Woody Allen

	Woody Allen
	Woody Allen i maj 2016.
Född	Allan Stewart Konigsberg; 30 november 1935 (88 år); Bronx, New York, USA; (men huvudsakligen uppväxt i Brooklyn i New York)
Andra namn	Heywood Allen
År som aktiv	1956–
Maka	Harlene Rosen (g. 1956–1959) ; Louise Lasser (g. 1966–1969) ; Soon-Yi Previn (tillsammans från 1991, gifta sedan 1997– )
Partner	Diane Keaton (1970–1971) ; Mia Farrow (1981–1991)
Webbplats	woodyallen.com
Betydande verk	Annie Hall, Manhattan, Hannah och hennes systrar, Midnatt i Paris
Oscar
	Bästa originalmanus; 1978 Annie Hall; 1987 Hannah och hennes systrar; 2012 Midnatt i Paris; Bästa regi; 1978 Annie Hall
Golden Globe Awards
	Bästa manus; 1985 Kairos röda ros; 2012 Midnatt i Paris
BAFTA Awards
	Bästa regi; 1978 Annie Hall; 1987 Hannah och hennes systrar; Bästa manus; 1978 Annie Hall; 1980 Manhattan; Bästa originalmanus; 1985 Broadway Danny Rose; 1986 Kairos röda ros; 1987 Hannah och hennes systrar; 1993 Fruar och äkta män; 2012 Midnatt i Paris
	IMDb SFDb

Heywood "Woody" Allen,^[2] ursprungligen Allan Stewart Konigsberg, född 30 november (men officiellt registrerad som född 1 december)^[3] 1935 i Bronx i New York, är en amerikansk filmregissör, manusförfattare, skådespelare, komiker och musiker. Allen har under sin karriär vunnit fyra Oscarsstatyetter.

Biografi

Bakgrund

Woody Allen föddes som Allan Stewart Konigsberg, son till Nettie (född Cherry; 1906–2002) och Martin Konigsberg (1900–2001), två andragenerationens ashkenazi-judiska invandrare.^[1] Allen föddes i Bronx, men växte huvudsakligen upp i Flatbush i Brooklyn, där systern Letty kom att födas 1944.^[1] I samband med att Allen inledde sin karriär som komiker och författare av skämt antog han artistnamnet Woody Allen – som 17-åring ändrade han sitt registrerade namn från Allan Stewart Konigsberg till Heywood Allen^[2] (med smeknamnet "Woody").

Film och komedi

Woody Allen spelar ofta själv huvudrollen som neurotisk, judisk New York-bo i sina filmer. Staden New York kan ofta ses som en "extra huvudroll" i filmerna, då många av hans filmer är inspelade där. Några filmer har även spelats in på andra platser: vissa delar av Annie Hall (1977) i Los Angeles, delar av Alla säger I Love You (1996) i Venedig och Paris, och på senare år har han även spelat in flera filmer i Spanien och Storbritannien. Annars lämnar Allen ogärna staden New York.^[4]

Under 1960-talet gjorde Allen karriär som ståuppkomiker. Vissa föreställningar spelades in och går att få tag på LP och CD.

År 1974 belönades han med Nebulapriset i klassen "Bästa dramatisering" för Sjusovaren (på engelska Sleeper).

Två av Allens favoritregissörer är Ingmar Bergman och Federico Fellini. De har också i viss utsträckning påverkat Allens filmkonst, särskilt efter de "lättare komedierna" på 1970-talet. Exempel där sådana influenser kan märkas är Interiors 1978 (Bergman) och Stardust Memories 1980 (Fellini). När det gäller den renodlade, ofta absurda och judiskt influerade komedin har Bröderna Marx och då särskilt Groucho Marx varit stora förebilder. Groucho Marx kommenterade själv detta på sin ålders höst då han menade att Allen visserligen inspirerats av Bröderna Marx men att Allen utvecklat denna komedityp och lyckats finna sin egen, unika stil.^[5]

Med filmen Annie Hall (1977) kom hans riktigt stora genombrott. Filmen vann en Oscar för bästa film 1977, vilket är högst ovanligt för en komedi. Själv prisades han för Bästa regi samt Bästa manus och var även nominerad som Bästa manliga huvudroll. 1987 vann han sin tredje Oscar för manuset till Hannah och hennes systrar (1986) och 2012 vann han sin fjärde Oscar, även den för Bästa manus, för Midnatt i Paris (2011). Sammanlagt har han fått 23 Oscarsnomineringar, 15 gånger som manusförfattare, sju som regissör och en gång som skådespelare. Detta gör honom till en av de personer som nominerats flest gånger. Allen själv har aldrig varit på plats på galan för att motta sina priser. Enda gången han besökt galan var 2002 när han höll ett tal om sin hemstad New York och bad filmskapare att fortsätta göra film i staden även efter terroristattackerna 11 september 2001. Talet möttes med stående ovationer.^[6]

Jazzklarinettist

Woody Allen under ett musikuppträdande i Lissabon 2006.

