Wäinö Aaltonen
Wäinö Waldemar Aaltonen, född 8 mars 1894 i Karinais, död 30 maj 1966, var en finländsk skulptör och målare.[18][19]
Wäinö Aaltonen | |
Född | Wäinö Waldemar Aaltonen 8 mars 1894[1][2][3] Karinais eller S:t Mårtens[4] |
---|---|
Död | 30 maj 1966[5][1][2] (72 år) Helsingfors[6] |
Medborgare i | Finland[7] |
Utbildad vid | Åbo ritskola Wäinö Aaltonenskolan |
Sysselsättning | Målare, fotograf[8], skulptör, bildkonstnär[9][10][11] |
Noterbara verk | När vänskapsbanden knytes |
Maka | Aino Pietiläinen (g. 1920–1929, skilsmässa) |
Barn | Matti Aaltonen (f. 1921 och 1921) Maija Aaltonen (f. 1924) |
Släktingar | Aaro Hellaakoski |
Utmärkelser | |
Hedersdoktor vid Lunds universitet (1941) Prins Eugen-medaljen (1947)[12] Hedersdoktor vid Helsingfors universitet (1950) Kommendör av Sankt Olavs orden (1950)[13] Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden (1950)[14] Storofficer av Solidaritetens stjärnorden (1952)[15] Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden (1959)[16] Riddare av Hederslegionen[17] | |
Redigera Wikidata |
Biografi
redigeraWäinö Aaltonen studerade teckning och målning för Victor Westerholm vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo 1910–1915. Därefter ägnade han sig åt skulptur och gjorde som ett betydande ungdomsverk en pojke i granit (1917–1920), som nu finns på Ateneum i Helsingfors. Han blev professor 1940, fil. hedersdoktor i Lund 1941[20] och ledamot av Finlands Akademi från 1948.[21]. Hans mest kända skulptur är Bronsstaty av Paavo Nurmi från 1925. Han har även gjort minnesmärket över torpedbåten S 2. Bland hans övriga skulpturer finns hjältemonumentet i Nyslott samt Frihetsgudinnan bekransar ungdomen som fanns vid Helsingfors universitet, men förstördes under andra världskriget[18]. I Sverige finns bland andra skulpturen När vänskapsbanden knytes vid Näckrosdammen/Renströmsplatsen i Göteborg, som är en gåva till Göteborgs stad av Åbo stad (ett identiskt exemplar finns i Åbo). För Hässelby villastads kyrka skapade han träskulpturen Barnet med sin skyddsängel[22].
I samband med byggandet av Wäinö Aaltonens museum i Åbo donerade Aaltonen en betydande mängd av sina verk till staden och dessa utgör nu grunden för stadens konstsamling och för basutställningen i museet.
Aaltonen finns i Sverige representerad vid Moderna museet[23] och Nationalmuseum[24] i Stockholm, i Göteborgs konstmuseum (med ett porträtt av Jean Sibelius)[25], Miliseum[26] och Ateneum[27]
Bildgalleri
redigera-
Arbetet och framtiden, skulptursvit i Riksdagshuset.
-
Frimärke vid riksdagens 75-årsjubileum 1982: "Framtiden" ur skulptursviten.
-
Arbete med Paavo Nurmi-statyn 1924–25.
-
Wäinö Aaltonen i sin ateljé, med Jungfru Finland, nu i Wäinö Aaltonens museum, till vänster.
-
Wäinö Aaltonen med Turun Lilja.
-
Porträtt av Otto Manninen.
Källor
redigeraNoter
redigera- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6x3596j, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aaltonen, Vallio or Waïnö, Benezit Dictionary of Artists, 17 januari 2018, 10.1093/BENZ/9780199773787.ARTICLE.B00000031, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 6385635, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Finska konstnärsgillets konstnärsmatrikel.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Аалтонен Вяйнё Валдемар”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Аалтонен Вяйнё Валдемар”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 27 februari 2016.[källa från Wikidata]
- ^ Société des auteurs dans les arts graphiques et plastiques, Liste des auteurs au 07/01/2019, Société des auteurs dans les arts graphiques et plastiques, 2024, läs online, läst: 20 september 2020.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, hamhelsinki.fi .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, hamhelsinki.fi .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, hamhelsinki.fi .[källa från Wikidata]
- ^ Sök medaljförläningar, Svenska kungafamiljen, läs online, läst: 13 december 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Tildelinger av ordener og medaljer, Norska kungahuset, läst: 14 november 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Kaius Niemi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 6 december 1950, s. 10 .[källa från Wikidata]
- ^ quirinale.it, Quirinale-ID: 28422, läst: 14 november 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Korkeimpien suomalaisten kunniamerkkien haltijat 1918–1969, Tietosanakirja-osakeyhtiö, 1970, s. 41, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Olympedia, 2006, Olympedia person-ID: 920254, läst: 14 november 2024.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Uppgift från DATA – Illustrerad uppslagsbok för familjen, uppslagsord Aaltonen, Wäinö
- ^ Aaltonen, Väinö Valdemar i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
- ^ Aaltonen, Väinö Valdemar i Nordisk familjebok (fjärde upplagan 1951)
- ^ Aaltonen, V. V. i Svensk uppslagsbok, band 32 (supplement)
- ^ Hässelby kyrka
- ^ Moderna museet
- ^ Nationalmuseum
- ^ Göteborgs stadsmuseum
- ^ Miliseum
- ^ Ateneum
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör Wäinö Aaltonen.
- ”Aaltonen, Wäinö”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4279-1416928956885
- Wäinö Aaltonen på Åbo webbplats