18 KAPITLET.
1 Han som lever i evighet, han har skapat det alltsammans.
2 Herren allena har rätten på sin sida.
4 Åt ingen har han givit makt att förkunna hans verk.
Och vem kan väl utrannsaka hans väldiga gärningar?
5 Vem kan mäta hans väldiga makt?
Och vem kan därjämte skildra hans nådesbevis?
6 Intet kan tagas bort och intet läggas till;
och ingen kan utrannsaka Herrens underbara verk.
7 När någon menar sig vara färdig därmed,
då är han allenast vid begynnelsen;
och när han menar sig hava kommit till slutet,
då står han där rådlös.
8 Vad är väl människan, och vad duger hon till?
Vad gott eller vad ont kan hon komma åstad?
9 Talet av en människas dagar är, när det når högt, hundra år.
10 Såsom en vattendroppe i havet eller såsom ett sandkorn,
så äro hennes få år i den oändliga tiden.
11 Fördenskull är Herren långmodig mot dem
och utgjuter över dem sin barmhärtighet.
12 Han ser och vet huru svår deras ände är;
fördenskull giver han sin förlåtelse i rikt mått.
13 En människas barmhärtighet sträcker sig till hennes nästa,
men Herrens barmhärtighet till allt levande.
Han agar och tuktar och undervisar;
han för till rätta, såsom en herde sin hjord.
14 Han förbarmar sig över dem som taga emot tuktan
och över dem som med iver följa hans rätter.
15 Min son, när du gör gott, så gör det utan förebråelser;
och fäll aldrig sårande ord, när du giver en gåva.
16 Daggen mildrar ju den brännande hettan;
likaså kan ett ord vara förmer än gåvan.
17 Ja, ett ord kan vara mer värt än en god gåva,
men bådadera finnas hos den som gärna gör gott.
18 En dåre talar ovänligt hårda ord,
och den missunnsammes gåva kommer ögon att försmäkta.
19 Lär först själv, innan du talar,
och sörj för din hälsa, förrän sjukdomen kommer.
20 Rannsaka dig själv, förrän dom fälles;
då skall du i hemsökelsens stund finna förlåtelse.
21 Ödmjuka dig, innan du har blivit sjuk,
och visa ånger i samma stund som du syndar.
22 Låt ej hindra dig från att i rätt tid infria ditt löfte,
och vänta icke till din
