vid ett sammanträde den 10 februari 1870 upplöstes bolaget Ångfartygs Aktiebolaget Svenska Lloyd, men redan den 26 februari bildades det Förnyade Ångfartygs Aktiebolaget Svenska Lloyd, där aktiekapitalet bestämdes till 100 000 riksdaler.

I slutet av 1872 ägde Svenska Lloyd fyra ångare: Sverige, Norge, Danmark och Skandinavien. Aktiekapitalet hade ökats från 70 000 till 575 000 riksdaler. Man upprättade även 1873 en första reguljär linje mellan Kristiania (numera Oslo) och Newcastle. Den blev emellertid inte framgångsrik och lades ned redan samma höst. Det blev istället mellan Göteborg och Hamburg som linjetrafiken etablerades och främsta frakt var järn. Trafiken hade tidigare skötts av Svenska Loyds samarbetspartner August Leffler & Son. I slutet av 1874 gick två ångare på linjen och man expanderade med en linje till Bordeaux, som senare kom att anlöpa fler franska hamnar. För linjetrafik på Medelhavet anskaffades den nya snabba ångaren Helios.

Då rederiet existerat i 21 år, disponerades tio mestadels mycket moderna och snabbgående ångare. Fram till 1893 var Adolph Meyer drivande för bolagets utveckling. Det året tog konsul W. Frodi över ledningen, vilken han behöll i tjugo år. Den tiden präglades av hård konkurrens med andra rederier. Då Herbert Metcalfe 1912 övertog ledningen, blev hans första åtgärd att få till stånd tarifföverenskommelser med de utländska rederier som trafikerade linjer mellan Medelhavet och Nordeuropa. Påföljande år inleddes trafik till Dunkerque, som 1919 utsträcktes till Calais och Dieppe. Medelhavsfarten omstrukturerades så att man erbjöd trafik mellan Sverige och Sydfrankrike, Portugal, Spanien, Italien och Nordafrika. Två nya ångare, Anglia och Liguria, byggda på Lindholmens varv tillkom 1914.

År 1916 ändrades rederinamnet till Rederi AB Svenska Lloyd. Genom inköp av de gamla Göteborgsrederierna Ångfartygs AB Thule och Ångfartygs AB Svithiod fick man praktiskt taget kontroll över passagerar- och godstrafiken mellan Sverige och Storbritanniens ost- och västkust. Genom införlivningarna tillfördes nitton ångare och därutöver inköptes fyra äldre ångare och sex nybyggen beställdes. Vid slutet av 1916 fanns på Svenska Lloyds och dotterbolagens skeppslista 42 ångare om 84 028 ton. Första världskriget medförde krigsförlisningar och ångarna Victoria, Germania och Bothnia blev vrak. Sex ångare inköptes som ersättning och genom uppköp av Nordiska Rederi AB tillkom ytterligare fem ångare. Till ny styrelseordförande utsågs 1917 Dan Broström.

Tjugotalet präglades till en början av vikande konjunkturer och lönsamhet. En milstolpe blev beställningen av de två passagerarångarna S/S Suecia och S/S Britannia från varvet Swan, Hunter & Wigham Richardson i Newcastle. De levererades sommaren 1929 och sattes in på Londonlinjen: Suecia den 15 juni och Britannia den 22 juni. Den stora depressionen 1929 medförde svårigheter, men man beställde likväl 1933 rederiets två första motorfartyg och flottan omfattade vid 1934 års slut 32 ångare, 3 motorfartyg och en bogserbåt. År 1936 kunde bolaget betala ut vinst till aktieägarna för första gången på femton år.

Andra världskriget medförde nedläggning av Londonlinjen och flera krigsförlisningar. Skeppslistan omfattade 1939 ångfartyg på 55 925 dödviktston, motorfartyg på 16 525 dödviktston och passagerarångare på 14 000 bruttoton. Vid krigsslutet i maj 1945 bestod skeppslistan av ångfartyg på 31 072 dödviktston, motorfartyg på 17 305 dödviktston och passagerarångare på 8 580 bruttoton. Vid krigshandlingar hade tolv fartyg förlist och 104 besättningsmän omkommit.

Passagerartrafiken efter 1945

redigera

Efter kriget beställdes motorpassagerarfartyget M/S Saga på Götaverken. Hon levererades 1946 för Londontrafiken. Passagerartillströmningen överträffade förväntningarna och 1948 beställdes ett nytt och större passagerarfartyg från varvet i Newcastle: M/S Patricia, som levererades 1951 och då var det största passagerarfartyget i trafik på Nordsjön. Samtidigt stod den nya terminalen vid Londonpiren i Göteborg klar. Eftersom beläggningen var ojämn, med avsevärt färre passagerare vintertid, inledde man kryssningstrafik till Kanarieöarna, Medelhavet och även mellan New York och Västindien. I mitten av 1950-talet började konkurrensen från flyget att märkas och Saga såldes 1955 och Patricia 1956.