Woody Allen har ibland turnerat som jazzklarinettist och spelar så gott som varje måndagskväll klarinett på Café Carlyle i New York.^[7]

Privatliv

Den 15 mars 1956 gifte sig den då endast tjugoårige Allen med Harlene Rosen. De skilde sig 1959. Den 2 februari 1966, då Allens karriär som manusförfattare börjat komma igång på allvar, gifte han sig med skådespelerskan Louise Lasser. I samma veva flyttade han in i den lägenhet vid 930 Fifth Avenue på New Yorks Upper East Side som han sedan bodde i ända fram till slutet av 1990-talet. År 1969 skilde sig Allen och Lasser.

I början av 1970-talet inledde han ett förhållande med skådespelerskan Diane Keaton, ett förhållande som bland annat kom att ge stoff till hans oscarsbelönade film Annie Hall (1977), där Keaton själv spelar huvudrollen (hennes verkliga flicknamn var Diane Hall). Allens och Keatons verkliga förhållande varade formellt 1970–71, samt en tid därefter under mindre formella förhållanden. De har förblivit nära vänner, och Keaton har fortsatt att spela roller i många av Allens filmer.

Från 1981 var Allen tillsammans med Mia Farrow. Trots det långvariga förhållandet (1981–1991) behöll de hela tiden var sin lägenhet: Allen hade sin på Upper East Side och tvärs över Central Park levde Farrow och hennes många adoptivbarn i en våning på Upper West Side. Allen och Farrow adopterade ett barn tillsammans och har även biologiska sonen Ronan Farrow gemensamt. Deras förhållande, som bland annat innebar många huvudroller för Farrow i Allens filmer, ebbade ut runt 1991. I januari 1992 säger sig Mia Farrow ha upptäckt fotografier av sexuell karaktär på Farrows då 21-åriga adoptivdotter Soon-Yi Previn. Historien utvecklade sig till en skandal som briserade under 1992^[8], med ömsesidiga anklagelser mellan Allen och Farrow samt vårdnadstvister rörande deras två gemensamma barn Dylan och Satchel. Den 22 december 1997 gifte sig Allen och Soon-Yi i Venedig och har sedan dess adopterat två egna barn.

Woody Allen har i intervjuer sagt att han är ateist.^[9]

Filmografi i urval

1966 – Operation Tiger Lily (What's Up, Tiger Lily?, där han skrev nytt manus, "överdubbade" och klippte om en befintlig japansk actionfilm)
1967 – Casino Royale (endast som skådespelare)
1969 – Ta pengarna och stick! (Take the Money and Run)
1971 – Bananas
1972 – En gång till, Sam (Play It Again, Sam, där han står för manus men ej regi)
1972 – Allt du skulle vilja veta om sex, men varit för skraj att fråga om (Everything You Always Wanted to Know About Sex (But Were Afraid to Ask))
1973 – Sjusovaren (Sleeper)
1975 – Död och pina (Love and Death)
1976 – Aldrig i livet! (The Front, endast som skådespelare)
1977 – Annie Hall
1978 – Interiors
1979 – Manhattan
1980 – Stardust Memories
1982 – En midsommarnatts sexkomedi (A Midsummer Night's Sex Comedy)
1983 – Zelig
1984 – Broadway Danny Rose
1985 – Kairos röda ros (The Purple Rose of Cairo)
1986 – Hannah och hennes systrar (Hannah and Her Sisters)
1987 – Radio Days
1987 – September
1988 – En annan kvinna (Another Woman)
1989 – New York Stories (regisserade en av delarna: "Oedipus Spex" ("Oedipus Wrecks"))
1989 – Små och stora brott (Crimes and Misdemeanors)
1990 – Alice
1991 – Scener från en galleria (Scenes from a Mall, endast som skådespelare)
1992 – Skuggor och dimma (Shadows and Fog)
1992 – Fruar och äkta män (Husbands and Wives)
1993 – Manhattan Murder Mystery
1994 – Kulregn över Broadway (Bullets Over Broadway)
1995 – På tal om Afrodite (Mighty Aphrodite)
1996 – Alla säger I Love You (Everyone Says I Love You)
1997 – Harry bit för bit (Deconstructing Harry)
1998 – Wild Man Blues (endast som skådespelare)
1998 – Kändisliv (Celebrity)
1998 – Antz (endast röst)
1999 – Dur och moll (Sweet and Lowdown)
2000 – Småtjuvar emellan (Small Time Crooks)
2001 – Skorpionens förbannelse (The Curse of the Jade Scorpion)
2002 – Hollywood Ending
2003 – Anything Else
2004 – Melinda och Melinda (Melinda and Melinda)
2005 – Match Point
2006 – Scoop
2007 – Cassandra's Dream
2008 – Vicky Cristina Barcelona
2009 – Whatever Works
2010 – Du kommer att möta en lång mörk främling (You Will Meet a Tall Dark Stranger)
2011 – Midnatt i Paris (Midnight in Paris)
2012 – Förälskad i Rom (To Rome with Love)
2013 – Fading Gigolo (endast som skådespelare)
2013 – Blue Jasmine
2014 – Magic in the Moonlight
2015 – Irrational Man
2016 – Café Society
2016 – Crisis in Six Scenes (TV-serie)
2017 – Wonder Wheel
2019 – A Rainy Day in New York
2020 – Rifkin's Festival

