Norrala kungsgård i hälsingesocknen Norrala (i nuvarande Söderhamns kommun) var under medeltiden ett av de sex gods i det svenska Norrland vilka omnämns som en del av sveakungarnas Uppsala öd i Hälsingelagen. Kungsgården anlades troligen vid 1200-talets slut som ett led i den svenska kronans strävan att skaffa sig ökad kontroll över dessa då självständiga områden. Genom att gården lades intill en större gravhög från järnåldern i en gammal centralbygd anslöt den till en äldre regional maktstruktur, en medveten strategi från kungamaktens sida för att legitimera anspråken på överhöghet. Först 1331 finns belägg för att kronan då betraktade Hälsingland som en del av riket. Från att ha varit kronans tentakel ut mot de självständiga norrländska trakterna och en del av dess tributsystem blev Norrala kungsgård ett centrum för hälsingefogdens organiserade skatteuppbörd och förvaltning. Det var sannolikt därför som omfattande försvarsanläggningar anlades vid havsinloppen till Norrala på 1300-talet och varför socknen ägde en av de få klövsadelkyrkorna i det medeltida Norrland. Efter att kronan 1454 avyttrat de två andra kungsgårdarna i Hälsingland utsträcktes Norrala kungsgårds förvaltningsområde till att omfatta hela landskapet. Inrikespolitiskt spelade Norrala kungsgård en roll vid åtminstone två tillfällen. Omkring 1372 var representanter för samtliga norrländska kustlandskap samlade där till tings för att framföra sina krav gentemot Albrekt av Mecklenburg. År 1521 reste frälsemannen Gustav Eriksson (Vasa) till Norrala kungsgård för att tala till hälsingarna och vinna deras stöd i kampen mot unionskungen Kristian II. Något senare slöt dessa upp vid hans sida. ► Läs mer