Lastlinjerna efter 1945

redigera

Mest ekonomiskt inbringande var Medelhavslinjerna och flottan utökades med nybyggen, andrahandstonnage och tidsbefraktade fartyg. Trafiken på Storbritannien var mindre lönsam, dels på grund av gamla föråldrade fartyg och dels på grund av dålig expedition i de engelska hamnarna. Man beslöt att söka motverka detta genom att beställa två så kallade paragraffartyg. Stella och Fragaria om endast 540 dödviktston. De levererades 1952, men visade sig för små för Englandstrafiken. Förstorade fartyg av samma typ i den så kallade Shakespeare-klassen beställdes och levererades 1955: Portia, Cordelia, Silvia och Hermia. De visade sig väl anpassade för avsedd trafik.

Den traditionella arbetsintensiva styckegodstrafiken behövde rationaliseras. Man inledde försök med laster på pall, fraktade med Shakespearefartygen, som fick namnet Nordsjösystem. Celia klarade triangeln Göteborg - Leith - Newcastle - Göteborg på en vecka inklusive lastning och lossning. Man beställde därför tre specialkonstruerade fartyg, Ofelia, Valeria och Octavia, på omkring 1000 dödviktston vardera vid Sölvesborgs varv. De lastade 25 ton per timme mot tidigare 10 ton och sattes in på alla Englandslinjer utom den till London. En annan innovation på 1950-talet var vinlast i bulk. Vintankfartyget Vinia, som beställdes 1957, hade 34 glasemaljerade tankar och tillkom på grundval av ett långtidskontrakt med Vin & Spritcentralen.

För Medelhavstrafiken var det pallsystem som fungerade på Nordsjön olämpligt. Man specialkonstruerade istället paket med terylensling, som utan vidare hantering kunde lyftas mellan kaj och fartyg. Men själva stuvningen ombord kvarstod. Detta sökte man eliminera genom att flytta maskinrum och överbyggnad bort till förkant, men stuvningen ombord kvarstod. Lösningen blev att flytta maskineri och överbyggnad helt akterut. Då fick man stora, enkla luckor med endast smala remsor kvar längs sidorna. Lindholmens varv lyckades konstruera tillräcklig skrovstyrka hos denna fartygstyp och Italia levererades i januari 1961. Med Italiatypen introducerades det öppna fartygets idé. Då Svenska Lloyd tidigare hade haft 30-35 fartyg insatta på Medelhavslinjerna, kunde trafiken nu upprätthållas med endast tjugo båtar. Våren 1962 nedlades linjetrafiken mellan Nord- och Sydamerika, som inte längre kunde bedrivas med lönsamhet på grund av konkurrensen.

Passagerartrafik av ny typ på 1960-talet

redigera

Passagerarfrekvensen på Nordsjön hade uppnått en stor volym, men var säsongskänslig och måste kombineras med godstrafik för att vara lönsam. Svenska Lloyd började underhandlingar med Ellerman's Wilson Line i Hull om samtrafik och till konceptet anslöt sig även Rederi-Svea. Trafiken kom att bedrivas fram till 1967 under samseglingsbeteckningen England Sverige Linjen. Lloyd beställde 1964 Saga vid Lindholmens varv, liksom även Sveabolagets Svea. Wilsons Spero byggdes i England. Alla tre var ro-ro-fartyg med plats för bilar, flak, trailers och containers. Saga gjorde resan Göteborg-London på 36 timmar. Linjen byggde en helt ny terminal i Skandiahamnen i Göteborg och i Tilbury Docks i Themsenmynningen. De nya fartygens effektivitet gjorde att de konventionella lastlinjerna successivt kunde avvecklas.

År 1966 inledde det av Svenska Lloyd och Svenska Amerika Linien samägda bolaget Hoverlloyd svävartrafik mellan Ramsgate i England och Calais i Frankrike. Verksamheten övertogs 1976 i sin helhet av Broströmskoncernen och 1982 sammanslogs bolaget med den dittills konkurrerande svävaroperatören Seaspeed och bolaget Hoverspeed bildades. Trafiken på linjen lades ned år 2000.

Den sista Englandsfärjan togs ur trafik och såldes 1977. Samma år försvann Svenska Lloyd som rederirörelse och kvarvarande fartyg överfördes till Broströmskoncernen och fick det bolagets skorstensmärke.

