och tränger in i tänkespråkens ordvändningar.
3 Han forskar efter ordspråkens förborgade mening
och fördjupar sig i tänkespråkens gåtor.
4 Bland stormän gör han tjänst,
och inför fursten träder han fram.
Han färdas genom främmande folks länder,
ty med både gott och ont bland människor gör han sig förtrogen.
5 Med all sin håg söker han Herren, sin Skapare,
och inför den Högste bönfaller han.
Han upplåter sin mun i åkallan
och beder om tillgift för sina synder.
6 Om Herren, den Store, det vill,
så varder han uppfylld med förstånds ande.
Han låter visdomsord rikligen flöda,
och i sin bön prisar han Herren.
7 Han använder rätt sin rådklokhet och sitt förstånd,
och Herrens hemligheter begrundar han.
8 Han framlägger sin lära och undervisning,
och av Herrens förbunds lag berömmer han sig.
9 Många prisa hans insikt,
och aldrig någonsin skall den varda förgäten.
Hans åminnelse skall icke upphöra,
och hans namn skall leva från släkte till släkte.
10 Om hans vishet skola folken förtälja,
och hans lov skall man förkunna i församlingen.
11 Om han får leva, skall han efterlämna ett namn, större än tusendens;
och om han får gå till ro, ökar han än mer sin berömmelse.
12 Ytterligare vill jag med eftertänksamhet uttala mig;
full, såsom fullmånen, är jag av tankar.
13 Lyssnen till mig, I mina fromma barn, så skolen I grönska
såsom rosenbusken, där den växer vid vattenbäcken.
14 I skolen sprida ljuvlig vällukt såsom rökelsen
och skjuta blomster såsom liljan.
Låten eder doft utströmma, och stämmen upp en lovsång.
Loven Herren för alla hans gärningar.
15 Given hans namn ära,
och tacken honom med lovprisning,
med edra läppars sånger och med harpospel.
Ja, så skolen I sjunga i eder lovsång:
16 Övermåttan härliga äro alla Herrens verk,
och allt vad han bjuder, det sker på sin rätta tid.
17 Icke må man säga: »Vad är detta?», »Vartill är detta?»
Ty allt bliver efterfrågat i sin tid.
På hans ord reste sig vattnet upp såsom i en hög,
och på hans muns befallning samlades det i sina förvaringsrum.
18 På hans bud sker allt vad han har beslutit,
och ingen finnes, som kan hindra hans frälsning.
Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/127
Den här sidan har korrekturlästs
SyrakSyr. 39:18.
123
