äktenskap

Svenska

Substantiv

Böjningar av äktenskap	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	äktenskap	äktenskapet	äktenskap	äktenskapen
Genitiv	äktenskaps	äktenskapets	äktenskaps	äktenskapens

äktenskap

1. (juridik) typ av samlevnad där lagar eller seder oftast reglerar parternas skyldigheter mot varandra och gemensamma barn, oftast mellan man och kvinna i syfte att bilda familj; relationen mellan två (ibland fler) personer som är gifta

   De har ett stormigt äktenskap.

   Synonymer: gifte, hjonelag (ålderdomligt)

   Hyperonymer: samlevnadsförhållande

   Kohyponymer: samboförhållande

   Etymologi: Av fornsvenska æktaskap, æktenskap, av medellågtyska echteschap.

   Besläktade ord: äktenskaplig

   Sammansättningar: barnäktenskap, blandäktenskap, homoäktenskap, skenäktenskap, äktenskapsannons, äktenskapsförord, äktenskapshinder, äktenskapsmäklare, äktenskapspartner

   Se även: giftermål, bröllop, gifta /sig/bort/, gift, partnerskap, sambo, samboförhållande

Översättningar

relationen mellan personer som är gifta

• alemanniska: Ee
• bokmål: ekteskap ^(no) n
• bulgariska: брак ^(bg)
• danska: ægteskab ^(da) n
• engelska: marriage ^(en), matrimony ^(en)
• finska: avioliitto ^(fi)
• franska: mariage ^(fr) m
• frisiska: houlik ^(fy) n
• färöiska: hjúnalag n
• grönländska: katissimaneq
• isländska: hjónaband ^(is) n
• italienska: matrimonio ^(it) m
• jiddisch: הייראַט m (heyrat)
• katalanska: matrimoni ^(ca) m
• klassisk grekiska: γάμος
• latin: matrimonium, conubium
• nederländska: huwelijk ^(nl), echt ^(nl)
• nynorska: ekteskap n
• occitanska: maridatge ^(oc)
• polska: małżeństwo ^(pl) n
• portugisiska: casamento ^(pt) m, matrimônio ^(pt) m
• ryska: брак ^(ru) m
• spanska: matrimonio ^(es) m
• turkiska: evlilik ^(tr)
• tyska: Ehe ^(de) f