Skeppslista

redigera
Fartyg Byggt Varv I tjänst Typ Dödvikt Notering
Sverge 1869 Keillers (Götaverken) 1869-1869 Ångfartyg 500 Förlist 1869 utanför norska kusten.
Sverige 1871 Lindholmen 1871-1892 Ångfartyg 600 Såld 1892 till Motala.
Norge [I] 1872 Lindholmen 1872-1879 Ångfartyg 600 Förlist 1879 i Östersjön.
Danmark 1872 Lindholmen 1872-1881 Ångfartyg 600 Förlist 1881 utanför Hangö.
Skandinavien 1872 Lindholmen 1872-1898 Ångfartyg 600 Såld 1898.
Helios 1857 Newcastle 1874-1882 Ångfartyg 725 Inköpt 1874. Förlist 1882 på Nordsjön.
Norden 1872 Glasgow 1875-1885 Ångfartyg 430 Inköpt 1875 från Ångfartygs AB Norden. Förlist 1885 efter kollision utanför Hamburg.
Mälaren 1872 Glasgow 1875-1887 Ångfartyg 430 Inköpt 1875 från Ångfartygs AB Norden. Såld 1887 till Lübeck.
Adolph Meyer 1880 Lindholmen 1880-1918 Ångfartyg 1000 Förlist 1918 på Nordsjön.
Bordeaux 1881 Lindholmen 1881-1897 Ångfartyg 900 Såld 1897.
Malaga 1882 Bergsunds Verkstad 1882-1912 Ångfartyg 1100 Förlist 1912 efter kollision vid Gibraltar.
Julius Caesar 1870 West Hartlepool 1882-1896 Ångfartyg 1300 F.d. May. Inköpt 1882 från Stockholm. Såld 1896 till Helsingborg.
Victoria [I] 1884 Helsingør 1884-1911 Ångfartyg 2200 Såld 1911.
Norge [II] 1885 Newcastle 1885-1915 Ångfartyg 1200 Såld 1915.
Hispania [I] 1885 Newcastle 1885-1903 Ångfartyg 1200 Såld 1903 till USA.
Norden 1885 Sunderland 1885-1913 Ångfartyg 700 Såld 1913.
Hamburg 1888 Sunderland 1888-1913 Ångfartyg 850 Såld 1913 till Norge.
Göteborg 1893 Rostock 1893-1941 Ångfartyg 1150 Under tysk flagg 1921-1924 och 1926-1933. Krigsförlist 1941 i Nordatlanten.
Italia [I] 1897 Helsingør 1897-1918 Ångfartyg 1700 Krisförlist efter kollision 1918 i konvoj på Nordsjön.
Suecia [I] 1898 Glasgow 1898-1899 Ångfartyg 1000 Förlist 1899 efter kollision.
Gallia [I] 1898 Middlesbrough 1899-1909 Ångfartyg 600 Förlist 1909 utanför Jylland.
Scandinavia [I] 1899 Greenock 1899-1936 Ångfartyg 1980 Såld 1936 till Finland.
Dania 1897 Kinghorn 1900-1915 Ångfartyg 1550 F.d. Tetuan. Inköpt 1900. Såld 1915.
Albania 1903 Tönning 1903-1939 Ångfartyg 1698 Krigsförlist. Minsprängd 1939 utanför Grimsby.
Iberia [I] 1903 Lindholmen 1903-1956 Ångfartyg 1790 Såld 1956 till Norge. Förlist 1957.
Germania 1908 Rotterdam 1908-1917 Ångfartyg 1500 Krigsförlist 1917. Torpederad i Nordsjön.
Campania 1912 Campbeltown 1912-1919 Ångfartyg 2380 Förlist 1919 vid Svartklubbens fyr.
Victoria [II] 1912 Hoboken 1912-1917 Ångfartyg 2150 Krigsförlist 1917 utanför Portugals sydkust.
Hispania [II] 1912 Hoboken 1912-1912 Ångfartyg 2205
Anglia [I] 1914 Lindholmen 1914-1914 Ångfartyg 3230 Förlist efter kollision i River Parana.
Liguria 1913 Lindholmen 1913-1941 Ångfartyg 3315 Krigsförlist efter torpedering 1941 i Nordatlanten.
Viking 1914 Göteborg 1916-1954 Ångbogserare Inköpt 1916. Såld 1954 till Röda Bolaget, Göteborg. Upphuggen 1976.
Frisia [I] 1909 Bergen 1915-1940 Ångfartyg 1515 F.d. Karlsborg. Inköpt 1915. Beslagtagen 1940 i Frankrike av tyska ockupationsmakten. Anlände 1952 till Frankrike för upphuggning.
Mansuria 1913 Oskarshamn 1915-1958 Ångfartyg 1815 F.d. Oskarsborg. Inköpt 1915. Såld 1958 för upphuggning.
Graecia [I] 1911 Sunderland 1915-1950 Ångfartyg 5265 F.d. Marietta N. Inköpt 1915 från Grekland. Såld 1950 till Sverige.
Caledonia 1913 Oskarshamn 1915-1954 Ångfartyg 2210 F.d. Orvar. Överförd från Ångfartygs AB Göteborg-Manchester. Såld 1954 till Sverige.
Gwalia 1907 Sunderland 1915-1940 Ångfartyg 1700 F.d. Heimdal. Överförd från Ångfartygs AB Göteborg-Manchester. Krigsförlist 1940.
Andalusia 1916 Oskarshamn 1916-1940 Ångfartyg 2215 Förlist 1940 på resa från Bordeaux.
Calabria 1916 Oskarshamn 1916-1941 Ångfartyg 2450 Krigsförlist 1941. Torpederad i Atlanten.
Algeria [I] 1916 Oskarshamn 1916-1919 Ångfartyg 2985 Förlist efter kollision med vrak på Themsen.
Bothnia [I] 1881 Sunderland 1916-1917 Ångfartyg 2130 F.d. Bertie. Inköpt 1916. Krigsförlist 1917 i Nordsjön.