Bibliografi (på svenska)

För egen hand (Ur Getting even och Without feathers) (i urval och översättning av Lasse O'Månsson, Norstedt, 1979)
Sidoeffekter (Sideeffects) (svensk version: Kjell Swanberg, Norstedt, 1989)
Woody om Allen: med egna ord (samtal med Stig Björkman, Alfabeta, 1993). Ny, utökad upplaga: Alfabeta/Anamma, 2002
Rena anarkin (Mere anarchy) (översättning: Christian Ekvall, Bakhåll, 2012)
Apropå ingenting (Apropos of Nothing) (översättning: Mia Ruthman & Elisabet Flodin, Karneval förlag, 2020)

Källor

^ [a b c d] Parish, James Robert (2007): The Hollywood Book of Extravagance: The Totally Infamous, Mostly Disastrous ..., s. 61. John Wiley & Sons, Hoboken. Läst 29 januari 2015. (engelska)
^ [a b] "Woody Allen". Britannica.com. Läst 29 januari 2015. (engelska)
^ [https://books.google.com/books?id=81HYDwAAQBAJ&pg (engelska)
^ ”Småmysig bagatell”. HD. 21 juli 1996. https://www.hd.se/1996-07-21/smamysig-bagatell.
^ ”'The only great party is a boy and a girl and a whole cheesecake': An interview with Groucho Marx | Interviews | Roger Ebert” (på engelska). https://www.rogerebert.com/. https://www.rogerebert.com/interviews/the-only-great-party-is-a-boy-and-a-girl-and-a-whole-cheesecake-an-interview-with-groucho-marx.
^ Burr, Ty. ”Deconstructing Woody”. Entertainment Weekly. Arkiverad från originalet den 13 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130513055137/http://www.ew.com/ew/article/0,,422878,00.html. Läst 16 augusti 2013.
^ ”Iconic NYC Hotel Still Hosting Live Jazz Performances With Woody Allen” (på engelska). HuffPost. 30 april 2018. https://www.huffpost.com/entry/woody-allen-concert_n_5ae0b1e8e4b02baed1b59a56.
^ ”The History of New York Scandals - Woody Allen’s Affair With Soon-Yi -- New York Magazine - Nymag” (på amerikansk engelska). New York Magazine. https://nymag.com/news/features/scandals/woody-allen-soon-yi-2012-4/.
^ Carole Cadwalladr (13 mars 2011). ”Intervju med Woody Allen” (på engelska). The Guardian. http://www.guardian.co.uk/film/2011/mar/13/woody-allen-interview-carole-cadwalladr. Läst 30 december 2011.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Woody Allen.
Bilder & media
Wikiquote har citat av eller om Woody Allen.
Citat
Woody Allen på Svensk Filmdatabas
Woody Allen i Libris
Woody Allen på Internet Movie Database (engelska)
Officiell webbplats

[parish61-1] [a b c d] Parish, James Robert (2007): The Hollywood Book of Extravagance: The Totally Infamous, Mostly Disastrous ..., s. 61. John Wiley & Sons, Hoboken. Läst 29 januari 2015. (engelska)

[eb-2] [a b] "Woody Allen". Britannica.com. Läst 29 januari 2015. (engelska)

[3] [https://books.google.com/books?id=81HYDwAAQBAJ&pg (engelska)

[4] ”Småmysig bagatell”. HD. 21 juli 1996. https://www.hd.se/1996-07-21/smamysig-bagatell.

[5] ”'The only great party is a boy and a girl and a whole cheesecake': An interview with Groucho Marx | Interviews | Roger Ebert” (på engelska). https://www.rogerebert.com/. https://www.rogerebert.com/interviews/the-only-great-party-is-a-boy-and-a-girl-and-a-whole-cheesecake-an-interview-with-groucho-marx.

[6] Burr, Ty. ”Deconstructing Woody”. Entertainment Weekly. Arkiverad från originalet den 13 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130513055137/http://www.ew.com/ew/article/0,,422878,00.html. Läst 16 augusti 2013.

[7] ”Iconic NYC Hotel Still Hosting Live Jazz Performances With Woody Allen” (på engelska). HuffPost. 30 april 2018. https://www.huffpost.com/entry/woody-allen-concert_n_5ae0b1e8e4b02baed1b59a56.

[8] ”The History of New York Scandals - Woody Allen’s Affair With Soon-Yi -- New York Magazine - Nymag” (på amerikansk engelska). New York Magazine. https://nymag.com/news/features/scandals/woody-allen-soon-yi-2012-4/.

[9] Carole Cadwalladr (13 mars 2011). ”Intervju med Woody Allen” (på engelska). The Guardian. http://www.guardian.co.uk/film/2011/mar/13/woody-allen-interview-carole-cadwalladr. Läst 30 december 2011.

[2]

[3]

[1]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]