Tånglake
Tånglake eller ålkusa (Zoarces viviparus) är en fiskart i familjen tånglakefiskar som tillhör ordningen abborrartade fiskar.
| Tånglake | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Abborrartade fiskar Perciformes |
| Familj | Tånglakefiskar Zoarcidae |
| Släkte | Zoarces |
| Art | Tånglake Z. viviparus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Zoarces viviparus | |
| Auktor | Linné, 1758[1] |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Taxonomi
redigeraTånglaken är den enda europeiska arten av släktet Zoarces, som för övrigt omfattar tre arter till[2] från Asien[3] [4] och Nordamerika[5].
Utseende
redigeraTånglaken har en lång, ålliknande kropp med ett trubbigt huvud och rygg- stjärt- och analfenor som är sammanhängande och bildar en enda fena (dock med ett hack långt bak på ryggfenan).[6] Närvaro av färgämnet biliverdin gör att tånglakens ben liksom näbbgäddans är gröna. Kroppsfärgen är variabel. Arten har kraftiga läppar. Den kan bli upp till 50 cm lång och nå en vikt på 0,6 kg.[7]
Vanor
redigeraArten är en bottenfisk som föredrar blandbottnar i tång- och algbältet nära stränderna. På mjuka bottnar kan den emellertid gå ner till 40 meters djup.[7] Födan består av mindre djur som kräftdjur, snäckor, fjädermygglarver samt fiskägg och -yngel.[8]
Fortplantning
redigeraTånglaken föder levande ungar, det vill säga äggen kläcks och ungarna utvecklas inom moderns kropp. Fortplantningen sker under vintern, och under den följande sommaren föder honan upp till 300 bottenlevande ungar.[7]
Utbredning
redigeraUtbredningsområdet sträcker sig från Engelska kanalen vid Sommes utlopp längs Storbritanniens östkust och Irländska sjön till Shetlandsöarna, Nordsjön och Östersjön samt längs Norges kust till Barents hav och Vita havet.[8] Den är vanlig längs hela Sveriges kust från Bohuslän till Norrbotten och i Finland upp till Simo i Lappland.[6]
Sportfiske
redigeraArten räknas kanske inte till de mer uppskattade sportfiskarna, men trots det bedrivs det lite riktat fiske efter denna art av så kallade specimenfiskare. Det svenska rekordet innehas av Anders Sonesson från Kvidinge; hans rekordexemplar vägde 332 gram och var 41 centimeter långt. Fisken fångades i Helsingborg.[9]
Referenser
redigera- ^ ”Zoarces viviparus (Linnaeus, 1758)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=165324. Läst 7 augusti 2010.
- ^ ”Zoarces Cuvier, 1829” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=165323. Läst 7 augusti 2010.
- ^ Garilao, Cristina V. (20 april 2010). ”Zoarces gillii (Jordan & Starks, 1905)” (på engelska). Fishbase. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=630992. Läst 8 augusti 2010.
- ^ Garilao, Cristina V. (20 april 2010). ”Zoarces elongatus (Kner, 1868)” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/SpeciesSummary.php?id=23806. Läst 8 augusti 2010.
- ^ Froese, Rainer (20 april 2010). ”Zoarces americanus (Bloch & Schneider, 1801) Ocean pout” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=480. Läst 8 augusti 2010.
- ^ [a b] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 167, 446. ISBN 91-1-844202-1
- ^ [a b c] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 167. ISBN 91-518-4572-5
- ^ [a b] Froese, Rainer (20 april 2010). ”Zoarces viviparus (Linnaeus, 1758) Eelpout” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/SpeciesSummary.php?id=479. Läst 7 augusti 2010.
- ^ ”Han tog Sveriges största tånglake”. HD. https://www.hd.se/2014-01-23/han-tog-sveriges-storsta-tanglake. Läst 4 juni 2019.