Mongolia [I] 1882 West Hartlepool 1916-1920 Ångfartyg 2150 F.d. Thormycroft. Inköpt 1916. Såld 1920.
Canadia [I] 1882 Sunderland 1916-1919 Ångfartyg 2250 Inköpt 1916. Förlist 1919 utanför Manchesterkanalen.
Mercia 1882 West Hartlepool 1916-1918 Ångfartyg 1520 Inköpt 1916. Förlist på Nordsjön 1918.
Agne 1894 Dumbarton 1916-1917 Ångfartyg 1300 F.d. Mancestria. Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Svithiod. Krigsförlist 1917 i Nordsjön.
Anund 1905 Sunderland 1916-1920 Ångfartyg 1230 F.d. Chr. Gylstorff. Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Svithiod. Såld 1920.
Domald 1889 Aberdeen 1916-1920 Ångfartyg 2815 F.d. Alford. Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Svithiod. Såld 1920.
Hugin 1871 Motala 1916-1918 Ångfartyg 2500 F.d. Samara. Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Svithiod. Krigsförlist 1918 i Nordsjön.
Munin 1871 Norrköping 1916-1920 Ångfartyg 915 Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Svithiod. Såld 1920.
Vanland 1893 Campbeltown 1916-1917 Ångfartyg 1850 Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Svithiod. Krigsförlist 1917 i Nordsjön.
Visbur 1911 Sunderland 1916-1917 Ångfartyg 1230 F.d. Mary Horlock. Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Svithiod. Krigsförlist 1917 i Nordsjön.
Saga [I] 1909 Wallsend on Tyne 1916-1929 Passagerarångare 2980 Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Thule. Såld 1929 till Frankrike.
Thule 1892 Newcastle 1916-1925 Passagerarångare 1990 Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Thule. Såld 1925 till Italien.
Thorsten 1884 Lindholmen 1916-1921 Passagerarångare 1440 Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Thule. Såld 1921 till Estland.
Balder / Northumbria 1898 Port Glasgow 1916-1940 Passagerarångare 1250 Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Thule. Ombyggd 1930 och omdöpt till Northumbria. Beslagtogs 1940 i Norge av tyska ockupationsmakten.
Bele 1880 Lindholmen 1916-1921 Ångfartyg 1340 Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Thule. Förlist 1921 på Grönlands västkust.
Atle 1883 Hull 1916-1916 Ångfartyg 2440 Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Thule. Beslagtaget 1916 av tyska myndigheter.
Fritiof 1900 Aberdeen 1916-1933 Ångfartyg 2100 Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Thule. Såld 1933 till Estland.
Sote 1883 Sunderland 1916-1918 Ångfartyg 1690 Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Thule. Torpederad 1918 i Nordsjön och blev vrak.
Ring 1888 Russel 1916-1937 Ångfartyg 1600 Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Thule. Såld 1937 till Norge. Struken ur registren 1942.
Ingeborg 1908 Lindholmen 1916-1956 Ångfartyg 1430 Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Thule. Såld 1956 till Sverige och upphuggen.
Avena 1873 Sunderland 1916-1920 Ångfartyg 900 F.d. Glenisla. Övertaget 1916 från Ångfartygs AB Thule. Såld 1920.
Sylvia 1883 Howden 1917-1928 Ångfartyg 2250 F.d. Najaden. Inköpt 1917. Såld 1928.
Fylgia [I] 1889 Newcastle 1917-1918 Ångfartyg 2550 F.d. Talavera. Inköpt 1917. Krigsförlist 1918. Torpederad.
Industria [I] 1889 Grangemouth 1917-1935 Ångfartyg 2800 F.d. Nils. Inköpt 1917. Såld 1935 till Estland.
Dahlia [I] / Frisia [II] 1907 Lindholmen 1917-1955 Ångfartyg 1494 Övertaget 1917 från Nordiska Rederi AB. Beslagtaget 1940 av tyska ockupationsmakten i Norge. Återköptes 1947 och döptes till Frisia. Såld 1955 till Tjörn.
Calla 1900 Grangemouth 1917-1920 Ångfartyg 1085 F.d. Engineer. Övertaget 1917 från Nordiska Rederi AB. Såld 1920.
Aira 1899 Bowling 1917-1920 Ångfartyg 900 Övertaget 1917 från Nordiska Rederi AB. Såld 1920.
Klippan 1907 Göteborg 1917-1920 Ångfartyg 700 Övertaget 1917 från Nordiska Rederi AB. Såld 1920.
