blow

Engelska

Substantiv

Böjningar av blow	Singular	Plural
Nominativ	blow	blows
Genitiv	blow's	blows'

blow

1. slag
2. (slang) kokain

Sammansättningar: blowhard, blowjob

Etymologi: Möjligen av medelnederländska blouwen.

Verb

Böjningar av blow	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	blow	blows	blow
Preteritum	◀	blew	▶
Perfektparticip	◀	blown	▶
Presensparticip	◀	blowing, vard. blowin'	▶

blow

1. blåsa
2. spränga i luften

Fraser: blow one's nose

Etymologi: Av medelengelska blouen, av fornengelska blawan.