Bellis 1900 Danzig 1917-1917 Ångfartyg 570 F.d. Emmy. Övertaget 1917 från Nordiska Rederi AB. Såld 1917.
Masilia 1917 Oskarshamn 1917-1954 Ångfartyg 2680 Såld 1954 till Västtyskland.
Acacia 1882 West Hartlepool 1918-1920 Ångfartyg 2800 F.d. Arla. Inköpt 1918. Såld 1920.
Fragaria [I] 1883 Sunderland 1918-1920 Ångfartyg 2750 F.d. Freja. Inköpt 1918. Såld 1920.
Vicia [I] 1896 West Hartlepool 1918-1927 Ångfartyg 4300 F.d. Sigrid. Inköpt 1918. Såld 1927 till Finland. Grundstötte 1956 och blev vrak.
Bodia 1899 Stockton-on-Tees 1918-1934 Ångfartyg 2900 F.d. Aila. Inköpt 1918. Såld 1934 till Finland.
Gothia [I] 1893 West Hartlepool 1918-1920 Ångfartyg 3150 F.d. Otago. Inköpt 1918. Såld 1920.G52
Tilia 1882 Hull 1918-1924 Ångfartyg 2440 F.d. Svea. Inköpt 1918. Såld 1924 inom Sverige. Förlist 1926.
Bolivia 1890 Howden 1918-1934 Ångfartyg 2370 F.d. Naparima. Inköpt 1918. Såld 1934 till Estland.
Lunaria [I] 1882 West Hartlepool 1918-1935 Ångfartyg 2310 F.d. Miranda. Inköpt 1918. Såld 1935 till England.
Lobelia 1881 West Hartlepool 1918-1919 Ångfartyg 2430 F.d. Marima. Inköpt 1918. Förlist 1919 utanför engelska ostkusten.
Moria 1889 Whitby 1918-1928 Ångfartyg 2600 F.d. Amphitrite. Inköpt 1918. Såld 1928.
Bothnia [II] 1884 Sunderland 1918-1927 Ångfartyg 2086 F.d. Niord. Inköpt 1918. Såld 1927 inom Sverige.
Catalonia [I] 1918 Oskarshamn 1918-1925 Ångfartyg 2960 Såld 1925 till Ångfartygs AB Tirfing.
Scotia [I] 1918 Lindholmen 1918-1942 Ångfartyg 3280 Krigsförlist 1942. Minsprängd utanför engelska kusten.
Holmia 1918 Finnboda 1918-1926 Ångfartyg 2960 Såld 1926 till England.
Patricia [I] 1901 Trieste 1919-1929 Passagerarångare 2940 F.d. Mongolia och Western Australia. Inköpt 1919. Såld 1929 till England.
Turbinia / Italia II 1919 Oskarshamn 1919- Ångfartyg 3000 Försågs 1926 med Lentzmaskineri och omdöptes till Italia.
Fylgia [II] 1919 Limhamn 1919-1924 Ångfartyg 2350 Förliser 1924 och blir vrak.
Italia [III] 1919 Eriksberg 1919-1925 Ångfartyg 2985 Såld 1925 till Ångfartygs AB Tirfing.
Svecia 1891 Pertusala 1919-1922 Barkskepp 3200 F.d. Elsa Olander. Inköpt 1919. Såld 1922.
Ernst 1885 Washington 1919-1920 Fullriggare 2800 Inköpt 1919. Krigsförlist 1919. Minsprängd.
Viking II 1919 Göteborg 1919-1923 Ångbogserbåt Såld 1923.
Hibernia 1920 Göteborg 1920-1938 Ångfartyg 3450 Såld 1938 till Chile.
Gallia [II] 1920 Göteborg 1920-1925 Ångfartyg 3450 Såld 1925 till Ångfartygs AB Tirfing.
Bernicia 1920 Oskarshamn 1920-1955 Ångfartyg 2550 Såld 1955 till Tyskland. Ankom 1966 Italien för upphuggning.
Lombardia [I] 1920 Hansweert 1920-1923 Ångfartyg 2935 Såld 1923.
Canadia [II] 1920 Limhamn 1920-1950 Ångfartyg 2545 Såld 1950 till Danmark.
Scania [I] 1920 Limhamn 1920-1921 Motorfartyg 1000 Såld 1921.
Mongolia [II] 1917 Lindholmen 1920-1927 Ångfartyg 3140 F.d. Anten. Inköpt 1920. Såld 1927 till Norge.
Gothia [II] 1916 Lindholmen 1920-1936 Ångfartyg 3120 F.d. Roxen. Inköpt 1920. Såld 1936 till Göteborg. Upphuggen 1967 i Göteborg.
Algeria 1921 Oskarshamn 1921-1943 Ångfartyg 2800 Krigsförlist 1943 efter minsprängning utanför nederländska kusten.
Ivernia 1921 Oskarshamn 1921-1954 Ångfartyg 2580 Såld 1954 till Billingsfors. Ankom 1969 Italien för upphuggning.
Valencia [I] 1925 Landskrona 1925-1942 Ångfartyg 2590 Krigsförlist 1942 efter minsprängning i danskt vatten.
Cambria 1895 Rostock 1927-1930 Ångfartyg 760 F.d. Götha. Inköpt 1927. Såld 1930.
Suecia [II] 1929 Newcastle 1929-1966 Passagerarångare 2210 Såld 1966 till Panama. Ankom 1973 till Turkiet för upphuggning.
Britannia 1929 Newcastle 1929-1966 Passagerarångare 2210 Såld 1966 till Grekland. Ankom 1973 till Italien för upphuggning.
Bothnia [III] 1918 Limhamn 1929-1941 Ångfartyg 2290 F.d. Freja. Inköpt 1929. Förlist 1941 efter kollision på Elbe.
Gallia [III] 1926 Kiel 1931-1940 Ångfartyg 2250 F.d. Orion. Inköpt 1931. Beslagtagen 1940 i Bergen av tyska myndigheter.
Catalonia [II] 1931 Helsingborg 1931-1934 Ångfartyg 2305 Förlist 1934 i Adriatiska havet.
Scania [II] 1934 Kockums 1934-1942 Motorfartyg 2650 Krigsförlist 1942. Sänkt i Atlanten av tysk ubåt.
Sicilia [I] 1934 Kockums 1934-1943 Motorfartyg 2650 Krigsförlist 1943. Sänkt av ubåt utanför Moçambique och blir vrak.
Gdynia 1934 Kockums 1934-1959 Motorfartyg 2650 Såld 1959 till Etiopien. Blev 1973 vrak i Moçambique.
Patricia [II] 1926 Newcastle 1935-1940 Passagerarångare 2950 F.d. Patris II. Inköpt 1935. Såld 1940 till Marinförvaltningen. Ankom 1973 Spanien för upphuggning.
Gothia [III] 1937 Eriksberg 1937-1940 Motorfartyg 2745 Krigsförlist 1940 och blir vrak.
Scandinavia [II] 1937 Eriksberg 1937-1943 Motorfartyg 2745 Krigsförlist 1943. Sänkt av tysk ubåt utanför Guyana.
Venezia [I] 1938 Lindholmen 1938-1943 Motorfartyg 2650 Krigsförlist 1943. Torpederad utanför Rio och blir vrak.
Tunisia 1938 Langesundsvarvet 1938-1962 Motorfartyg 2460 Såld 1962 till Stockholm. Ankom 1968 Västtyskland för upphuggning.
Varia 1908 Helsingborg 1940-1940 Motorfartyg 1300 F.d. Ronny. Inköpt 1940. Krigsförlist samma år efter bombning i Engelska kanalen.
Industria [II] 1940 Lindholmen 1940-1943 Motorfartyg 2940 Krigsförlist 1943. Torpederad utanför Bahia.
Dahlia [II] 1941 Lindholmen 1941-1959 Motorfartyg 2900 Såld 1959 till Sverige.
Camelia 1941 Lindholmen 1941-1964 Motorfartyg 2920 Såld 1964 till Italien. Ankom 1980 till Jugoslavien för upphuggning.
Virginia 1942 Lindholmen 1942-1965 Motorfartyg 2900 Såld 1965 till Grekland. Upphuggen 1978.
Lunaria [II] 1931 Lindholmen 1942-1958 Ångfartyg 2737 F.d. Trione. Inköpt 1942. Såld 1958 till Italien. Upphuggen där 1969.
Bothnia [IV] 1930 Finnboda 1942-1960 Ångfartyg 805 F.d. Ajax. Inköpt 1942. Såld 1960 till Grekland. Förliste 1967 och blev vrak.
Vicia [II] 1943 Lindholmen 1943-1961 Motorfartyg 2940 Såld 1961 till Skärhamn. Strandad 1965 och blev vrak.
Industria [III] 1943 Lindholmen 1943-1961 Motorfartyg 2920 Såld 1961 till Norge.
Scandinavia [III] 1944 Götaverken 1944-1970 Motorfartyg 6330 Såld 1970 till Grekland. Ankom 1979 till Jugoslavien för upphuggning.
Scania [III] 1945 Lindholmen 1945-1962 Motorfartyg 2975 Såld 1962 till Norge. Förlist 1973 i Australien och blev vrak.
Saga [II] 1946 Götaverken 1946-1956 Passagerarmotorfartyg 2150 Såld 1956 till Frankrike. Ankom 1975 till Jugoslavien för upphuggning.
Acacia [II] 1946 Götaverken 1946-1947 Motorfartyg 3650 Förlist 1947 vid Falsterbo rev och blev vrak.
Anglia [II] 1946 Götaverken 1946-1958 Motorfartyg 1715 Såld 1958 till Brasilien. Upphuggen där 1972.
Algeria [III] 1946 Lindholmen 1946-1964 Motorfartyg 3020 Såld 1964 till Jugoslavien.
Scotia [II] 1923 Korsør 1946-1948 Ångfartyg 1050 F.d. Ranfrid. Såld 1948 till Malmö. Ankom 1996 till Turkiet för upphuggning.
Titania [I] 1918 1947-1951 Ångfartyg 8200 F.d. Grey County. Inköpt 1947. Såld 1951 till Sverige.
Victoria [III] 1947-1949 Ångfartyg 6685 F.d. Lista. Inköpt 1947. Såld 1949 till Sverige.
Gothia [V] 1921 Elmshorn 1947-1952 Ångfartyg 1206 Inköpt 1947. Såld 1952 till Hamburg. Förliste 1959 och blev vrak.
Adria 1947 Italien 1947-1963 Motorfartyg 2945 Såld 1963 till Jugoslavien.
Campania [II] 1947 Italien 1947-1963 Motorfartyg 2945 Såld 1963 till Spanien.
Murcia 1948 Fredrikstad 1950-1963 Ångfartyg 3550 F.d. Foldal. Inköpt 1950. Såld 1963 till Finland. Förlist 1971 utanför Mauritius och blev vrak.
Venezia [II] 1950 Eriksberg 1950-1967 Motorfartyg 3410 Såld 1967 till Taiwan.
Sicilia [II] 1950 Eriksberg 1950-1967 Motorfartyg 3410 Såld 1967 till Grekland. Upphuggen 1989.
Patricia [III] 1951 Newcastle 1951-1958 Passagerarångare 2430 Såld 1958 till Hamburg-Amerika Linie. Till Indien 1997 för upphuggning.
Fragaria [II] 1952 Orenstein-Koppel 1952-1962 Motorfartyg 540 Såld 1962 till Skärhamn.
Stellaria 1952 Orenstein-Koppel 1952-1962 Motorfartyg 540 Såld 1962 till Styrsö. Ankom 2004 Danmark för upphuggning.
Titania [II] 1953 Eriksberg 1953-1962 Motortanker Såld 1962 till DDR.
Valencia [II] 1954 Lindholmen 1954-1968 Motorfartyg 3250 Såld 1968 till Filippinerna.
Gandia 1954 Lindholmen 1954-1968 Motorfartyg 3250 Såld 1968 till Filippinerna.
Lombardia [II] 1954 Gävle 1954 Motorfartyg 3450 Såld 1954 till Danmark. Strandade 1967 och blev vrak.
Portia 1955 Uddevallavarvet 1955-1965 Motorfartyg 895 Såld 1965.
Cordelia 1955 Uddevallavarvet 1955-1964 Motorfartyg 895 Såld 1964 till Finland.
Silvia 1955 Uddevallavarvet 1955-1965 Motorfartyg 895 Såld 1965.
Hermia 1955 Uddevallavarvet 1955-1965 Motorfartyg 895 Såld 1965.
Almeria 1955 Lindholmen 1955-1967 Motorfartyg 3250 Såld 1967 till Stockholm. Uppges sänkt 1984 utanför Libyens kust.
Celia 1955 Hamburg 1955-1965 Motorfartyg 920 Såld 1965 till Norge. Uppges sjunken 1980.
Massilia 1956 Helsingborg 1956- Motorfartyg 3480
Iberia [II] 1956 Burmeister&Wain 1956- Motorfartyg 3470
Begonia 1958 Lindholmen 1958-1969 Motorfartyg 6175 Såld 1969 till Grekland. 1982 upphuggning i Grekland.
Ofelia 1958 Sövesborg 1958-1963 Motorfartyg 1055 Förlist 1963 utanför skotska västkusten och blir vrak.
Valeria 1958 Sövesborg 1958-1966 Motorfartyg 1055 Såld 1966 inom Sverige.
Octavia 1958 Sövesborg 1958-1966 Motorfartyg 1055 Såld 1966 inom Sverige.
Olivia 1959 Lübeck 1959- Motortanker 18260
Vinia 1959 Sölvesborg 1959-1978 Motorvintanker 895 25% sålt till Svenska Orient Linien. Övertagen 1978 av Broströms Rederi. Ankom 2001 Indien för upphuggning.
Convallaria 1959 Lindholmen 1959-1970 Motorfartyg 6550 Såld 1970 till Hong Kong. Ankom 1985 Pakistan för upphuggning.
Gothia [IV] 1941 Eriksberg 1960-1963 Motorfartyg 2160 F.d. Bohus. Inchartrad 1950. Inköpt 1960. Såld 1963 till Italien. Blev 1978 vrak.
Bothnia [V] 1941 Eriksberg 1960-1963 Motorfartyg 2160 F.d. Åhus. Inköpt 1960. Såld 1963 till Finland. Blev 1969 vrak.
Italia [IV] 1961 Lindholmen 1961-1974 Motorfartyg 4460 Såld 1974 till Egypten. Upphuggen 2004.
Gallia [IV] 1961 Lindholmen 1961-1974 Motorfartyg 4570 Såld 1974 till Finland. Ankom 1988 till Bangladesh för upphuggning..
Dalmatia 1962 Lindholmen 1962-1976 Motorfartyg 4600 Såld 1976 till Hong Kong.
Scania [IV] 1962 Lindholmen 1962-1973 Motorfartyg 4600 Såld 1973 till Liberia. Ankom 1999 Indien för upphuggning.
Segovia 1963 Cadiz, Spanien 1963-1971 Motorfartyg 4600 Såld 1971 till Svenska Orient Linien. Ankom 1987 Taiwan för upphuggning.
Hispania [III] / Valencia [III] 1964 Cadiz, Spanien 1964-1968 Motorfartyg 4600 Omdöpt 1968 till Valencia. Såld 1977 till Cypern. Förlist 1988 och blev vrak.
Industria [IV] 1964 Cadiz, Spanien 1964-1977 Motorfartyg 4600 Såld 1977 till Cypern. Förlist 1994 och blev vrak.
Saga [III] 1965 Lindholmen 1966-1971 Passagerar/bilfärja 2700 Såld 1971 till Stena Line. Ankom 2003 Turkiet för upphuggning.
Vinlandia 1966 Vaagen Verft, Norge 1966-1977 Motorvintanker 1425 Ägd av partrederi tillsammans med Svenska Orient Linien 25%. Överförd 1977 till Broströms rederi. Ankom 1977 Turkiet för upphuggning.
Patricia [IV] 1966 Lindholmen 1967-1977 Passagerar/bilfärja 1490 Såld 1978 till Stena Line.
Lombardia [III] 1942 Götaverken 1967-1970 Motorfartyg 9000 F.d. Barranduna. Inköpt 1967 från Transatlantic. Såld 1970 till Panama. Ankom 1974 Taiwan för upphuggning.
Hispania [IV] / Saga [IV] 1966 Lindholmen 1969-1977 Passagerar/bilfärja 2510 F.d. Svea. Inköpt 1969. Omdöpt 1972 till Saga. Såld 1978 till Grekland. Anlände 2011 till Indien för upphuggning.
Vindemia 1969 Vaagen Verft, Norge 1969-1977 Motorvintanker 1660 Ägd av partrederi tillsammans med Svenska Orient Linien 25%. Överförd 1977 till Broströms rederi. Ankom 2002 Turkiet för upphuggning.
Fragaria [III] 1972 Vigo, Spanien 1972-1977 Ro-ro-fartyg 4320 Överförd 1977 till Broströms rederi.
Stellaria [II] 1973 Vigo, Spanien 1973-1977 Ro-ro-fartyg 4389 Överförd 1978 till Broströms rederi.

Flaggor och skorstensmärken

redigera

Svenska Lloyds första bolagsflagga bestod av en rektangulär, gul duk med ett diagonalställt, blått kors. Likheten med den ryska örlogsflaggan, ett likadant blått kors på vit botten, ledde dock till irritation. Man ansåg att den kunde förväxlas med ryska flottans färger. Efter påstötning från officiellt håll ändrade Svenska Lloyd sin flagga till en vit duk med blått S:t Georgs-kors.

Under Svenska Lloyds första år hade bolagets fartyg inget skorstensmärke, då detta ännu inte var allmänt i Sverige. Det första märke man införde, var ett blått "L" på gul botten, vilket bibehölls tills Thulebolaget 1916 gick upp i Svenska Lloyd. Man övertog då dess skorstensmärke med den gula stjärnan i en blå cirkel. Lastfartygen hade under en period svart skorsten med märket placerat i ett vitt band. Men när motorfartygen med sina rymligare passagerarutrymmen tillkom, fick dessa den vita skorstenen, vilken varit reserverad för passagerarfartygen på England. År 1938 gick man gått över till vit skorsten för samtliga fartyg.[3]

Referenser

redigera
  1. ^ http://kommandobryggan.se/Bryggan/lloyd.htm
  2. ^ Olsson, Jan; Wällhed, Anders (1994). Kampen mellan segel och ånga. Göteborg: Tre böcker. sid. 115. Libris 7592894. ISBN 9170291322 
  3. ^ Lloydaren 1959, Rederiaktiebolaget Svenska Lloyd, Göteborg 1959, s. 12
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Svenska_Lloyd&oldid=54299119”
  NODES
innovation 1
Note 1